Jag må vara pessimist, men ur många förhållanden håller till pension?
Vi har delad ekonomi, vi delar alla kostnader och min sambo lägger in det hon tycker är lagom för månaden jag lägger resten. Vi båda sparar mycket pengar separat (gemensamt till barnen) men jag hade aldrig gått med på att betala hennes “skulder”…
Kalla mig snål men hade hon haft lån från innan vi träffades har inte jag någon lust att betala det.
@hoppetossa Jag tycker du med gott samvete ska se till att du får samma summa som CSN lånen till ditt ISK att förfoga som du vill (eller tvärt om)!
2 gillningar
Vi är gifta, har gemensam ekonomi och min frus studielån betalas från den gemensamma kassan. Helt självklart, då hennes jobb och lön går in till våra gemensamma utgifter. Har man delad ekonomi, eller är sambos, då kanske man vill dela upp ens skulder lite annorlunda.
/H
2 gillningar
Vi är gifta, båda har CSN-skuld. Betalas ur gemensamma hushållskassan. Före giftermålet när ekonomin ännu inte var gemensam fullt ut (men till stor del) betalades CSN-skuld separat då lånen är olika stora.
1 gillning
Sambo med gemensamt barn, delad ekonomi.
Den ena hade lån när vi träffades, den andra kunde bidra mer till första bolånet, den andra har bidragit mer under barnets första år.
Om du pushar för att CSN-lånet är orättvist, vad händer om hon gör samma sak tillbaka? ”Vi har ju delad ekonomi, men du äter alltid större portioner än mig så jag vill att du betalar mellanskillnaden från egen ficka”. Hur sexigt låter det?
3 gillningar
Person 1 lagt in 100 000 till gemensamt köpt hus, person 2 0kr.
Person 1 tillför hushållskassan 150 000 kr/år mer än den andra.
Person 1 lägre omkostnader generellt avseende hobby och aktiviteter samt mat (lunch ute) jämfört med person 2
Person 1 inga studielån. Person 2 studielån.
Alla intjänade pengar går till gemensam hushållskassa.
Hushållsarbetet och skjuts av barn delas lika.
Är det rimligt att önska för person 1 att få motsvarande studielånet (som person 2 har) insatt på tex. pensionspar?
Det verkar inte helt logiskt. Jag tycker att det är bättre att man bestämmer vad som ska ingå i det gemensamma och vad bägge parter ska bidra med och lämnar individuella kostnader, hobbys mm utanför det gemensamma. Annars är risken att person 1 upplever att hen sponsrar person 2s liv i för hög utsträckning. CSN hör till det jag tycker kan skötas utanför det gemensamma, det lånet grundar ju sig oftast inte på ett gemensamt beslut.
Är det så att man har väldigt olika ekonomiska förutsättningar så att tex person 2 inte klarar att bidra sin del till det gemensamma plus csn, då får man antingen leva med att hen bidrar mindre eller får hen skala ner levnadskostnaderna så att hen har råd med sin halva. Sannolikt bör hen börja med att dra ner på kostsamma hobbys.
Så mitt råd är: välj bort att ha precis allt gemensamt och ha bara det ni faktiskt delar i den gemensamma potten. Då slipper ni göra såna här avväganden. Det enda tillfället när någon part bör kompenseras ekonomiskt är när den gör en insats för familjens bästa som den förlorar ekonomiskt på, typiskt är att gå ner i tid med barnen.
2 gillningar
Äktenskapsbalken
" 6 kap. Underhåll
1 § Makarna skall, var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll som behövs för att deras gemensamma och personliga behov skall tillgodoses.
Om underhåll till barn finns bestämmelser i föräldrabalken.
2 § Om det som den ena maken skall bidra med inte räcker till för den makens personliga behov eller för de betalningar som den maken annars ombesörjer för familjens underhåll, skall den andra maken skjuta till de pengar som behövs."
Så att "dela 50/50 " på utgifter är inte rätt. tjänar make 1 1 000 000 kr per år och Make 2 .500 000 per år så ska make 1 betala dubbelt så mkt av räkningarna som make 2.
2 gillningar
Med risk för att göra detta till en tråd om juridiskt finlir (och möjligen OT från trådstarten) så måste det väl rimligen vara så att exakt alla utgifter som en person har inte ingår i “det underhåll som behövs” utan den formuleringen gäller snarare tak över huvudet och mat på bordet. Vore iofs intressant att veta. Men jag tänker mig att CSN lånen hör till det som en make inte kan bli ålagd att betala åt sin partner om hen råkar bli arbetslös. Samma sak borde gälla om ena maken drar på sig skadestånd eller böter, det borde inte behöva sänka andra makens ekonomi.
1 gillning
Låt mig gissa, du är person 1 va? 
I min mening, delar man livet, kärleken, hus och barn, så får man dela på allt.
Förvisso så uppstår det i alla äktenskap situationer där man behöver ombalansera för att alla ska vara nöjda och glada. Men det handlar sällan om ett CSN lån. Känns som ni bör ta ett snack för det verkar som att ”Person 1” känner sig förfördelad.
Det är dock omöjligt att veta vad som händer i framtiden, vilket man behöver ha med sig i en sådan diskussion. Kanske ”person 2” plötsligt ärver skitmyclet pengar, vinner på lotto, är en fena på investeringar, uppfinner perpetum mobile …och / eller att ”person 1” (inget jag önskar men for the sake of the argument) blir av med jobbet, blir långtidssjuk, gamblat bort pensionspengarna. Skulle ”person 1” i den situationen vilja att partnern tar upp att arvet kanske ska tillhöra hen själv?
I vårt fall träffades vi när jag bara hade skulder inkl CSN. Frun hade fina sparmedel. Det delade vi på. När min fru ledsnade riktigt på sitt arbete och ville gå en mångårig utbildning så delade vi på det (alltså jag försörjde henne). Under rätt många år tjänade jag över 2X mer än henne. Det delade vi på. Nuförtiden tjänar hon mycket mer än mig. Det delar vi på. Min pension kommer att vara mycket bättre än hennes pga en längre karriär. Det kommer vi att dela på. Vi delar också på alla besparingar.
Poängen är att det bästa är att par-dra. Ibland har den ene mer framgång. Senare den andre. Men visst om en känner att den dragit i 10+ år så kanske det ska vara en diskussion för att försöka hitta en bättre balans så det inte går ur över relationen.
Så tänker jag 
15 gillningar
Jag fattar att man inte vill lägga alla pengar i samma pott med senaste Tinder-dejten.
Men om man har barn, villa och dessutom är gift så finns det andra frågor att stöta än just nån hundring hit eller dit.
Jag tjänar ungefär fyra gånger mer än min fru. Det är inte ens ett diskussionsämne hemma hos oss.
10 gillningar
Stämmer nog.
CSN och övriga privata skulder är "enskilda "
Jag håller i princip med dig om det du skriver och jag tycker att det enda hållbara är att inte kräva exakt rättvisa. Men hypotetiskt, tror du att din fru hade känt på samma sätt om er relation tagit slut efter det att ni delat på hennes sparpengar? Eller du om det tagit slut precis efter hon blivit klar med sin långa utbildning? Det är väl detta man gamblar med när man inte hunnit bygga upp det där växelvisa givandet och tagandet kring ekonomi och/eller andra insatser.
Gift sedan 13 år, två barn. Våra löner går in på gemensamt konto och alla kostnader betalas således gemensamt. Jag hade CSN-lån kvar några år längre än min fru, inget som vi funderade på. Vi har ganska så exakt samma lön. När det gäller “fickpengar” så har vi skippat det, vi köper det vi behöver oavsett om det är en fin kudde till soffan (hon) eller en ny skruvdragare för altanbygget (han). Större inköp beslutas om gemensamt (ny soffa, tv, bil, renovering etc).
2 gillningar
Ja, absolut, så är det helt klart. Sen tänker jag att om man inte delar med sig generöst, så kanske det är just det som får relationen att gå kaputt. Ekonomiska frågor lär ju vara en av de större orsakerna till skilsmässor, näst efter otrohet. Sen är ju alltid frågan vad som är hönan och vad som är ägget. Samtidigt är det inte ekonomin som skulle göra mig mest ledsen.
1 gillning
Är du person 1?
Finns det något person 2 gör, där du inte är lika delaktig trots att ni delar ett hushåll? Vad händer om du blir sjuk och person 2 plötsligt tjänar mer än dig?
Låter som att det är något annat som skaver i grunden. Jag hade inte orkat lägga ner energi på så relativt små summor som det handlar om i slutändan.
Det du behöver göra är att släppa CSN-lånet och prata ihop er om hur ni ser på pengar och ekonomi.
1 gillning
Vi är i samma sits och min partner betalar själv sitt lån. Jag har högre lön, ej lån (pga dumkorkat envis när jag pluggade så tog aldrig lånet) samt betydligt lägre utgifter generellt. För oss känns det ändå rättvist då jag i princip betalar hälften av kostnaderna relaterat till hans barn samt ibland lägger in större del till övriga kostnader med.
För oss skulle det nog bli slitsamt att ha en gemensam ekonomi. Vi delar på utgifterna ganska lika men de månaderna som jag betalar till CSN, ungefär 2000 var tredje månad, blir utgifterna högre för mig.
Förr kunde det bli lite jobbigt när min hustru ville köpa lite dyrare saker till hushållet som jag tyckte var onödigt eftersom jag ändå betalade hälften, inte för att hon krävde det utan för att jag ville betala hälften.
Nu har jag släppt det och låter henne betala om det är något hon vill ha. Jag kompenserar det med att jag betalar det mesta när vi ska resa bort. Hon har ingen aning om hur mycket det kostar att flyga business class till USA eftersom jag betalar mesta delen. Hon skulle inte tycka att det är värt att betala för business class och jag skulle inte tycka att det är värt att flyga economy när jag har råd med business class!
När du skriver så låter som att skon klämmer någon annanstans än just bara studieskulderna, kanske skulle ni omvärdera hela erat ekonomiska upplägg så du inte riskerar att bli bitter?
Varför upplever du så mycket oro?
Du har ett lön.Din partner har ett lön.
Ni lär hålla ihop i nästa 12-18 månader.
Men, i gemensam ekonomi, det är inte era privata pengar; det är hushållets pengar.
Ni, tillsammans har kontroll över ert hushåll.
Har ni bestämd egen summa, som vecko peng?Öka den.
Har ni gemensam buffert för drift av hushåll?
Öka induviduellt buffert sparande, i fall ni gör slut.
Du söker trygghet i någon form.
1 gillning
Hej!
Intressant frågeställning - dock helt främmande för oss (kanske därför jag tycker den är intressant…). Vårt hushåll delar ekonomin fullt ut. Vi har en liknande situation ang. CSN skuld, båda har skulder men skillnaden är ca. 150.000. Därmed kommer vi betala tillbaka ett lån fortare än det andra. Finns inga som helst tankar på din/min skuld och därmed ditt/mitt ansvar. Vi är ett hushåll med gemensam ekonomi, skulderna är hushållets och vi ansvarar för dessa.
Tycker din fortsatta frågeställning är intressant, om att ev. den ena parten då ska bli kompenserad på något sätt. Känns som att du är väldigt fokuserad på att maximera din egen ekonomi (tror kanske inte på förhållandet…?).
Har du pratat med din partner om CSN/skulder och hur din partner ser på detta?
Mvh,