Under cirka ett decennium har vi investerat efter tanken/verkligheten att det inte finns något alternativ till aktier och aktiefonder (TINA) eftersom inlåningsräntan varit nära 0% och obligationer betalat ca 1%. För att få avkastning har man varit tvungen att investera i börsen, eller kanske bostäder.
Anta att inlåningsränta stiger till 4-5% och obligationer börjar betala motsvarande eller något högre.
Då finns det helt enkelt alternativ till aktier. Vad händer då?
- Många säljer av aktier i en platt eller fallande marknad för att få säkra 5% per år på sitt kapital
- Aktiekurser faller, särskilt tillväxtbolag som inte delar ut, där man inte vill eller kan ligga i 5-10 år för att vänta på att kursen vänder upp igen
- Vill man fortfarande vara exponerad mot börsen kanske man väljer bolag som delar ut istället, för att vara säker på att få något tillbaka mot att man lånar ut sitt kapital
- Men även kurserna för utdelande bolag bör sjunka när inlåningsräntan höjs, så att utdelningen relativt aktiekursen ökar, så att investerare får en rimlig riskpremie
I kort tror jag alltså att trenden kommer vända från icke-utdelande till utdelande bolag och att det kommer vara en bra tid kommande år att bygga en utdelningsportfölj. Att investera en miljon i ETFer som betalar 2% är inte jättespännande, men när index eller index-liknande ETFer börjar betala 4% och mer då börjar det likna något. Redan nu är direktavkastningen på emerging market ETFer 4.5-9% och Europeiska utdelningsfonder avkastar ca 5%.
Har läst ett antal gånger när folk skrivit att tänk om man köpt långa obligationer på 80/90-talet när de betalade 14%. Tänk om man kan göra samma sak under kommande år - bygga en utdelande portfölj som ger 5-9% och sedan sitta med det i tjugo år, och även få utdelningstillväxt.
Vad anser ni om att köpa utdelande vs icke-utdelande bolag i år och nästa år? Har ni funderat få att ändra er allokeringsstrategi?