Hur skulle ni reagera om den kom en börsnedgång där trenden är negativ under flera år? Skulle ni fortsatt månadspara i samma utsträckning med övertygelsen att det kan gå ner i 5-10 år, till slut kommer det vända? Eller tror ni att ni mentalt skulle dra öronen åt er med att pytsa in mer pengar på börsen när dippen inte är tillfällig?
Jag sparar med automatiska dragningar efter löning varje månad men märker knappt om börsen sticker iväg eller dippar kraftigt (jag håller inte koll). Dvs jag noterade inte ens den kraftiga nedgången när börsen tappade kraftig våren 2020 eller återhämtad sig rekordartad sen dess. Jag slänger gärna in lite extra pengar i mina fonder om jag har pengar över, men kanske skulle hellre lägga in dessa på ett sparkonto om börsen var negativ under mycket lång tid.
Absolut. Jag tycker att det är lättare att handla till “rea” än när börsen är euforisk och springer iväg till fantasivärderingar. Sedan är det ju så att det går att tjäna pengar på börsen i alla marknadsklimat, vare sig det går upp eller ner. Skulle trenden peka ner under så lång tid som 10 år får man ju hoppas att man är kapabel att navigera lite bättre än att bara sitta still i båten och se sitt kapital sjunka år ut och år in.
Beror på ränteläget också tror jag. Hade räntor gett 3-5% per år kanske man resonerat annorlunda med delar av besparingen.
Jag tror på aktier som tillgångsslag dock så jag hade nog fortsatt pytsa in med majoriteten av månadssparandet i aktier. Däremot hade man nog varit mer försiktig med att tänka på framtida stora utgifter som ligger ett par år framåt i tiden så man inte blir beroende av en börsuppgång för att man ska kunna köpa något man verkligen behöver.
För mig hade det nog handlat om att verkligen få in ett mind-set att i stället för att tänka “hur rik är jag idag?” när jag loggar in så hade jag varit tvungen att tänka “det är rea, gud vad mycket jag kan jag få för pengarna idag”.
Jag hade definitivt fortsatt månadsspara. Jag hade troligtvis ändrat sammansättning på portföljen.
Större chans att man gör rätt med pensionen än sin ”egen” portfölj. Anledningen till det är att för pensionen har jag en bestämd tidshorisont. För det övriga är det allt mellan 0- efterlevande får ärva med överviktad sannolikhet mot det längre tidsspannet. Börjar livbåtar runt omkring dig ta in vatten så skall du vara djävligt säker på din konstruktion för att inte börja fundera och pilla.
Min hypotes, från hur jag hör kollegor/vänner prata om investerande, är att många “aktiva” (Avanzaappen i dockan och loggar in varje dag för att klappa sig på axeln över blåa siffrorna, trots att hela världen har blåa siffror i världens längsta bullmarknad) kommer sälja och sluta månadsspara. Och att de passiva (oftast månadssparande via storbanken man har bostadslån och lönekontot på) ovetandes kommer behålla och fortsätta månadsspara. Eftersom all forskning säger att det är bäst att sitta still i båten, kommer det som vanligt vara bäst att ovetandes helt enkelt buy & hold resten av livet.
Måste kännas lite orättvist för dom som lägger ner sjukt mycket tid och arbete på att hitta undervärderade bolag och tajma marknaden, och så kommer ”Greta 58” som automatisk månadssparar i ett par indexfonder helt obrytt och slår dom på fingrarna
Haha, jepp! Jan brukar väl väldigt ofta säga att investerande är det enda i världen där det inte lönar sig att lägga ner blod svett och tårar.
Jag tittar ivrigt på Jans nya avsnitt, jag vet vad forskningen säger. Märkte själv hur jag “nervös” jag var under kraschen i mars, bidrog inte alls med positiv energi att hela tiden läsa ekonominyheter för att förutspå vad som händer. Har fått sambon att börja månadsspara, och hon bryr sig inte alls, tror inte ens hon vet vad hon månadsspara i för fond. Noll intresse. Om jag skulle betta en hundring idag så tror jag att hennes portfölj kommer gå bättre än min om vi stämmer av om 20-30 år.
Därav att jag funderar på att byta till Lysa, känns mer som en “starta och glöm bort” strategi. Det är lätt att vara kaxig i en bullmarknad, men björnen kommer nog hinna komma flera gånger under min investeringstid, och då kommer det kännas bättre att vara ovetandes.
Ett tankeexperiment. Vi definierar det som att du är dina pengars chef. När presterar du själv bäst? När chefen hänger över din axel och säger åt dig att byta arbetsuppgift stup i kvarten. Eller när du får en tydlig inriktning att prestera på över tid?
En långdragen björnmarknad bör rimligtvis hänga ihop med någon större sättning i den riktiga ekonomin. Har man en inkomst så får man försöka fortsätta spara. Men ingen vet ju hur länge en björnmarknad pågår. Sedan beror det väl på ens portföljstorlek och summan man kan avvara varje månad.
Ju större portfölj gentemot ens månadssparande, desto känsligare blir man, särskilt om man är 100% aktier.
USA 1999-2009 är väl lite av ett klassiskt exempel…
$10000 startsumma, $200 per månad i sparande. Pengarna växer ändå rätt bra.
Föreställ er att de globala börserna får samma utveckling som Japans börs mellan 1985 - 2012. Handen på hjärtat, vem hade suttit still i båten och månadssparat i en börs som faller i 25 år? Jag tror det är svårt att föreställa sig en nedgång som ens varar 5 år. Gick man in med ett stort engångsbelopp var det först i år, 34 år senare, man vände förlusten till vinst igen (om man justerar för återinvesterade utdelningar och inflation).
Jag tyckte det var riktigt läskigt under finanskrisen. Många gånger såg det ut som om världsekonomin var på väg in i en depression för första gången sedan kraschen -29. Lyckligtvis har ingen av oss upplevt en depression och förhoppningsvis kommer vi aldrig att göra det heller. Som du säger tror jag man få tänka på att ett börsfall inte är skilt från realekonomin. Skulle börsen falla i 5-10 år kommer det sannolikt se mycket otäckt ut i världen omkring oss. Att i ett sådant läge stoppa in besparingarna i ett sjunkande skepp kommer inte vara lätt direkt.
Det beror så klart på vad orsaken till fallet är. I Japans fall handlade det om en tillgångsbubbla. Skulle däremot de globala börserna falla på samma sätt så skulle det sannolikt till en enorm kris.
Japan var ju dock riktigt extremt, bubblornas bubbla. Ett skolboksexempel på hur man absolut inte får en sund ekonomi.
Ett hyfsat samtida nyhetsinslag:
Vad sägs om att köpa mark med lånade pengar som i sin tur används som säkerhet för att köpa aktier med belåning, som i sin tur användes för att köpa mer mark… och vad sägs om att du får låna upp till 125% av markens värde med 3% kontantinsats? Kunde bara sluta på ett sätt.
Absolut. Detsamma går att säga om kraschen 1929. Mäklarna såg enbart en börs som gick upp, upp, upp. Därför kunde man låna 2/3 av sin investering i aktier. Det sägs att det fanns mer lånat kapital bundet i aktier än vad det fanns fysiska mynt och sedlar i circulation i hela landet.
En lärdom här är att det inte alltid är bäst att sitta still i båten. Ibland skapas det bubblor och när de spricker kan det ta väldigt många år för ekonomin att återhämta sig. Det är lätt att avfärda det här som något som aldrig kan hända igen men hade inte Bernanke, Geithner och Paulson agerat som de gjorde under finanskrisen hade vi kunnat se en ordentligt kollaps av banksystemet redan då.
