Förlåt, jag respekterar allas åsikt, men de tär mycket prat om”hur tror ni barnen känner sig?” Ja, ni. De får ju ta del av mina pengar ändå. Ett annat alternativ är ju faktiskt att jobba ihop sin egen förmögenhet och få lite skjuts på vägen av pengarna de får varje år av mig? Wallenberg gjorde väl också stiftelser?
1 gillning
Att jämföra sig med Knut Wallenberg, grundaren av SEB är kanske att ta i. Hans arvingar fick rejält med arv ändå.
1 gillning
Jag jämförde mig inte med wallenberg. Jag sa att wallenbergarna också har stiftelser.
Det ligger mycket i det du skriver. Detta inträffar kanske inte så ofta, men är ytterst tragiskt när så sker. I sådana fall bör det väl kunna ordnas med en kapitalförsäkring.
Ändamålet med dem var väl att bidra till forskningen. En allmännyttig funktion. Man kan också ha stiftelseägda företag för att plocka bort incitament för någon delägare att sälja.
Bildar man en stiftelse skänker man pengarna till den. Stiftelsen ska bokföra, deklarera och betala skatt. Jag vet inte ens om det är tillåtet att ha en stiftelse vars ända uppgift är att betala ut pengar till barn och barnbarn. Hur som helst låter det som en komplicerad och dyr väg att föra över pengar.
Den bästa att fråga är Skatteverket. Gör det och återkom gärna med hur det gick.
1 gillning
Jag har själv kontemplerat detta och liknande lösningar då jag är 10e generationend arvtagare till en släktgård mefäd skogsproduktion. Skulle hellre se att gården förvaltas i helhet och att ättlingar kan ta del av det än att dela upp den i bitar.
1 gillning
Beror ju helt på vad som har hänt under tiden samt dennes inställning till arv. Allt från att den surar över ingenting till att den tänker ”vad gött att Guldfeber ordnade med den där stiftelsen för två generationer sedan så att min far inte blev av med allt i den där konkursen”. Jag hade personligen tyckt det varit jäkligt nice om min farfars far eller nånting ordnat med en stiftelse som jag fick del av just nu.
3 gillningar
Det är ju precis detta man vill uppnå, hjälpa nästa generation utan att på vägen dit stjälpa vilket mycket väl kan hända om de får allt utan egen ansträngning. Att man dessutom skyddar kapitalet från oflyt i livet gör det inte sämre.
1 gillning
Tro mig, antalet privatpersoner som går i kokurs är extremt litet. Antalet ungdomar som behöver ha pengar till en kontantinsats för boendeköp är däremot stort. Att då ha kapitalet låst i en stiftelse känns minst sagt udda.
En spelmissbrukare? 
Även om tanken med en stiftelse är att skydda pengarna blir det samtidigt en single point of failure.
Det finns fint folk som har lyckats slarva bort betydligt mer än 10 miljoner.
Jag tänker att det kanske inte är säkrare att lägga alla ägg i samma korg än att låta pengarna fördelas via arv eller kapitalförsäkringar.
Det är svårt att styra upp ett haveri från graven om det mot förmodan går snett.
2 gillningar
Det är en av en hel uppsjö händelser som kan leda till att man blir utblottad. Enligt nån amerikansk undersökning är förmögenheten som går i arv förlorad i 7/10 fall under andra generationen, 9/10 fall under tredje.
Tanken är ju inte att pengarna bara ska ligga där och skräpa, utan att de används till något. Sedan kanske man får anstränga sig lite själv också och se det som en hjälp på vägen snarare än en helhetslösning. Då förstör man inte heller den egna drivkraften.
Från artikeln (som är från 2009):
“En förklaring till att pengarna nu är borta är finanskrisen och den kraftiga nedgången för Swedbankaktien” samt “En annan orsak är vad experter betecknar som ett sanslöst risktagande med lånade pengar i samband med Swedbanks nyemission nyligen.”
Att sparbankerna äger (eller ägde? vet inte hur det ser ut idag) en stor del av Swedbank är kanske inte så konstigt, men vilken familjestiftelse skulle ha extremt stort ägande (med hävstång dessutom!) i ett enskilt bolag?
Det är definitivt inte min erfarenhet från alla min år i bank! Var pappan en duktig företagdledare så blev sonen det också.
1 gillning
Intressant och tänkvärd frågeställdning, @Pumori.
Den konstruktion som kommer närmast det du tänker dig är en s.k. familjestiftelse. Du kan bilda en egen familjestiftelse, men det är några saker du bör ha i åtanke:
-
Pengarna som stiftelsen delar ut betraktas som periodiska underhåll. I Sverige beskattas det som inkomst av tjänst, vilket innebär att beskattningen blir högre än vanlig kapitalinkomst.
-
Även stiftelsens rörelseresultat ska beskattas, men stiftelsen kan göra avdrag för det utbetalda underhållet, varför beskattningen på stiftelsenivå kan bli låg eller helt utebli.
-
Förvaltningen av stiftelsen riskerar att kosta någon procent av tillgångarna per år ifall du anlitar professionell stiftelseförvaltning.
-
Det finns en risk - men behöver kanske inte vara så - att din stiftelse endast kan betala understöd till dina barn och barnbarn till följd av förbudet mot fideikommiss i 9 kap. 2 § Ärvdabalken.
Beskattningsreglerna är troligen det huvudsakliga skälet till att inte fler väljer att bilda en familjestiftelse för att säkerställa arv till efterlevande.
Frågan om förbudet mot fideikommiss är tillämpbart är högst intressant. Jag har alltid trott att så är fallet baserat på vad Skatteverket skriver i sin rättsliga vägledning kring att bilda stiftelse:
Ärvdabalken begränsar möjligheterna att t.ex. genom testamente förordna att avkastning eller andra förmåner ska fördelas bland efterkommande som ännu inte är födda. Detta kallas fideikommissförbudet (9 kap. 2 § ÄB).
Stiftelseförordnanden som strider mot fideikommissförbudet är i och för sig inte ogiltiga, utan får verkställas i den utsträckning reglerna i ärvdabalken medger detta.
I ett svar på en fråga på Lawline hävdas dock att det trots detta är möjligt, men påståendet backas inte upp av hänvisning till rättsfall eller annan relevant hänvisning, t.ex. till en existerande familjestiftelse som delar ut till en hel släkt. Svar på Lawline brukar, i mitt tycke, vara av varierande kvalitet och skrivs som jag förstår det oftast av oerfarna studenter med begränsad insikt om lagars praktiska tillämpning.
Även om förbudet mot fideikommiss hindrar bildandet av stiftelsen i Sverige bör det i princip vara möjligt för dig att bilda stiftelsen i ett land där fideikommiss är tillåtet.
Lycka till med planerna och håll mig gärna underrättad om hur det fortlöper!
13 gillningar
@Slumpvandraren , du har läst på. Så bra!
2 gillningar
Min bild är inte riktigt samma MEN det kan också bero på ”branschen” som företaget verkar i.
Vet en hel del fall där föräldern har affärssinne och arbetar upp ett fint företag. (Oftast pappan men inte alltid) Slit och kloka beslut är vägen framåt. (ev delvis tack vare allmänt goda tider i samhället). Här kanske också företagandet gått från slit/affärssinne under en uppbyggnadsfas till att sen mer hamna i en ”förvaltarfas” av en verksamhet.
Sen kommer ”barnet” (oftast en son men inte alltid). Föds delvis med silversked i mun, glider fram på en slags räkmacka utan större slit eller behov av kloka beslut. (Sen kan de fortfarande vara väldigt trevliga personer som vill väl).
Slutar med halvdåliga beslut där man främst lever på ”gamla meriter” och företaget slutar utvecklas. Märks på att man inte vill jobba långsiktigt, inte vill slita extra när det behövs och att man ser företaget mer som en sedelpress än en intressant livsstil/verksamhet som man vill förvalta väl eller utveckla vidare.
Efter ett antal år säljer man då istället det stagnerande företaget för man inte har något driv eller genuint intresse att slita vidare. Man gör istället en slags FIRE pch fokuserar på annat i livet (ofta inte allt för ”jobbrelaterat” utan kanske mer kopplat till något fritidsintresse eller en slags livsstil)
När det gäller andra branscher där det är mer av en ”praktisk verklighet”. Typ bönder, hantverkare, småbutiker, småföretag håller jag däremot med om att den yngre generationen ofta är minst lika duktig företagsledare som den äldre.
Har liten erfarenhet av ”större verksamheter/företag” så min bild kommer mest ifrån mindre företag ofta lokalt förankrade.
2 gillningar
Jodå, ditt scenario kan säkert förekomma också. Man får i förekommande fall “laga efter läge”.
Hoppar in i denna tråden 2,5 år efter då 
Tänker att måste det vara så dåligt med stiftelser? Är väl som allt annat beroende på hur man sätter upp det. När jag läser TS så kanske inte jag hade tänkt om jag satte upp en stiftelse, men jag tror det kan finnas en poäng med en stiftelse om man har en större summa pengar. Istället för 1 % varje år kan man väl dela upp det så att:
- 25 % av kapitalet delas ut till barnen när man dör. (vi säger de är drygt 40 år när jag går bort)
- Ytterligare 25 % av kapitalet när de fyller 50
- Resterande när de fyller 60
Säg att det finns 20 mkr i stiftelsen, två barn.
Säger inte att det är nåt jag tänkt att göra, men tycker det finns en poäng med det. Få 10 mkr var på ett bräde att förvalta kan nog vara rätt jobbigt och tufft, istället för att få det uppdelat. Man borde minska riskerna att pengarna ska ta slut till deras barn osv. Även om de gör riktigt dåliga beslut så har de inte förbrukat hela arvet osv.
Om jag var rik skulle jag överväga en familjestiftelse. Men först skulle arvingarna få ett arv som hjälper dem att komma igång, till exempel köpa bostad, slippa studielån osv.
Men överskottet, de pengar barnen inte ”behöver” kunde man lägga i en stiftelse till förmån för släkten kanske. Så kunde kommande generationer få bidrag av olika slag.
Ett problem är förstås att de villkor man ställer upp blir obsoleta efter några decennier. Det finns ju gamla stiftelser tex till förmån för prästänkor. Idag löser samhället deras försörjning på annat sätt.
Jo, men man behöver ju inte ha mer villkor än att de får en summa när man går bort så de som du skriver klarar sig och får en bra start och kan köpa bostad, sen olika procentsatser vid typ 50 och 65 år så att de inte lyckas bränna bort alla pengar på trams.