Aldrig gjort kopplingen innan men ett sätt jag kan se brist/överflödstänk i mitt språk är hur jag använder orden MEN eller OCH.
Jag vill åka på kurs MEN det kostar för mycket.
Jag vill åka på kurs OCH jag behöver tänka till lite så jag kan finansiera det hela.
Lite som impro-teaterns Ja, och-ingång liksom.
Ja det går förstås att kompensera bristtänk på ett håll (indexfonder) med överflödestänk på annat håll (ute och skaffar inkomster på annat håll).
Nej, det är ingen kompensation, om frågan är:
Antingen så lägger jag all min energi på mitt arbete ELLER så lägger jag undan tid på (aktivt) investerande.
Passivt investerande kan förvandla det där ELLER till ett OCH.
Jag har inte läst alla i lägg men jag undrar vilken praktisk nytta den här diskussionen mynnar ut i?
Håller med dig 100%
För det första:
Måste den mynna ut i en praktisk nytta?
Och för det andra
För egen del tänker jag att en diskussion som denna ger mig lite tankespjärn att fundera på, som kanske gör mig mer medveten på vissa plan, som kanske hjälper mig skruva på mina ordval, eller hur jag ställer mig till saker som händer i livet osv.
Tankespjärn … är det kognitiv dissonans hos en människa med självmedvetenhet nog att dra nytta av den?
… ja. 
Det skulle kunna vara ett sätt att förklara/definiera tankespjärn på, med en massa fina ord! 
Jag tror att en del mår väldigt dåligt av … tankespjärn. Förstår du mig? En del människor vill liksom vara kvar i sitt sätt att tänka.
Den här tråden handlar som jag ser det lite om det och man ser tydligt hur olika skribenter intar position efter sin egen övertygelse.
Nä, det måste den inte. Men om man är lösningsorienterad, som jag kanske är ibland, blir det bara massor av ord som kanske inte spelar någon roll. Men det kan det förstås göra för andra.
Ja, men då har du ju någon praktisk eller snarare reel nytta av det. Bra så!
Ja, håller med.
En del mår dåligt av tankespjärn medan andra har det som livsluft. Inte så svårt förstå vilken av dessa jag är, samtidigt som det definitivt finns dagar då jag inte aktivt söker tankespjärn, och/eller dagar då jag är dåligt kapabel att hantera det, utan slår ifrån mig istället. (Lägger till: och det är helt ok det med!)
Att fundera över saker är väl aldrig inte fel. Är det tankespjärn?
Yup, givet att det du funderar över liksom är ‘öppnande’. Att man tar in andra synpunkter/perspektiv, tittar på dem i relation till den vinkel som faller sig naturlig/lätt/självklar för mig och kanske tom testar att kliva in i ett annat perspektiv och se hur världen ser ut därifrån.
Detta har blivit en bristvara i “dagens samhälle”. Bra att träna sig på detta.
Fundera över saker är som en promenad efter vinlunchen. Kognitiv dissonans är som ett benpass dagen efter kräftskivan.
Om du gillar indexfonder - se på några timmars High-Dividend-youtube-klipp.
Om du gillar AIK - gå in på Djurgårdens statistiksida och fördjupa dig i hur antalet vunna matcher ökat sedan 90-talet.
Om du gillar SEAT - gå in på Huyndais nya temasidor där dom visar hur dom utklassar SEAT totalt på alla upptänkliga plan.
Und so weiter!
@tankespjarn
Tankespjärn är bra… men det jag undrar är om du någonsin har klivit in icke-tänkandets magiska värld?
Jag vet inte vad DU menar specifikt med icke-tänkande (det får du gärna utveckla!) men, utan att veta vad du avser, så säger jag JA, det har jag. Det gör jag. Kanske inte lika ofta och inte lika ‘enkelt’ som jag kliver in i tänkande, men ja. Det är något som jag upplever mer och mer, men som jag inte tror jag skulle svarat JA på för 10-15 år sedan.
Jag upplever “icke-tänkande” som ett meditativt tillstånd, som jag glimtar då och då.
Någon gammal zen-gubbe sa:
Jag påminns också om Walt Whitmans dikt, “When I Heard the Learn’d Astronomer”:
Väl formulerat.
Och ja, då svarade jag JA på ‘typ samma sak’.
Instämmer till fullo.
En av sakerna jag tog med mig från Balansekonomi var just att vända på ryggmärgsreflextanken “Jag har inte råd” till “Hur får jag råd”. Det gör att man blir mycket mer kreativ i sitt tänkande.
Sen är det himla trist och gå runt och tycka att allt är en bristvara och att det aldrig finns tillräckligt. Intalar man sig att det det är en brist, utan finns ett (rimligt) överflöd så håller man inte lika hårt i sina pengar, relationer och annat är trygg i att det kommer att finnas där när jag behöver det. Åh, så flummigt det låter… 