Bristtänk återkommer nu och då i podden. Jag förstår konceptet men insåg härom dagen att jag var eländigt dålig på att förklara det för en yngre släkting. Prova själv vetja!
Nån som känner sig manad att komma med några kloka ord till nästa försök, både till ungdomar och vuxna?
Detta ingår väl alltid om man gör en budget. Det finns ramar att hålla sig inom för ingen är 100% ekonomiskt oberoende utan att man på något sätt begränsar sig. Även världens rikaste person kan ju inte köpa allt i världen som personen ev. skulle vilja köpa. Googlade på “bristtänk” men väldigt få träffar, verkar vara något lokalt RT-påhitt.
Skillnad på att ens tankar kretsar kring hur man ska begränsa sig själv eller andra jämfört med att ens tankar kretsar kring hur man ska uppnå sina mål genom att antingen öka överflödet eller omfördela resurser dit de leder till bättre resultat. Det ena tänket är hämmande, det andra är utvecklande.
I praktiken har inte vanligt folk så stort handlingsutrymme för att öka “överflödet”. Man kan byta jobb men det är ju alltid ett motstånd mot att göra det och det kanske handlar om mindre ökningar på det stora hela. Minska sina utgifter är lättare att komma till skott med rent konkret. Det är lättare att förstå och kräver inte lika stor emotionell ansträngning som att byta arbetsplats med allt detta innebär. Är man egen företagare tänker man säkert annorlunda, man kan öka sin fakturering på olika sätt, men detta är inte någon verklighet för vanligt folk.
På första nivån låter den här vinklingen som lite av ett elittänk för de som har speciellt gynnsamma förutsättningar att “öka överflödet”. Säg det till fabriksarbetare och du riskerar att få en smäll på käften. Sen är det så att då människan är anpassningsbar så behöver inte “dra ner på utgifterna” i praktiken innebära lägre livskvalitet. De flesta inser innerst inne att de verkliga värdena i livet inte har med att spendera och “öka överflödet” att göra. De som redan är förfördelade ska förstås ha en Tesla och åka på dyra resor med familjen några gånger per år. Men detta är ingen verklighet eller ens ett behov för majoriteten.
Brisstänk är precis detta. Att man inte ens tillåter sig att tänka tanken hur man kan göra för att nå ett högre mål än vad nuläget tillåter. Begränsar man tanken från början så blir det inte bättre än de av bristen begränsade tankarna.
Det handlar alltså inte om fysiskt brist i sig. Den är verklig just nu precis som du säger.
Det handlar om att inte tänka på bristen det första man gör utan utmana sig och verklighet HUR man kan göra något annorlunda för att inte vara begränsad av nuläget.
Det handlar inte om hur hög lön man har utan om vilken inställning man har till sitt prioriterande. Men kan ta ett tydligt exempel på det bristtänk som präglar hela samhällsdebatten. Från 90-talet har BNP per capita ökat med ca 67%. Debatten sedan åtminstone 90-talet har präglats av “det finns inte resurser, vi måste spara, vi har inte råd.” Istället skulle frågan kunna vara, “okej, i år har vi blivit 2% rikare, vad tycker ni vi ska göra med dessa pengar?” Inte ens när man gjort stora skattesänkningar har man kunnat säga “hej, titta vi har så mycket pengar över nu att vi sänker skatten så att ni kan göra vad ni känner för dessa pengar”. Istället behöver man sälja in det som “arbetslösheten är för hög, vi kommer inte klara oss om inte fler arbetar så vi sänker skatten på arbete”.
Upplevelsen av att det inte finns tillräckligt mycket av resurser så att det ska räcka till (för det man vill / för alla som vill samma sak etc)
Att fundera i termer av ELLER istället för termer av OCH. Jag har inte råd att både åka på kurs och på semester, så jag måste välja.
Bristtänk: kurs ELLER semester
Överflödstänk: hur gör jag för att åka på kurs OCH semester
I mitt eget liv återkommer det även ofta som rädslan för att det ska gå åt helvete (och att jag inte kommer klara av att hantera det som dyker upp).
Jag skulle även säga att bristtänk återkommer i klassiker såsom: “Ensam är stark”, “Själv är bäste dräng”, “Stark kvinna reder sig själv” etc. Dvs. att man inte ber om hjälp för att man tror att andra inte vill hjälpa till eller att man förtjänar hjälp.
Att man lägger mer tid på att sänka utgifter än att öka inkomster.
Någon vill inte berätta om sin affärsidé i rädsla för att andra ska stjäla den…
Att man är snål med resurser (inte bara pengar, utan kärlek, tillit, etc)
Att utgångspunkten är att man alltid kommer förlora trots att odds kan vara på ens egen sida (t.ex. långsiktigt sparande på börsen)
Min tolkning är att förutom det som beskrivs ovan så finns det en dimension av jante/konventionella prioriteringar i ordet bristtänk. Det kan gälla lösningar som känns lockande men går utanför normen i den grupp man befinner sig i. Tex kanske både dagis och barnflicka är en bra lösning men det känns för slösaktigt/lyxigt. Eller ha två sommarstugor. Eller gå ner i arbetstid.
En kombination alltså av att inte ens försöka hitta kreativa ekonomiska lösningar eller våga agera lite mer okonventionellt efter eget huvud.
Det här är hur jag tänker på bristtänk. Och att förstå skillnaden i storlek mellan olika utgifter…
Att inte spendera tid på att åka runt i hela stan efter de billigaste erbjudandena i mataffären, utan istället köpa från första rimliga alternativ och jobba en extra timme med någonting man är bra på.
Bristtänk är ofta synonymt med dumsnålhet och fungerar inte i längden om man styr över ett företag. I privatekonomi går det an men är inte optimalt
Jag utläser negativa undertoner i ordet bristtänk. Men det finns det ju även i överflödstänk, lite lyxlirarfasoner, vissa är aldrig nöjda utan vill alltid ha mer. Både kurs och semester. Är vi inne på optimering och existensmaximum igen?
Är den som åker både på både kurs och semester automatiskt lyckligare än den som nöjer sig med bara det ena?
Som vanligt är jag motvalls när man försöker göra stereotyper och fållor att lägga människor i. Vad sägs om “nöjdhetstänk”? Så har jag alltid tänkt i livet och tänker så även idag. Visst har jag “kommit upp mig” på olika sätt men oavsett nivå har jag i princip aldrig saknat något som går att köpa för pengar. Så jag tillämpar:
Nöjdhetstänk - att kunna uppskatta det man har och någorlunda lätt kan få, snarare än att vare sig känna att man saknar något viktigt och måste snåla eller hela tiden söker sig till nya nivåer av överflöd. I exemplet med kurs/semester så är det väl lika OK med en av dessa, eller kanske rent av ingen. Hemester kan vara helt OK, lugn och ro inget flängande runt på utlandsresa etc. Avkoppling och dagsutflykter i närområdet.
Det blir en fålla till, ja, men jag tror att den passar bättre för många som inte känner sig hemma i någon av de andra två. Sen är förstås folk antagligen i praktiken en blandning av detta, och från fall till fall beroende på vad det handlar om.
Om vi nu kan enas om att det finns ett nöjdhetstänk så kan detta implicera att både bristtänk och överflödstänk är problem:
Bristtänk - problemet ligger i den upplevda bristen och att man måste snåla Överflödstänk - problemet ligger i att man aldrig är nöjd utan alltid måste “maximera” genom att sträva efter s.k. “högre nivåer”:
Om vi inte ser den ena som ett problem så borde inte den andra heller vara det. Trots “brist” kan man ju vara nöjd med det man har.
Det “överflödstänk” du kritiserar är enligt mig egentligen ett dolt bristtänk. Varför känner den personen behovet av att ha mer och mer?
För att den känner en inre tomhet som är som ett svart hål och går aldrig att tillfredsställa = en känsla av brist och otillräcklighet.
Farsan Baloo litar på livet och lever därför med en känsla av överflöd och nöjdhet,
och känner därför inget behovet av att “jaga efter mer”.