“Det är september 1929 ; redan i inledningsscenerna understryks det varthän vi är på väg: börskrasch och samhällskollaps. Spekulationsfeber härjar. Hoppfulla medborgare i varje samhällsklass trycker in lånade pengar i svårt övervärderade portföljer. Med bankernas goda minne satsar man inte sällan mer än vad man skulle kunna spara under ett arbetsliv. Få eller ingen ser något större problem i detta. ”När vinsten kommer, betalar jag tillbaka”, skrattar en av de glada och förväntningsfulla aktieägarna.”
Kollade fjärde avsnittet igår. Börskraschen närmar sig.
Folk har nu med bankernas marknadsföring och aktiva uppmuntran/säljsnack överbelånat sig och kommer inte kunna betala tillbaka. Intressant hur övertalningen går till.
Sedan är det en man, känd sedan förra säsongen, som ser mer rationellt på det hela. Men vill ta hämnd på samhället genom att hjälpa de generaler och politiker som söker makten genom att göra en superblankning, något som var något nytt. Intressant hur han lägger fram det hela.
Väldigt intressant hur alla åsikter, teorier, försvar etc går igen och hörs idag också. Blir nästan själv lite rädd för börsen av att titta på serien. Mycket tänkvärt.
Laying the blame for the “boom” on speculators was common in 1929. Thus, immediately upon learning of the crash of October 24 John Maynard Keynes wrote in the New York Evening Post (25 October 1929) that “The extraordinary speculation on Wall Street in past months has driven up the rate of interest to an unprecedented level.”
Låter inte som en kul framtid:
At the end of the market day on Thursday, October 24, the market was at 299.5 — a 21 percent decline from the high. On this day the market fell 33 points — a drop of 9 percent — on trading that was approximately three times the normal daily volume for the first nine months of the year. By all accounts, there was a selling panic. By November 13, 1929, the market had fallen to 199. By the time the crash was completed in 1932, following an unprecedentedly large economic depression, stocks had lost nearly 90 percent of their value.
Jag brukar påminna om att göra följande experiment:
Tänk ditt kapital på börsen.
Halvera det. Tänk på hur mycket det är.
Sedan tar du nästa steg.
Halvera det igen. Känn efter hur det känns.
Nästa steg:
Halvera det igen. Hur känns det?
Logga sedan in på ditt Avanza och:
Ta bort sista 15 procent. Nu borde du ha ca 10 procent av ursprungsvärdet, hur känns det? Det är inget påhittat scenario. Det är från toppen 1929 till botten 1931.
Vad ska man med höga inkomster till när det raderas ut direkt?
Än en gång kommer folket att bli av med sitt liv och leverne pga korrupta politiker och finansinsitutioner som överlånar, kortar aktier och spekulerar för att berika sig själva genom mutor och omänskliga bonusar…
Ja usch hur kan korrupta Lövfen ta emot mutor & bonusar som resulterat i 12 års bullmarknad med sänkta räntor, unlimited QE, och privatpersoner som är all-in i krypto och PE +500 aktier (host Tesla).
Förr eller senare så vänder det och då har man ju snittat ner sig och köpt kontinuerligt tänker jag.
Men ja, det kräver ballar av stål att fortsätta köpa när det raderas ut direkt efter insättning. Har varit med om det några gånger. Känns sjukt meningslöst och man (jag) känner sig som en idiot…
Och båten var en liten eka på öppet stormig hav, fullt av folk som försöker välta och slå sönder din båt så att de kan använda veden att flyta på. Så lätt var det nog inte, och lätt kommer det inte att bli för oss heller.
Utraderade börsvärden är skitjobbigt såklart, men han man då sett till att inte ha höga utgifter så har man åtminstone åror i sin eka när hela havet stormar.
29-32 var ju inte enbart jobbigt för de på börsen. Det var jä-ligt jobbigt för de som fick sparken, vräktes och hänvisades till soppkök. Har man inte lån, äger sitt boende och kan vara kreativ kring mat och andra utgifter kan man ro genom krisen.
Man vinner genom att månadsspara i get-rich och genom diversifiering i stay-rich.
Med reservation för att min googling nödvändigt vis inte gör historien helt rättvisa. Så rätta gärna om något är galet:
Cash/Statsobilgationer: Mellan 1929-1933 var det deflation så cash och statsobligationer gjorde okej ifrån sig.
Guld: Pga guldstandarden bevarade guld sitt värde genom krashen gentemot cash (som ökade i värde pga deflation). När man sedan 1933/1934 bestämde sig för att åtgärda depressionen/deflationen genom att få ekonomin i rullningen genom sedelpress och investeringar devalverade man dollarn mot guldet så att man fick ca 35 dollar/ troy-uns jämfört med tidigare ca 20 dollar, samtidigt som man nationaliserade guldet.
Aktier: Gick skit 1929->1933 innan det vände uppåt igen.
Fastigheter: Krasch.
Så verkar som att fastigheter/aktier var förlorare och guld/cash/statsobligationer var vinnare.
Mycket tänkvärt.
