Jag vill kasta ur mig en liten fundering som aktualiserats nyligen då frågor om arv och generationsskiften dykt upp i flera trådar.
förenklat resonemang:
För hundra år sedan blev svensken ungefär 60 år i snitt. Arvet gick då till vuxna barn som mitt i livet använde pengarna till att bygga vidare på vad de hade för att sedan 30 år senare lämna vidare till nästa generation.
Detta var extra uppenbart om vi pratade om jordbruk, skog, hus i staden eller liknande tillgångar.
Runt år 2000 hade ännu en generation lagts till medellivslängden och det är inte konstigt att ämnet kommit upp oftare. 80-åringar som lämnar arv till 50-åringar som i sin tur har vuxna barn (jag vet, alla ynglar inte av sig när de är 30, men vi pratar om snitt). Då kommer frågan om att hoppa över en generation när det är dags för arv. Detta skulle också vara lättare rent praktiskt då arvet allt oftare är kontanter och liknande och inte gård, skog eller fastigheter…
problem?
Antingen ser man detta som ett problem, eftersom det är svårt att “rulla över” detta naturligt utan att det blir slitningar, förskjutningar av förväntningar etc (samt att alla ju faktiskt inte dör just vid medellivslängden). Och ja, jag vet att lagen inte är utformad för detta heller, men läs vidare!
familjeförmögenhet
Eller så ser man detta som att sätt att faktiskt på allvar bygga ett avkastningskapital för kommande generationer. För likt en skog (som nog är bästa liknelsen) kräver plantor som planteras för att barnbarn ska kunna skörda också kräver att man gallrar och tar ut virke ur skog som man sjäv ärvt från far- eller morföräldrar, så kan ju en famijeförmögenhet fungera.
krävs det inte mycket pengar?
Det måste inte vara hundratals miljoner och snorungar födda med silversked i munnen vi menar. Jag tänker på Svenssons och en normalavkastning.
exempel:
Låt oss för enkelhetens skull säga att man kan ta ut 3% ur ett inflationsjusterat och skattat kapital utan att det minskar i värde över tid. Om man då lagt en miljon, tio miljoner eller hundra miljoner på detta konto kvittar ju. För så länge pengarna inte levs upp kan kommande generationer få detta årliga tillskott om 30k, 300k eller 3M årligen för att göra vad de vill med.
risker?
Ja, det är väl naturligtvis det här med “fördärvaren”, dvs den tredje generationen som inte känner samma anknytning till förmögenheten. Finns det några sätt att motverka detta? För skogsbrukare och jordbrukare har det ju fungerat i generationer.
lösning?
Vad är då egentligen skillnaden när det kommer till investerat kapital? Kan det helt enkelt handla om bättre ekonomisk utbildning/uppfostran av kommande generation? Eller behöver bara en åldrande generation våga lita på att efterkommande tar hand om det som överlåtes till dem?
Jag tror att ett återkommande “ansvarsbelopp” man vet att generationer byggt upp smäller högt om man som ung vuxen får en liten “månadspeng” att starta livet med. Eller tänker jag bara fel och skulle i så fall sådana förmögenheter bara göda inflationen eftersom i stort sett alla nu har mer att röra sig med?
Samlas i bikupor och diskutera. 
