Har suttit med sexsiffrig månadslön i ledande position men av olika omständigheter inte känt mer än att “det är ok, har iallafall hög lön”, men inte direkt att det kändes jättemeningsfullt att vakna upp måndag morgon. I samband med en del större förändringar, där det också blev ett naturligt tillfälle att kliva av väcktes tanken att säga upp sig.
Flera gånger har jag skämtsamt sagt “jag ser fram emot pension, då kan jag äntligen jobba med alla idéer och projekt jag har”. Och då slog det mig… varför måste jag vänta till pension? Kanske jag då inte alls har samma ork/lust som nu (är drygt 40)…?
Även om jag startat och drivit företag flertalet gånger som medgrundare, har det ändå varit ganska djupt rotat att “ha lön” och “vara anställd”. Och speciellt med relativt hög lön kändes det extra “fel”. Men tack vare den har jag dock fått en bra buffert och behöver inte ha kniven mot strupen att genast generera intäkter.
Så nu togs klivet. Mot ett flexiblare liv. Mot egen kontroll av tillvaron. Mot friheten att prioritera något för att det är personligt givande snarare än endast at det krasst affärsmässigt vore det bästa beslut.
Lustigt nog så känns det jobbigaste den mentala omställningen att se sparade tillgångar minska varje månad, istället för att “njuta” av hur mycket jag sparat i fonder per månad. Syftet är ju dock att den nya tillvaron också ska generera intäkter så småningom.
Rent praktiskt, som programmerare och relativt erfaren inom produktutveckling och driva företag (med allt var det innebär inklusive sälj och marknadsföring), så finns många möjligheter. Som ung lyckades jag slippa ta studielån (vilket jag i efterhand förstått var rätt korkat - skulle tagit det och investerat istället) genom att sälja egenutvecklad programvara som s.k. shareware. Det är lite den strategin jag ser framåt nu… bygga upp en portfölj av potentiellt intäktsskapande projekt där arbetet är den initiala utvecklingen med minimalt underhåll därefter. För att sen se lite vad som funkar och satsa mer på det.
Det jag lovat mig själv är att i största möjliga utsträckning inte ta konsultuppdrag på heltid. Rådgivning och liknande på några timmar är helt ok, men inte “att jobba för någon annan”.
Utveckla gärna varför man bli oanställningsbar som egenföretagare! Menar du det i dess mest bokstavliga form, att man inte nappar på några anställningserbjudanden, eller att man pga att man varit egenföretagare inte är intressant att anställa?
Det slår åt båda hållen, när man smakat på företagandet så vill man ogärna gå tillbaka och av arbetsgivare så ses man som “svår” eftersom man antagligen är mer driven och kan/förstår för mycket om företagande än de oftast vill ha, enklare med fogliga anställda!
Ok, inga konsultuppdrag på heltid - vad ÄR målet? 75 %? Och/eller flera parallella uppdrag?
En ny gyllene boja man måste se upp med som egenkonsult är just att man kan lockas av att jobba mer än man tänkt. Att t.ex. ta en vecka ledigt kostar multum. Men ta ledigt måste man ju ta, om man ska orka i längden. Det är kanske också lockande att ta fler uppdrag eller högre beläggning iom att det gör stor skillnad i plånboken. Det gäller nog särskilt om det finns en osäkerhet om när/hur man får nästa uppdrag, man vill lixom passa på.
Been there, done that. Avslutade min civilingenjörsexamen med typ 400 000kr på 0-räntekonto (!) och noll i studielån. Rejält korkat med facit i hand men visste inte bättre. Familjen har ingen tradition av att kunna sådant och på hemkunskapen gick de igenom hur man bakar kakor och inte hur ISK fungerar…
Ja, som @Ludden och @Taskedenditmankommer skriver så handlar det om att man är ganska van att bra självgående, bestämma och ta ansvar själv, be om förlåtelse än om lov och så vidare.
Det är därför jag tror att jag förmodligen hade ställt till med ”problem” som inte en vanlig anställd hade gjort på samma tjänst. Därav oanställningsbar på ett lite skämtsamt sätt.
Sedan tror jag att det hade säkert gått att vara anställd, men det hade krävt en duktig chef som jag hade ställt höga krav på och som jag hade förväntat mig samma av. Tyvärr växer inte sådana på träd.
Hela poängen med konsultuppdrag (på heltid eller däromkring) är att man levererar, till kunden, värde som denne får ut än mer värde av. Så sett till värdeutväxling är det väldigt likt jämfört med att vara anställd.
Utifrån det värdeskapandeperspektivet vill jag inte göra något där det finns ett linjärt samband mellan min tid och intäkt. Utöver det så är också nackdelen tidsaspekten - fakturerar jag inte timmar så är det noll intäkter. Och jag har väldigt lite kontroll över min egen tid i ett sådant upplägg.
Jämför det med produktuvecklingsscenariot. Du tar en upfrontkostnad i form av nedlagd tid att utveckla något, men därefter kan produkten generera intäkter isärkopplat från din tid.
Däremot i.o.m. att jag kommer köra som egen kommer jag inte “per automatik” få det sociala umgänget som kollegor innebär. Så utifrån det perspektivet finns en poäng att jobba med andra timbaserat. Jag har en löpande advisory-roll i ett startup (som dock är equitybaserad), och är “CTO-mentor” i ett annat företag där jag får betalt för min tid (men det är relativt lite tid, väldigt flexibelt, och min “leverans” är knuten till att vara närvarande där och då i samtalet). Det är ett ok upplägg, då det primära syftet är att motverka att jag blir en digital eremit.
Observera att jag inte säger att det är fel, eller sämre, på något sätt med konsultuppdrag. Det är bara att det inte är ett upplägg jag har i mitt ideal-scenario just nu.
Det kanske också låter lite naivt att tro att jag kommer få det att funka. Och ja, det är inte att göra det lättaste för sig. Jag skulle inte göra såhär om jag visste med mig att jag behövde gå runt inom några månader. Men med tillräckligt mycket hängslen och livrem så kan jag medvetet prioritera vad jag anser är livskvalité för mig just nu framför kortsiktig finansiell uppsida.
Jag känner mig definitivt oanställningsbar. Och det handlar inte om att det inte finns bra erbjudanden, eller man inte kan göra jobbet bra.
För mig handlar det främst om att antingen skapar jag värde för någon annan (som anställd, utan betydande ägande) eller så skapar jag värde för mig själv (genom att bygga värde i företaget jag har ägande i, för en möjlig företagsförsäljning alternativt utdelning).
Visst kan man vara välkompenserad som anställd, och ha optioner etc (där i regel många stjärnor ska stå på rad för att de ska ge något) men man saknar den hävstång man har som ägande (förutsatt att ens affärsmodell inte skalar linjärt med tid - man bygger inte så mycket långsiktigt företagsvärde i att vara egenkonsult).
