Jag tycker man fokuserar för mycket på riskerna istället för möjligheterna.
Familjemedlemmar är väldigt olika och skulle hantera pengar på olika sätt, förhoppningsvis på det sätt som passar individen bäst.
Är en stiftelse till för att alltid skapa de bästa förutsättningarna? Eller är de till för att undvika de sämsta förutsättningarna? Jag tycker det låter som det sistnämnda.
Ska det passa alla så passar det ingen.
Pengar är så bra för att de går att dela upp i olika höger, det är mycket svårare med andra förmögenheter som företag och gårdar. Pengar har heller inte så stor synergieffekt dvs mer pengar hanteras inte mycket billigare eller effektivare.
Risk finns att pengar i en stiftelse hanteras för försiktigt då man inte vill ta beslut som andra kan förlora pengar på. Stiftelser som skrevs början av 1900 talet och skulle förräntas på bankbok och du får inte ändra stadgarna. Det finns många sån stiftelser som är låsta till förutsättningarna som var bra då.
För ett syskon kan pengar till hus vara det denne behöver. En annan vill spara till sin pension och går ner i tid. Den tredje använder pengar till insats till sina barns lägenheter och den fjärde använder pengarna för att starta företag. Den femte konsumerade pengarna på resor.
Jag tror frihet skapar mer nytta för individen och en slarvig släkting ska inte förstöra för de som är skötsamma och har ett driv.
De fem syskonen kommer 20 år senare ha helt olika förmögenheten men det är ok, de fick göra det som passade dem där och då. Och de måste ta konsekvenser för deras beslut för det påverkar enbart dem och inte de andra.
En kund skulle skänka bort en stor slant vardera till sina barn (2-3 mkr var), jag frågade om det skulle vara enskild egendom och han svarade ”nej, då tycker jag att vi sätter tvivel på kärleken” jag tycker det var bra sagt, alla hans barn har make/maka och barn och han överlät till dem att hantera det efter vad som passar var och en.