Hur hittade du ditt jobb? Vad jobbar du med idag?
Jobbar du med ditt drömjobb & blev det “som du tänkte dig” i arbetslivet?
Vad driver dig mest, lön eller något annat? Tycker du det är kul att gå till jobbet “varje dag”?
Dela gärna med er! 
Gymnasieutbildning. Först halva golvläggarutbildningen innan jag ruttna och bytte till anläggning/maskinförare.
Sen hamna jag av en slump på järnvägen. Kan inte säga att lön driver mig. Även om det är bra med fin lön. Inte är det speciellt kul efter alla år heller. Man åker och gör det man ska och åker hem. That’s it. 
Drömjobb vet jag inte om jag har nåt. Man skulle väl varit smart i skolan och varit där istället för skateboardåkning. 
1 gillning
Jobbar som skolledare. Studie- och yrkesvägledare i grunden. Drivs av att göra samhället bättre och ha en positiv inverkan på ungdomar som är vårt framtid. Är väl i grunden mitt drömjobb, då det var vad jag siktade på när jag började plugga. Pengarna är väl ok, men inte det som driver mig. Tycker för det mesta det är kul att gå till jobbet, är dock mycket beslut man ska anpassa sig till och många problem man ska lösa hela tiden. Det är rätt tröttsamt att organisationen är politiskt styrd, då politiker verkligen har noll koll på hur skolan fungerar.
Tänker väl dock att om inte jag gör skitjobbet kommer någon annan in och gör ett sämre jobb. Vill verkligen att barn ska ha bra förutsättningar för att lyckas, så jag gör det jag kan för att öka möjligheterna för att så många som möjligt ska lyckas. Sen är det i grunden ett omöjligt uppdrag och det är väl det enda som gnager lite i mig. Får se hur länge man orkar hålla på 
Småbarn hemma och börjar ofta jobba kl 06 för att se vilka problem som uppstått och kommer behöva lösas under dagen. Sedan brukar det väl bli 1-2 dagar i veckan där man jobbar till 20 (utan någon kompensation, då arbetstiden är oreglerad och ingen övertid utgår). Men det är ett jobb där man verkligen kan göra skillnad och förhoppningsvis blir förutsättningarna bättre inom något år. Annars går jag nog över till privata näringslivet.
Halkade in på ett bananskal…
Gick teknikprogrammet på gymnasiet, slutade för ca 20 år sedan och var då väldigt trött på skolan så att plugga vidare var inte aktuellt. Efter diverse kortare vikariat och timanställningar inom industri/lager fick jag ett fast jobb på en liten industri där jag jobbade ett par år. Dålig lön, rätt dålig arbetsmiljö och ständiga varsel gjorde att jag tröttnade.
Sökte och fick ett jobb som produktionsmedarbetare på ett stort företag (där jag är kvar än idag) och hade den tjänsten i några år. Fick sedan möjlighet att jobba en del av min tid med arbetsmiljöfrågor vilket jag gjorde i ett par år, innan jag fick frågan om jag inte ville hoppa på ett föräldraledighetsvikariat och jobba heltid med arbetsmiljö/miljöfrågor vilket jag gjorde. Det var 9 månader, och jag lärde mig väldigt mycket under den tiden.
Jag var inställd på att gå tillbaka till min gamla tjänst, men när vikariatet närmade sig sitt slut så meddelade min dåvarande chef, som även satt i platsledningen, att hon pratat med HR och att de väntar på att jag skulle höra av mig för att diskutera min framtid på företaget. Jag och HR hade ett bra samtal, och efter en vecka tittade HR-konsulten in och meddelade att det fanns en tjänst som systemutvecklare som nog skulle passa mig. Jag sökte och fick tjänsten (goda vitsord från nån i platsledningen underlättade säkert…).
Har nu jobbat 8.5 år som utvecklare / business analyst i stordatormiljö och stormtrivs både med jobb, kollegor och har på senare år fått upp lönen rejält.
Lön är viktigt, men att jobbet är roligt och utvecklande är ändå det som driver mig mest.
Ja, jag tycker det är roligt att gå till jobbet
Om det blev som jag tänkte - för 10 år sedan trodde jag att jag skulle jobba i produktion eller köra truck tills pensionen, så nej, det blev det inte, och det är jag glad för 
Jag kommer från en liten stad, den stora majoriteten fick jobb direkt efter gymnasiet på ngn av fabrikerna. Jag fick dock inget jobb så fick börja plugga, ngt som ingen i släkten gjort men eftersom jag inte fick ngt jobb var det den vägen att gå. Av en slump föll valet på apotekare. Av en annan slump började jag forska, disputerade, blev docent, gick ut i läkemedelsindustrin. Jobbade där ngr år, bra pengar men då jag inte drivs av pengar valde jag att sluta och pluggade igen, idag jobbar jag som specialistläkare. Nej, det blev inte som jag hade tänkt mig. Många av de stora möjligheterna i livet har dykt upp lite av en slump, men samtidigt måste man se möjligheterna när de dyker upp. Jag är dock mkt nöjd med hur det hittills tett sig. Jag trivs med mitt jobb, drivs inte av pengar utan upplevelser, kreativitet och en önskan om att lära mer.
1 gillning
Var trött på mitt gamla jobb med nattjobb och dålig arbetsmiljö och klimat och dålig ledning. Min svärfar föreslog att jag skulle söka till hans arbetsplats inom en helt annan bransch och verksamhet inom industrin. Började längst ner på golvet med väldigt enkla uppgifter för stt lära mig produktionen.
Idag är jag Teamledare/produktionsledare på samma företag med ensamt ansvar för produktion, kvalitet, personalfrågor, planering och leda och coacha personal på kvällsskift. Jobbar ca 50-60% administrativt på kontor med bland annat planering och tidrapporter och scheman. 40-50% hjälpa o serva personal och coacha dem till att utvecklas. En del truckkörning blir det också, samt lösa tekniska problem i maskinerna, svara på kvalitetsfrågor med mera.
Svår fråga. Tidigare hade jag nog sagt att drömjobbet vore att jobba med mina hobbys. Men frågan är då om jag fortfarande hade tyckt dessa hobbys var lika roliga 
.
Skulle påstå att det blev bättre, då jag alltid trodde jag skulle vara fast i lågavlönat och ouppskattat nattarbete jag ej trivdes med.
Framförallt kollegorna och medarbetarna. Har roligt på jobbet. Trivs enormt bra och jag har fått till anpassade arbetstider (ständig kväll 3 kvällar ena veckan och 4 kvällar andra veckan med 100% lön). Har goda möjligheter till både utbildning och att utveckla mig själv och andra på företaget. Bra stimulering. Nära till jobbet är också en viktig faktor för mig.
Ja, faktiskt! Ingen dag är den andra lik och man vet aldrig vilka utmaningar man kommer stå inför varje kväll.
Hur hittade du ditt jobb?
Kontakter
Vad jobbar du med idag?
IT-ansvarig
Jobbar du med ditt drömjobb & blev det “som du tänkte dig” i arbetslivet?
Har inget drömjobb, har inte tänkt mig något speciellt om arbetslivet
Vad driver dig mest, lön eller något annat?
Få lön varje månad
Tycker du det är kul att gå till jobbet “varje dag”?
Nej, men jag står ut och hade helst sluppit om det vore möjligt
2 gillningar
Jobbar som “Technical Product Manager”, för tillfället mest produktvård, problemlösning, reservdelar, tekniska manualer för produkterna etc.
Snubblade över det när jobbade utomlands men var hemma och förnyade visum under pandemin, och var trött på att vara instängd i USA, och ändå skulle flytta hem 6-8 månader senare. Så det blev tidigare än det var tänkt.
Skulle inte säga att det är mitt drömjobb, men jag har heller aldrig haft någon direkt karriärplan utan testat det som kommer i min väg, och har haft turen att chefer trott på mig och låtit mig prova roller. Vill jobba med mer utveckling, projektledning av utvecklingsprojekt var 50% av nuvarande roll när jag började, men har av olika anledningar blivit pausat.
Gillar arbetsgivaren, helt ok förmåner, bra lön, och har stor frihet i var och hur jag jobbar. Så inte läge att leta sig vidare nu, utan hoppas att det ska gå att styra mot roligare ting under 2024. Så just nu inte fantastiskt kul att gå till jobbet varje dag, men helt ok.
Drivs av att få vara till nytta, driva saker framåt, men lön är en tillräckligt stor drivkraft för att jag i dagsläget inte ska vara beredd på att offra den för mer av de första två tingen. Har en dröm om att kunna gå ner på 80% om några år men ändå ha en “mer än bra” inkomst.
2 gillningar
Jobbar med marknadsföring och hittade mitt nuvarande jobb via LinkedIn.
På pappret ett drömjobb. I verkligheten, nja. Jobbar med flera häftiga varumärken inom områden som jag själv är intresserad av. Flyger inte en produkt kan man ju alltid skylla på marknadsavdelningen, som är underbemannad och saknar utvecklingsmöjligheter. 
Drivs av lönen, och tanken att jag om några år kanske kan gå ner lite i tid om jag skulle vilja det då.
Jag är nog lite less på marknadsföring över lag. Har en idé om vad jag skulle vilja skifta till, men det är svårt att få in den där första foten inom ett nytt område! Särskilt nu när företag verkar mer försiktiga med att anställa juniora. Studerar dock lite vid sidan för att förhoppningsvis kunna komma i mål med ett karriärskifte någon gång.
Arbetslivet är inte som jag tänkte mig. När jag var yngre tänkte jag att jag aldrig skulle klara av att ha ett jobb, och jag skulle verkligen inte ta ett jobb som krävde pendling. Hade det inte varit för en viss händelse som gjorde att hybridjobb normaliserades så hade min tillvaro nog sett väldigt annorlunda ut. Har alltså motbevisat mig själv - jag kunde visst.
Jag är civilekonom och jobbade efter examen inom kommunal förvaltning. Efterhand blev det tydligt för mig att jag inte var på rätt plats. Man skulle ha en annan profil för att bli framgångsrik i den världen. Jag började en stort omställningsresa där jag provade mig fram steg för steg. I bakgrunden fanns en idé om att jobba internationellt men när jag började resan var den idén relativt abstrakt. Den var för långt bort, där och då, för att framstå som riktigt realistisk. I takt med att jag fick bättre ordning på tillvaron minskade det där avståndet. Lite av en slump löste sig allting snabbare än jag tänkt mig. Den här omställningsresan var ärligt talat jobbig och har också handlat om att ställa om privatlivet. Jag kan så här i efterhand konstatera att kurvorna för jobbet och för livet ändå rört sig ganska parallellt. Fram- och motgångar har kommit på båda områdena parallellt.
Jag jobbar med finansiell uppföljning i en internationell kontext och jobbar för närvarande utomlands.
Jag vet inte riktigt vad mitt drömjobb är. Det kanske är där jag är idag, det är iallafall inte otänkbart. jag har kommit upp på en nivå där jag också ser alternativa vägar. Jag håller på och funderar över dem men har inte riktigt landat än. När det gäller “vad jag tänkt mig” så kan jag konstatera att min strategi under studierna var felaktig. Den gick ut på att undvika områden med välkänt stor konkurrens och försöka minimera nedsidan av de val jag gjorde. Istället borde jag ha sökt mig till de områden som jag hade en diffus idé om som intressanta men som jag hade svårt att riktigt tro på. Det är den frågan som min omställningsresa gått ut på att korrigera.
När man arbetar i en internationell kontext utomlands har man inkomster på en nivå som inte är jämförbar med vad man tjänar i Sverige. Samtidigt kan man också ha kostnader på en betydligt högre nivå. Detta varierar mycket beroende på var i världen man är. Jag bor och jobbar där kostnadsläget är lågt och har därför stora möjligheter att spara pengar. I det hänseendet spelar jag i en helt annan division än när jag jobbar i Sverige.
Jag vet inte om lönen driver mig men jag skulle krasst sett inte välja att jobba utomlands om det inte fanns en betydande ekonomisk uppsida. Nedsidan gällande en lång rad frågor är betydande och främst att man inte kan träffa familj och vänner så ofta. Sedan finns det en lång rad brister och jobbigheter inom en lång rad områden. Det är mycket en personlig fråga hur man förhåller sig till dem. Jag är iallafall ganska anpassningsbar och har mer eller mindre accepterat vår nya verklighet som den är. I början ser man mer av det negativa. Med tiden lär man sig hur saker fungerar och då blir det lättare.
En del kollegor har haft svårare med anpassningen men det varierar också mycket var man är. Det är också en fördel att vara i en “personlig favoritregion”. Då kommer man betydligt lättare kunna stå ut med föroreningar, eviga köer, låg standard, tiggare, herrelösa hundar, allmänt kaos, säkerhetsregler, hierarki, knäppa regler, störande kulturella uttryck eller vad det nu kan vara. Exemplen här handlar mer om land än arbetsplats och är generella. Det finns en glamorös bild av tillvaron utomlands men verkligheten är mer blandad. Att leva utomlands är något som inte passar alla. Många kan tänka sig att leva i London, Paris eller andra platser där förhållanden och “nivån på saker” är ungefär som hemma. När man söker sig “ut i världen” finns möjligheterna oftast på andra typer av platser. Ett möjligt undantag är EU som arbetsgivare där många tjänster finns i Bryssel. Det finns så klart andra arbetsgivare med huvudkontor på “bekväma platser” men just EU är öppet för breda grupper att söka.
4 gillningar
Halva arbetslivet blev precis som jag ville och mycket mer därtill. Så stolt över det! Men den lyckan kantrade rejält när kronisk sjukdom 
till mig. Jag sörjer ibland den jag var, de förmågorna och humankapitalet jag hade. Det är skittråkigt att löneförhandla numer. Men har bra dagar emellanåt som jag värdesätter och försöker göra något bra av.
3 gillningar
Arbetar inom finansbranschen med medling mellan företag och banker.
Fick jobbet via en kollega från mitt föregående jobb, är enbart deltidsjobb vid sidan om mina heltidsstudier.
Drivs av lönen och att det är ett trevligt företag med väldigt trevliga, unga och roliga kollegor. Jag jobbar inte varje dag men trivs med att jag kan välja att åka in till kontoret eller jobba hemifrån, välja helt själv när jag jobbar och i princip bestämma hur mkt jag vill tjäna varje månad (även om det kräver fler timmar).
Jag drivs av att det är ett utvecklande arbete som är bra för CVt och perfekta villkor under studierna, men kan knappast säga att det är ett drömjobb.
1 gillning