I sak håller jag med dig, men svensk debatt hålls på en så ohyggligt låg nivå att ytterst få svenska politiker har tränats att klara av ovanstående. Likaså med journalisterna som frågar ut dem.
Jämför med Tyskland, Storbritannien, Spanien, Frankrike etc. Varken våra politiker eller journalister håller tillräcklig nivå för att jämföras. Och det gäller samtliga partier enligt mig, men du kanske är av annan åsikt?
Nej, i grunden har du väl rätt, det är låg nivå överlag.
Det finns ju ett fåtal retoriska begåvningar på olika sidor partigränserna men de har sällan hela paketet.
Tycker t ex att ett visst partis partiledare är otroligt skicklig rent retoriskt, men vad hjälper det när jag inte alls delar åsikterna i sakfrågorna som faktiskt betyder något.
Men när S slänger fram en så uppenbart okvalificerad person i direktsändning så undrar man ju om det inte finns en baktanke med det.
Måste bara säga att ditt inlägg verkligen är tänkvärt!!
Såg på något avsnitt av lyxfällan, då de pratade om tre nivåer av lyssnande. Jag verkar ha fastnat på nivå1, vilket tydligen gör mig till en kass coach och medmänniska. Men kanske du TS har användning av nedanstående?
Om jag ska var ärlig så tror jag inte det finns någon baktanke. Eftersom att den kollektiva kompetens är låg, så är nog detta en icke fråga. Tror det är värre att säga fel vilket kan bli en rubrik som sedermera kan tapetseras över all social media.
Jag undrar om detta verkligen stämmer, jag menar… finns det någon som ser upp till politiker ? (på riktigt) jag tror man lättare kan uppskatta människor som är ärliga och uppriktiga och som bjuder lite på sig själva.
Ang. frågan… jag hade först frågat mig varför jag vill få folk att lyssna på mig och i vilka sammanhang.
Vi har alla möjlighet att engagera oss politiskt om vi inte är nöjda med sakernas tillstånd.
Absolut sant. Tyvärr är det en lång och krokig väg i en labyrint av nepotism, spel och manipulation som de flesta begåvade människor väljer att undvika.
Klart att man kan engagera sig politiskt om man är missnöjd med politiker i allmänhet. Är dock osäker på vilket sätt retoriken skulle bli bättre om man själv inte är en duktig retoriker?
Och hur duktig man än är så hjälper det då om journalistiken inte utmanar så man ständigt övas och befolkningen i stort nöjer sig med lösryckta citat och mediedrev?
Och bara för att man är en duktig retoriker så innebär det ju inte att man egentligen får något sagt.
Hm, du menar att man kan vara retoriskt bevandrad och skicklig i själva hantverket retorik utan att addera värde genom det man säger?
Det kan väl stämma till del, och samtidigt… inser att för mig ligger det implicit i duktig retoriker att jag också BIDRAR, att kvaliteten på det jag säger spelar roll och om det är skit så spelar det ingen roll om jag levererar det retoriskt korrekt, det skulle ändå inte ge mig känslan av att du var ‘duktig’.
Tror jag.
Och i samma stund jag skriver det så tänker jag… nu ljuger jag nog för mig själv. Tänker på t ex Jimmie Åkesson som jag anser är oerhört skicklig retoriker på många plan… hm. Jag “håller inte med honom” i det mesta… men nog fasiken bidrar han? På sitt vis. Ett vis jag gärna hade sett möttes av lika skickliga retoriker från andra partier/trosåskådningar, men icke (oftast).
Hm.
Tackar för tankespjärnet - detta kommer få ligga och snurra i bakgrunden ett tag tror jag! Känner mig inte färdigtänkt här. (Och det älskar jag!)
Fasen! Efter att jag läst ditt inlägg så har jag nu lagt ren massa tid på att grubbla och fundera på mitt eget påstående. Jag gillar inte tankespjärn-jag vill ha det lättuggat och serverat på ett silverfaaaat!!!
Hej Helena,
Tack för att du tog dig tid att reflektera och skriva till mig. Tack det går till min förvåning framåt på ett bra sätt. Inser att lite skrivna tips i bokform, egen reflektion och lyssnande till andra ger ett bättre resultat. Insikten är att det givetvis till en del handlar om mitt egna framförande när jag pratar men även till stor del om att vi generellt är ganska dåliga att lyssna på varandra. Att vi är många som önskar plats på “scenen” men inte på läktaren. Under egen reflektion väljer jag att prata mindre ofta men väljer de tillfällen jag verkligen vill bli lyssnad på. Min upplevelse är att jag då också blir det. Som sagt det börjar med en själv…
Så som varande mamma till begreppet tankespjärn kan jag ju inte säga annat än att jag ÄLSKAR dem men förstår samtidigt dig. Så pass att jag fnittrade högt när jag läste. 
Härligt att höra!
Ja.
Andelen gånger det är ’svaret’ är skrämmande ofta… 