Hej!
Det här är säkert en självklar fråga för de flesta, men jag ställer den. Om jag har ca 400 000 att tillgå inför köp av bostad, bör jag då prioritera högt att lägga in så stor kontantinsats som möjligt (rimligt i förhållande till hur mycket jag behöver ha tillgång till efteråt)? Allting för att minimera bostadslånet? Min partner har mindre insparat, ca 50 k, och jag funderar därför över hur vi bör förhålla oss till detta.
/Mila
Nu är jag ingen ekonom utan kan bara tala ur min egen synvinkel, jag har 50% belåningsgrad. Dvs halva bostadens värde. Så kan man enkelt spela ut banker mot varandra för att få ett lågt lån Visst känslan att ha en helt avbetald bostad är säkert skön men jag kommer inte att få den känslan utan jag väljer att spara pengar istället i div fonder.
Så i korthet, har jag varit du, anstränga mig att amortera häftigt ner till 50% belåningsgrad Om dina pengar endast räcker till de 15% så skulle jag fråga till att spara mer eller verkligen stålsätta mig inför tajt budget i syfte att amortera.
Hej Mila!
Det behöver absolut inte vara något självklart, stor fråga. Att, som Patrik skriver, amortera ned till en belåningsgrad så man kommer under amorteringskravet kan vara klokt. Om man har större insats och därmed kan ta mindre lån så blir man mindre känslig för ränteförändringar framöver också.
Gällande att din partner har betydligt mindre sparat så tror jag att tydlighet är viktigt. För att skydda dig så bör ni, vid ett eventuellt köp, vara tydliga med vem som bidragit med hur mycket och hur ägandet ser ut. Jag är inte juridiskt sakkunnig, så någon annan kan säkert ta detta mycket tydligare än jag kan.
Hälsningar
Elin
Hej!
Kan tillägga lite inom det juridiska, att om ni är sambos så bör ni skriva ett samboavtal.
Där specificerar ni hur mycket ni har gått in med i lägenheten, för att vid eventuell försäljning och ni inte är tillsammans längre, så har du skyddat din del.
Är ni gifta så får ni skriva äktenskapsförord.
Här kan du läsa lite mer om detta!
Hoppas det löser sig med bostaden!