Hej! Jag skulle vilja höra om någon har en klok tanke eller idé kring utveckling av sitt eget talande - sin retorik för att bli lyssnad på. Jag har utvecklat mig själv en hel del i ämnet ekonomi, mycket tack vare Rika tillsammans och även inom en andra områden. Min känsla är dock att jag sällan (min egen upplevelse) blir lyssnad på och har svårt att på ett bra sätt leverera mitt budskap i olika sammanhang. Jag skulle helt enkelt vilja bli bättre på att prata för att bli lyssnad på. Är det någon som har erfarenhet i ämnet, tips på kurs eller bok att börja med.
3 gillningar
Henrik Fexeus böcker har hjälpt mig mycket i kommunikation - specifikt “Konsten att läsa tankar” tror jag. Det handlar väl mycket om att prata på “rätt nivå” för lyssnaren.
1 gillning
Det finns ju mängder av anledningar att folk inte lyssnar. Till exempel ointresse av att bli pådyvlade ekonomiska råd och tips av en bekant.
2 gillningar
Jag tror också att man ska vara försiktig med att ge oönskade råd. Det är lite som att påtala att någon borde börja träna eller äta hälsosammare.
Men om vi håller oss till ämnet ekonomi så hade jag under en period pratat med mina föräldrar om pensionssparande och det var inte förrän som vi gemensamt loggade in på min pension och såg den förväntade pensionen som intresset fanns hos motparten. Och intresset uppstod inte för att jag tyckte att dom hade en låg pension utan då dom till slut insåg att dom hade en låg pension och frågade vad dom kunde göra för att förändra situationen.
2 gillningar
Gå denna kurs:
Svårt att ge råd utan att veta vilka sammanhang du menar. Om du ger mer information om specifika sammanhang, så får du nog mer feedback på dina funderingar, tror jag 
Tack för tipset Andreas - ska kika på hans böcker.
Jo visst är det så att det finns en hel del anledningar till att folk inte lyssnar. Det är bara att gå till sig själv vara insiktsfull nog att jag själv inte alltid lyssnar uppmärksamt på vad andra säger utan att det handlar om personen som pratar.
Tack för tipset ska kika på den kursen om det kan vara något.
Tack Peter för den feedbacken så klart är det svårt utifrån det jag skrev som var väldigt allmänt hållen. Ska utveckla lite.
1 gillning
Poängen är inte att höras och ta talutrymme, även om man kan tro det, utan att säga något som påverkar andra. En del som pratar mycket lyssnar folk artigt på men de stänger egentligen av. Ett tips är alltså att försöka förstå vad som är intressant för personen som sitter framför dig. Man kan behöva paketera sitt budskap väldigt olika. Det handlar om att kunna möta en person där hen är och försöka hitta gemensam mark med personen man pratar med. Är det man säger för långt ifrån personens egna tankar så kommer hen inte att hänga med.
Ett annat sätt att bli bättre på det är att reflektera över varför man vill lägga fram ideer och tankar för andra. Vill man det för att genuint hjälpa eller för att få bekräftelse på att man är smart/duktig? Jag tycker att det finns en hel del sanning i uttrycket mansplaina, många drar opåkallat igång miniföreläsningar om både det ena och det andra. Se upp med det, försök fokusera på vad den andra kan ta till sig.
Att bli lyssnad på kan också vara en fråga om ålder. Är man ung blir man inte lyssnad på lika mycket. Man har inte den tyngden och erfarenheten att folk tar en riktigt på allvar. Så en del kommer av sig självt med åren.
7 gillningar
Har tidigare gått retorikkurs på Södertörns högskola. Trots att det är en universitetskurs är den väldigt praktisk och handlar om gruppövningar och sådant, snarare än djupdykning i teoretiska modeller. Det finns säkert liknande kurser på fler ställen men Södertörn är bra. Iom att det är så praktiskt skulle det inte funka att ha en sådan kurs på distans. Den enda nackdelen med Södertörns kurs var att arbetsbelastningen var väldigt hög under en kort period. Det funkade inte för mig så jag hoppade av på slutet.
Jag såg SVTs intervju med Strandhäll häromdagen, den där hon får prata i tio minuter om ingenting.
Reporten frågar om hennes kompetens och erfarenhet på miljöområdet. Svar: lång harang om ingenting.
Reporten frågar om hennes tankar om kultur. Svar: intetsägande svada.
Reportern frågar om hennes privatekonomi. Svar: ännu mer uppspärrade ögon och flackande blick.
Lesson learned: det är inte vad du säger, utan hur du säger det. Se till att se riktigt jäkla galen ut, gärna med vidgade pupiller och fladdrande näsborrar. Då kan du t o m sitta i statligt finansierad tv och prata om ingenting.
4 gillningar
Medieträning av det här slaget och retorik av mer klassisk form är kanske inte riktigt samma sak. Jag tänker att det ändå är mer förberedda inlägg som framförs på ett snyggt och slagkraftigt sätt som är den enklaste vägen att gå. Det här med att stå i direktsändning och svamla och ändå framstå som att man har någon sorts koll på läget är inget som har så stor relevans för de flesta.
Det är klart att politikertugget har begränsad relevans för de flesta. Tyvärr.
Aldrig har så många fått så bra betalt för så lite värdeadderande.
Man kan ha olika uppfattningar om Strandhälls tomgångsprat och allmänna lämplighet. Här och nu verkar hennes uppdrag handla om att driva igenom diverse sådant som MP haft svårt för att ta i. Man kan förstås tycka olika även om hur de frågorna ska lösas men regeringen verkar iallafall ha ambitionen att lösa dem. På det sättet är Strandhäll ändå sannolikt nyttig, om inte annat ur ett ekonomiskt perspektiv.
Jag kan annars tycka att det är märkligt att den här typen av “kännande” ministrar har sådana svårigheter att hantera Toblerone och liknande saker. Det verkar ha något med själva typen av person att göra.
Jag skulle påstå att så här resonerar bara de som själva aldrig testat att ställa sig ute på arenan. Det svåraste som finns måste vara att svara på frågor utan att få någon betänketid och utan att råka säga något som blir fel. Det säger väldigt lite om hur man presterar och levererar bortom kamerorna.
7 gillningar
Jag lekte med nedanstående under en period.
Dels gav @Caspian mig chansen att ta några av hans #teachingoftheday, där jag satte på videoinspelning på fånen och riffade i ett par minuters tid. Det gav lite blodad tand och jag gjorde sedan detsamma i 220 dagar på raken eller så, då jag körde Facebook Live’s på vad som helst. Finns säkert små guldkorn där, men vinningen för mig var mer att jag vande mig vid att förmedla en tanke/känsla/idé/fundering i ett par minuters tid, och det gick bättre och bättre.
Sen är det ju så klart inte alls nödvändigtvis så att det jag riffade/riffar på är ngt som andra vill lyssna till, men… det har varit en bidragande orsak till att jag känner mig rätt bekväm i att ‘tala för att bli lyssnad på’, eller kanske snarare ‘tale på ett sätt som gör att folk vill lyssna’. Med brasklappen att ALLA ALDRIG kommer vilka lyssna till det jag har att säga, och så ska det vara. 
Hur har det gått för dig @AnkanH i detta - har du experimenterat och lekt lite på temat sedan du startade tråden? (Nyfiken i en strut = det e jag det!)
2 gillningar
Jag skulle påstå att om man är statsråd med flera års erfarenhet bör man kunna åtminstone svara på basala frågor, eller undgå att ge ett totalt osympatiskt intryck.
Hur Strandhäll kommer leverera bortom kamerorna återstår väl att se. Hon har ju trots allt en utbildning till damfrisörska i ryggen nu när beslut ska fattas om slutförvaring av kärnavfall. Kanske är det just det som cyniska Magda vet, att det behövs ett bondeoffer att skylla på när även denna fråga schabblas runt in absurdum.
1 gillning
Säkert en kombination av att vi ständigt ser upp till politiker och kändisar samt att dagens journalister saknar kritiskt tänkande. Kanske lättare att se på sitt jobb att få sin månadslön till minsta möjliga motstånd. För politikernas del handlar det mycket om att sitta i maktens mitt och faktum är att de faktiskt inte har nåt att komma med. Lite som kejsarens nya kläder. De borde skämmas, dvs journalisten likväl Strandhäll.