Jag har nog alltid haft en något av en dyster världsbild, trots att jag är född och uppvuxen i ett av världens mest stabila länder, har/har haft alla förutsättningar till att leva ett gott liv helt enkelt.
Ett gott liv lever jag ju dessutom, utan tvekan.
Jag blir dock inte kvitt känslan av att något är fel, och har varit fel länge och att det känns som att vilken sekund som helst så kommer hela världens misstag, missförhållanden, maktmissbruk, korruption att uppdagas och någon form av systemkollaps kommer inträffa.
Jag kan inte riktigt förklara varför jag känner som jag gör, vilket stör mig enormt mycket.
Jag misstänker att det är att människan kanske lättare påverkas av negativa nyheter än positiva?
Tänk er Mark Baum (Spelad av Steve Carell i The Big Short) fast inte bara gällande ekonomi.
Det är inte så att jag sitter och kollar på Lysakontot, Aktiekontot eller liknande dagligen och oroas över det ekonomiska heller riktigt.
Jag tycker mig vara hyffsat resonlig och vet med mig att nedgångar inträffar förr eller senare, time in the market beats timing the market, TINA etc.
Pengatryckeriet går för fullt, bostadsmarknaden är/känns irrationell, vi lever mitt i en pandemi, folk massvaccineras av nyframtagna vacciner, distributionskedjor och tillverkningsprocesser störs, länder är under lockdowns, Australien börjar likna en totalitär övervakningsstat á 1984, $300B företag håller på att kollapsa, ståltillverkningen i Kina sjunker under nivåerna från krisen '08.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med tråden, men är det någon som känner likadant?
Mamma sa ju alltid att man ska lita på magkänslan, och magkänslan säger att jag ska lägga mig 50% likvid och öka räntedelen på resterande sparandet.
Hur förbiser jag min dystra doomervärldsbild och förblir rationell?
Eller är min doomervärldsbild rationell just nu?
Ett meme säger mer än 1000 ord.
/R



men jag vet inte. Allting är ju just magkänsla.