Intressant resonemang. Tänker du nettoförmögenhet eller sparkapital i dina steg (siffran inom parentes)?
1 gillning
Jag tänkte i detta fallet hela nettoförmögenheten för att bygga vidare på samma koncept som i trådstarten. Sparkapitalet säger ju dock något om likviditeten här och nu, men för den mentala känslan av trygghet och frihet är det ju hela bilden som spelar roll. Många som ”bara” har 1–5 MSEK har ju det mesta bundet i bostaden, men det påverkar ändå hur man upplever sin ekonomiska situation tänker jag.
2 gillningar
Okej. Dock tänker jag att likviditet = frihet. Så om du har en obelånade bostad värd 5 mkr och 0 kr på banken, så är det fortfarande svårt att hantera oförutsedda kostnader och göra spännande livsval. Många banker tillåter inte ens att utöka bolånet för annat än renovering.
(Tricket rika i USA gör är att belåna sina tillgångar för att undvika skatt…)
4 gillningar
Det blir spännande att se hur ålder korrelerar med nivå utifrån enkäten.
2 gillningar
Ja, men så är det. Det är ju en av poängerna. Om jag nu utgår från nivå 4 där vi är och många av dem vi umgås med, så ser våra liv i princip identiska ut - oavsett om nettoförmögenheten är 10, 20, 30, 50 eller 75. Det är det som gör nivå 4 så himla “svår”. Det är mer pengar än vad de flesta andra har, men det är fortfarande inte nivån man köper första klass biljetter på, köper en Ferrari för skojs skull eller motsvarande. Många (inkl. vi) upplever att det är svårt att göra en Fat-FIRE även om man kan unna sig karriärbyte som t.ex. Caroline. Återigen - med risk att framstå som tondöv - det gör nivå 4 klurig och att många just inte upplever sig som rika, rika är ju de med 100+…
Exakt, nivå 2 i hans trappa.
Håller faktiskt inte med. Utgår vi från nettoförmögenhet - dvs vi räknar med allt - och man har en lön på 40.000 kr/mån, då har man en avsättning på nästan 70.000 kr per år i pension. Jobbar man i 10 år är det 700.000 kr, lägg på lite eget sparande, ett boende med belåning så har du hamnat mitt i det här spannet. Upplever att extremt få skulle säga att de har lämnat ekorrhjulet mentalt. Tvärtom tror jag att många skulle kalla det här för en stressad ekonomi. 
Ja, ish- men jag tycker det blir en kollpas av hans nivå 3-4.
Intressant, håller inte riktigt. 
Återigen, utgår vi från nettoförmögenhet eller finansiellt kapital blir svaren olika. Jag och Caroline som hamnar i det här spannet utifrån nettoförmögenhet inkl allt - jag skulle få sjuk ångest av “ett par fritidshus” 
Däremot håller jag med dig om att man är i praktiken fri från ekonomiska begränsningar i vardagen och t.ex. “normala” resor. T.ex. åker Caroline och vår äldsta till Paris senare i veckan i ett par dagar för att gå på Louvren. Det är inget som vi hade någon större diskussion kring.
Men jag skulle också säga att jag skulle få sjuk ågren att inte jobba eller om inkomsten ströps. Men det kan ju vara mycket mentalt också.
Superbra funderingar! Uppskattar dina tankar mycket. 
Exakt. Vilket också kan vara sjukt provocerande att det är liksom genvägen. Varför hålla på att levla 1-4 och lägga sjukt mycket energi för att konstatera att man ska njuta av en blomma. Typ som historien on fiskaren:
Visa historien
En amerikansk investmentbankir stod vid kajen i en liten mexikansk fiskeby när en båt med en ensam fiskare lade till. I båten låg några stora tonfiskar. Amerikanen berömde fisken och frågade hur lång tid det tagit att fånga dem.
“En liten stund bara,” svarade fiskaren.
“Varför stannar du inte ute längre och fångar fler?” frågade amerikanen.
“Jag har tillräckligt för att försörja min familj.”
“Men vad gör du resten av dagen?”
“Jag sover länge, fiskar lite, leker med mina barn, vilar med min fru Maria, promenerar till byn på kvällen, dricker vin och spelar gitarr med mina vänner. Jag har ett fullt liv.”
Amerikanen log överlägset. “Jag har en MBA från Harvard och kan hjälpa dig. Du borde fiska mer, köpa en större båt, bygga upp en flotta, starta en fabrik, och så småningom sälja fisk direkt till marknaden. Du skulle bli rik, kanske miljonär!”
Fiskaren frågade: “Hur lång tid skulle det ta?”
“15–20 år,” svarade amerikanen.
“Och sen?”
“Då kan du pensionera dig – flytta till en liten by vid havet, sova länge, fiska lite, leka med barnen, ta siesta med din fru, promenera till byn på kvällen, dricka vin och spela gitarr med dina vänner.”
4 gillningar
Ja, jag fattar det. Samtidigt upplever jag att även de (eller alla) förtjänar empati för ens upplevelse av problem är ju lika verkligt oavsett var man är.
Det jag också försöker kasta ljus på är att pengar skapar problem för ALLA - oavsett vilken nivå man är på. Det är bara att det blir olika typer av problem. Sedan kan man ha subjektiv åsikt om att vissa problem är “roligare” att ha än andra, men när man väl sitter på dem så kan ett problem som låter:
- Vem kan jag lita på? Vem hänger med mig för min skull eller för mina pengar skull? Eller, jag hade en dröm att bli “veterinär” och jobba med djur, men nu är min livsuppgift att ta hand om släktens fastighetsbestånd och jag måste lämna vidare det i samma eller bättre skick än jag fick det och nu får jag bara bita ihop och göra det (=typ sann historia från en RT-följare).
minst lika relevant som:
- Hur gör jag för att öka min lön som undersköterska? Hur får jag pengarna att räcka till för att reparera bilen den här månaden utan att låna pengar från föräldrarna? Eller, jag har skiljt mig och har inte råd att bo kvar i huset.
Sedan tror jag mycket på det som jag och @MoaD alltid tjatar om.
- Mer pengar = mer du!
Är du ett arsle och har mycket pengar - då blir du ett stort arsle. Är du en generös, nöjd och lycklig person, då kommer pengarna förstärka det. Vi brukar ju säga:
- Pengar är bara en förstärkare.
Nick har ett kapitel i boken där han pratar om pengar som kryddan salt. Det är en smakförstärkare. Exakt samma resonemang.
PS. Vill man se en film om arslen med mycket pengar. Kolla Mountainhead, helt sjuk och förmodligen mycket mer nära verkligheten än man tror.
4 gillningar
Gäller det bara för aktier, eller (utdelande) fonder också?
Det är anstötligt när någon är rikare än dig, men känner du själv skam över att vara rikare än någon annan? Upphör alla dina problem bara för det?
4 gillningar
Har svårt att förstå att normala resor kommer nå man sparat minst 15M.
1 gillning
Haha, exakt, det där med munkarna är både provocerande och lite befriande på samma gång. Känns som en bra påminnelse om att mycket av det här egentligen är mentalt, även om vi gärna vill mäta frihet i kronor och nivåer.
Jag tror du har en poäng i att spannet 1–5 MSEK inte automatiskt innebär att man lämnat ekorrhjulet. Det kanske mer handlar om hur stor andel som är likvida medel och hur låg basnivån i livet är. För någon med ett enkelt liv och låga utgifter kan 3 MSEK kännas som total frihet, medan det för någon annan känns som att leva på marginalerna.
Det är kanske därför jag tycker det är intressant att prata mer om de känslomässiga skiften än bara siffrorna. När man går från att känna ekonomisk oro, till trygghet, till valfrihet, till total frihet osv. Det kanske är mer relevant än att hårdra exakta kronor och ören i varje spann 
2 gillningar
Jag tänker på det som att man kan i princip resa när man vill och vart man vill och hur ofta man vill utan att det är något stort beslut. Jag kan se ett tydligt skifte för mig personligen där förr planerades alla resor supernoga, det var lång framförhållning, man valde billigt hotell, lade mycket tid på research, man hade ett specifikt semestersparande och en semesterbudget.
Numer blir liksom inte så mycket funderande kring det lite likt att många kanske kan relatera till att man inte behöver tänka så mycket kring vilket märke av en viss grej man köper i matbutiken.
Så det handlar inte om att man inte kan resa på de andra nivåerna, det är mer hur stor påverkan det har på ekonomin att resa och hur stort ekonomiskt projekt det är.
1 gillning
100%! Jag håller helt med. Både de mentala och praktiska skiftena. Det kommer mycket i nästa veckas avsnitt. Här ären sådan sak vi diskuterar där kring att göra ett mentalt skifte:
- Nivå 1: Relationer är den verkliga förmögenheten
- Nivå 2: Humankapitalet är din viktigaste tillgång
- Nivå 3: Pengar är bättre på att jobba än du är
- Nivå 4: Det som tog dig hit, tar dig inte till nästa steg
- Nivå 5: Mer att förlora än vinna, paranoia > optimism
- Nivå 6: Från personlig vinning till samhällspåverkan
Det är nog här jag känner igen mig mest. Att spontana resor och inköp av större möbler och vitvaror inte är ett bekymmer. Sedan ser jag ingen poäng i att byta soffan jag haft i 20 år, då den är av hög kvalitet…
3 gillningar
Nejdå speciellt inte för mig personligen men kanske för familjen runt om. Kanske finare semestrar, fler uthyrningslägenheter som blivande barn kan ärva etc. Det är viktigt för mig att bidra till familjen och nästa generation, trots att jag är barnlös och under 30 för tillfället så är det mitt sparande går till mestparten.
Tänkt mycket på det där du brukar säga, "låt barnen ärva en del av arvet när de behöver pengarna som mest (30 årene) "
2 gillningar
Tack för ett grymt avsnitt @janbolmeson och att du tar dig tiden och energin att djupdyka och göra denna typ av content, fantastiskt!
Skulle först skriva en invändning mot nivåerna men desto mer jag tänker på det, desto mer rimligt känns det. Vid 10 miljoner kan man göra en FIRE, och efter 25-30 miljoner gör varje extra miljon marginell skillnad.
Vid mitten av nivå 4 är det inte speciellt stor skillnad i livsstil än vad jag hade i början av nivå 4 (även om det känns tryggare såklart). Lite bekvämare, lite mer lyx i vardagen, det är allt.
Men just när man kommer upp i 100 miljoner + så blir det helt andra summor och plötsligt erbjuds en helt annan livsstil (som nämns) med förstaklass resor, boende i olika länder etc. (Om man vill såklart).
5 gillningar
Super bra avsnitt! Jag personligen älskar att gamifiera ekonomi och brukar själv tänka att jag är en general som styr över en arme.
Varje krona är en soldat och skall ha sitt syfte. Jag är sent i 20 årena och ligger på nivå 4 för tillfället.
Eftersom jag är så ung, har låga utgifter och gott igång med diverse pengamaskiner (Uthyrnings lägenheter, lysa, börsen, eget litet konsulent företag och en god ersättning från mitt fasta Direktörs jobb) Om jag fortsätter i detta tempo (Vilket jag inte är säker på att jag kommer göra när jag får barn) så kommer jag att nå nivå 5 inom 15-20år. Detta utan att göra en stor exit eller ta någon brutal stor risk. Har självklart hävstång inom fastigheter och självklart en lek hink men största delen av förmögenheten är i goda gamla hederliga indexfonder.
Med andra ord, det är möjligt att komma till nivå 5 med samma strategi som gjorde att man kom till nivå 4. Men jag försår poängen att 95% av alla som befinner sig på nivå 5 har gjort en Exit eller hög aktieutdelning i ett eget företag man byggt up.
Även om den personliga livskvaliteten inte förbättras efter nivå 3+ så är det kul att kunna ge till nästa generation så länge man gillar sin nuvarande tillvaro, så tänker jag men vi får se hur perspektivet ändras med åren.
1 gillning
Absolut. Sedan kan man ju till och med finna en galen tillfredsställese i att t.ex. hitta kap, som jag nu i sommar när jag uppdaterade min garderob för en billig peng.
Ja, trappan växer på en.
Jag har ju lite orättvist mot er andra gått och fnulat på det här i snart en månad, men inte fått publicera för Nick förrän idag då boken släpps. Upplever den som väldigt genomtänkt, även om det fortfarande bara är en modell - med alla brister det innebär.
Tack, för att du och ni andra dansar med mig i den.
3 gillningar
Shit pommes frites!
Och tack för att du ger oss alla andra prestationsångest och en fundering vad man själv har hållt på med i livet. 
Lova att hålla oss uppdaterade.
3 gillningar
Så vad lär vi oss av detta!? Att man ska vara nöjd? Jag kommer aldrig bli nöjd, strävan efter att få det lite bättre, lite mer frihet och trygghet, den finns där alltid. Men det kanske är bra? Eller inte. Att bara nöja sig för att man passerat en nivå gör man ju antagligen inte. Eller bör man göra det? I så fall bör många kunna kasta in handduken vid åtminstone 55 och ta tidig pension.
Sen, att inkludera intjänad pension, visst absolut. Det är en trygghet att veta att pensionen blir hyfsat ok, men de pengarna är ju inget som ger särskilt stor handlingsfrihet ännu.
Nä, Jan, vi behöver inte 100+ miljoner för att leva på flera ställen i världen 
Blir spännande att lyssna på avsnittet 
4 gillningar