Det går inte att säga att det ena är: bra / dåligt, rätt / fel etc om man inte sätter det i relation till något. Om personen vill göra både och utgår från att hen inte kan, då är det ett bristtänk och dåligt för den personen. De två olika perspektiven ger bara olika resultat i livet, sedan får man utvärdera om det är resultat som man vill ha / inte vill ha.
Ett sätt att förstå bristtänk är att översätta det till tid. En person med bristtänk fastnar i att det inte finns tid att jobba, ta hand om familj och tex träna. En person med resurstänk (som jag tycker är ett bättre ord än överflödstänk) ser över sina förutsättningar och resurser, tweakar dem och hittar lösningar.
Man kan ju tolka det precis som man vill men tanken är nog bara att inte begränsa just tanken. Att inte sätta onödiga gränser redan från början när man tänker på sina alternativ. Det är alltså mer av ett psykologiskt trick för att inte förhindra hjärnan att hitta nya lösningar.
Men om man är nöjd med allt som det redan är så finns det ju heller ingen anledning att leta nya lösningar på problem som inte finns.
Är inte passiva indexfonder i så fall ett solklart exempel på bristtänk? Att man satt onödiga gränser redan från början när man tänker på sina alternativ? Och att då överflödstänk/resurstänk skulle vara ett psykologiskt trick för att inte förhindra hjärnan att hitta nya lösningar för bättre avkastning? Med den definitionen tänker jag att jag tillämpar överflödstänk när det kommer till investeringsstrategier just för att jag strävar efter bättre avkastning än via passiva indexfonder - bristtänket.
Eller tvärtom eftersom passiva indexfonder är det bästa man kan ha. Att tro man är bättre än så är ju bara en illusion om sin egna förmåga.
Sen vet jag att några lyckas. Men oxå att många misslyckas men dessa individer delar sällan med sig om sina misstag.
Att du orkar tragga om detta är ”imponerande”
Om man redan på förhand bestämt sig för att man inte kan nå längre än med passiva indexfonder så är det ett solklart fall på bristtänk. Likaså att man låter tillgänglig forskning begränsa sig. Det är ju bara en liten del av alla möjliga investeringsstrategier som det har forskats på. Jag tycker att man ska vara konsekvent i sina resonemang och inte hamna i undangsresonemang just vad gäller detta.
Det lyser en starkt röd lampa om bristtänk i det resonemanget.
Om man inte tror på vetenskapen så är diskussionen totalt meningslös.
Jag är glad för dig att du hittat en bra väg att gå. Men din nedvärderande ton mot andra här på forumet är mindre klädsamt.
Prova att Googla på Scarcity Mindset istället. Det är en term som omnämns i boken The 7 Habits of Highly Effective People (Stephen R. Covey, 1989) och som för mig verkar ha många likheter med bristtänk.
Det är väl inte nedvärderande att hävda att forskning visar på saker men omfattar inte det som forskningen inte har opererat på. Vilket då innebär att om man bara begränsar sig till den forskning som är tillgänglig utesluter man ju väldigt många investeringsstrategier och landar då i ett slags bristtänk.
OBS att jag inte vill diskutera investeringsstrategier i sig här och jag har heller inget emot passiva indexfonder. Jag utgår bara från tänket med bristtänk alternativt överflödstänk och applicerar detta på just området passiva indexfonder alternativt andra strategier, i allmänhet. Det finns inget nedvärderande alls i detta!
Man får dock tänka på att vetenskapen inte är något statiskt utan hela tiden gör nya upptäcker som gör gamla “sanningar” utdaterade.
I hundratals år sågs Newtons mekanik som en “självklar sanning”, tills Einstein kom med sin relativitetsteori och visade att Newtons mekanik var byggd på felaktiga premisser.
Sedan kom kvantgänget och visade att Einsteins relativitetsteori inte kunde stämma på subatomiskt plan, etc.
Att se vetenskapliga upptäckter som en absolut sanning är definitivt ett misstag.
Historien visar oss igen och igen att ingen vetenskaplig teori håller helt och hållet i längden.
Tänk om Einstein hade tänkt att det var en “illusion” att han kunde skapa en bättre teori än Newton?
Einstein uppvisade alltså överflödstänk då han inte lät sina tankar och framtida forskning begränsas av det redan kända/antagna på området. Utan detta hade vi inte gjort de vetenskapliga framsteg som följt av detta och området ekonomiska investeringar lär inte vara ett undantag för att kunna applicera motsvarande principer på.
Jag håller med, men dock inte i detta fallet ovan.
Varför inte?
Men om vi nu diskuterar just ordet bristtänk så stämmer väl det? Om man behöver få ihop en större summa pengar men lägger ner innan man ens har börjat eftersom man inte ser det funka med indexfonder så är det något av ett bristtänk. Ett resurstänk är mer öppet för att åtminstone pröva andra lösningar (oavsett om de ger bra eller dåliga resultat).
Sen kan jag tycka att ordet mer handlar om öppenhet/slutenhet kring lösningar än just specifika lösningar.
Så krypto är motsatsen till bristtänk då?
Precis. Och jag vill vara SUPERTYDLIG med att jag inte har något emot passiva indexfonder eller de som väljer att investera i dessa. Det här handlar om resonemang och att man bör tillämpa dessa konsekvent för trovärdighetens skull. Inget av detta kommer att hindra någon från att fortsätta med passiva indexfonder och trivas bra med detta.
Ja det är det väl för de som ser detta som en investeringsstrategi som man tror kan leverera bättre än passiva indexfonder. Sen om det är en hållbar sådan eller inte kan man ju diskutera. Personligen har jag inte hoppat på kryptotåget då jag ser det som ren spekulation inte helt olikt pyramidspel, där man bränner massor av onödiga resurser på bekostnad av miljön för att tillverka ny valuta samt att den i hög utsträckning föredras av kriminella. Men rent principiellt kan svaret på din fråga vara ja. Ett klassiskt pyramidspel eller ponzi kan ju också ses som en investeringsstrategi som troligen kan leverera jättehög avkastning för de som är på toppen, innan allt havererar.
Jo det skulle det kunna vara om man säger att jag kan inget annat göra och kan bara investera i indexfonder.
Ett mer öppet tänk skulle kunna vara - om jag kör indexfonder - hur mycket mer tid får jag över som jag kan använda till något annat - tjäna mer pengar, njuta av livet, träna, familjetid etc.
Det är åtminstone inget bristtänk i hur du ständigt söker nya ansatser att attackera indexfonder
sen är det ju frågan vad du får ut av det.
Investeringsslaget har inte med saken att göra alls. Det handlar om ens mindset. Är man öppen för att lösa utmaningar och utforska möjligheter eller ger man upp för att det inte kommer att gå, man har inte tillräckligt med pengar/tid/kompetens/kontakter. Motsatsen till bristtänk är typ: ”jag har resurser och kan skaffa flera resurser om jag tänker och agerar lite kreativt”. Fokus på det man har och kan skapa snarare än det man inte har.
Passiva indexfonder kan vara rena motsatsen till bristtänk, låt pengarna jobba utan att lyfta ett finger för det medan du är ute och skaffar inkomster på annat håll.
Hela den här tråden får mig och tänka på en tavla min fru satt upp med hennes devis “Too much ain’t enough”.