Jag har poängterat det förut, men vill förstärka det havsekorre påpekar:
Studien utvärderar inte optimal home bias. Alls.
En studie som försöker hitta optimal home bias behöver testa olika home bias och jämföra dem. Den skulle exempelvis kunna testa att alla håller exempelvis 0, 1, 2, etc. upp till exempelvis 30 procentenheter övervikt i hemmamarknaden och se vad som presterat bäst över tid. Det gör inte studien.
Den försöker hitta vilken andel genomsnittspersonen, oavsett boendeland, bör ha investerat på den egna marknaden. Den andel som nämns (33%) innebär inte alls samma home bias för alla. Man kan se det som att om man inte vet vilket land man bor i, och tvingas välja vilken allokering man ska ha i hemmamarknaden, så är 33% ett bra val. Men, i verkligheten vet vi vilket land vi bor i och hur stor hemmamarknaden är, och då är den genomsnittligt optimala allokeringen inte meningsfull information.
En stor del av investerarna, nämligen de som bor i USA, får med det upplägget international bias (negativ home bias) och äger, som havsekorre påpekar, minst USA-aktier av alla. Det är något ironiskt med tanke på att USA-marknaderna gett mycket högre avkastning än världsindex under perioden. De som bor i Argentina, som haft negativ utveckling under perioden, ska däremot ha haft en superhög home bias under perioden.
Vissa personer kommer alltså ha negativ home bias, vissa kommer ha en relativt modest home bias (EU-medborgare som ser hela EU som som sin home market) och vissa kommer har en extrem home bias för att den lokala marknaden utgör i princip 0% av världsindex.
Är det ett rimligt antagande (utan att man ens gör en studie om det) att det är optimalt för en amerikan, en japan och en boende i Kambodja att investera exakt samma andel i den lokala aktiemarknaden? Kambodja har för närvarande 12 aktier listade.
Studien gör ingen ansats att svara på den frågan alls, men för att man ska dra slutsatsen att studien visar att svenskar ska ha home bias och amerikanser international bias så måste man köpa det antagandet.
