Vi har gym. Dit kan man gå och babbla med folk. Dessutom slipper man alkoholen.
2 gillningar
Var? Det gjorde jag inte. Eller är det AI som blivit en person i din värld nu?
Har jag påstått annat? Men vill man då bortse från det jag skrev om att jag skummade så kan man ju också välja att se att jag skrev saker i ämnet.
Det går att avsky AI slop och ändå diskutera ämnet. Faktiskt.
Grymt med så låga utgifter! Berätta gärna mer i detalj om vad de består av? Och kanske lite om svärfars situation, hur lyckas han leva ännu billigare än ni?
1 gillning
Inlägget misstänkliggör texten och klankar på person genom att fästa negativa aspekter på personen som ”det där har du inte tänkt/resonerat själv”, och behöver på det sättet inte bemöta ämnet i sig. Typisk ad hominem-mekanism.
Observera att allt detta kan vara sant men att det ändå är ad hominem.
AH sabbar enligt mig forumet bra mycket mer än ett gäng för långa och pratiga inlägg. Det skapar mental friktion där man känner att nånting inte riktigt står rätt till på ett sätt som inte alltid är helt uppenbart och är jobbigare att filtrera bort än bara ”det här inlägget ser långt ut, jag struntar i att läsa”.
6 gillningar
Och AI sabbar enligt mig forumet bra mycket mer än rimlig kritik blandat med konstruktiva inlägg i ämnet.
Men vi kan släppa det där.
Ja, det är sådana inlägg jag önskar, och det var därför jag sade ifrån när det var AH i stället.
1 gillning
Tänkvärd text, men en hel del som jag inte håller med om. Mest för att friheten efter man slutat lönearbeta ser olika ut. Och vad man vill göra med sin tid.
Tid är pengar absolut. Men om jag köper stödtjönster för 1000kr/månad (tror inte det räcker speciellt långt), så motsvarar ju det ett ytterligare krav på firebelopp på ca 300kkr. Hur lång tid tar det att spara ihop? Det kanske försenar fire starten med etthalvår? Jag ser snarare framför mig att man har tid med sådant.
Plats för boende är även det individuellt. Just nu vill jag bo lantligt i en villa. Men kommer säkert landa i en lägenhet om ett antal år. Jag är inte så säker på att det är dyrt att bo i en villa. Det beror mycket på hur mycket man gör själv vs vilka tjänster man köper in. Och vilken nivå man ha.
Men jag inser att löget driver kostnad för bil mycket. Hör skulle man kunna komma undan med elcykel med låda förmodligen, och kanske landar jag där i framtiden, för att hålla nere på kostnaden för transport.
Det här är intressanta betraktelser och sätter många tankar på sin spets. Den som flyttar ut på gård på landet med försök till självhushåll betraktas ofta som en med mycket frihet men inlägget argumenterar annorlunda. Gå med i ett existerande sammanhang istället för att skapa ett nytt är klokt det också. Mycket spännande tankespjärn!
2 gillningar
Intressant och mycket nära om inte identiskt med mitt egna liv.
Det viktigaste jag tycker man ska ta med sig här oavsett vilken livssituation man befinner sig är att leva med och ta beslut med intention.
Inte bara i specfika saker som att jag vill köpa hus i det området eller ha äga den bilen hur löser jag det. Utan en tydlig intention med livet som helhet där det finns övergripande mål och en tydlig prioriteringsordning mellan de olika målen.
Vem vill jag vara, vilka problem vill jag ha, vilka problem vill jag inte ha, vad vill jag klara av fysiskt som psykiskt, hur definierar jag goda och bra relationer, vilka marginaler vill jag i min ekonomi etc etc. Viktigt att ställa sig samma frågor inte bara för sig själv idag utan för nör man är 80 eller 100 år med. Man kanske har fullgod fysisk status idag men behöver jobba den för att öka sannolikheten eller möjligheterna till ha önskad funktion om 30 år.
Sen byggs livet med långsiktigt sunda och riktiga beslut baserat på de mål och den prioriteringsordningen.
1 gillning
Våra driftkostnader är årligen ca (avrundat uppåt)
Villaförsäkring 10000
El för vattenpump 2000
Sotning 1000
Sophämtning + slamtömning 4000
Snöskottning 2000
El till elbil, uppvärmning och varmvatten 10000
Totalt 29000, eller knappt 2500 kr per månad (och då ingår också el till elbil motsvarande ca 200 mil per månad, vilket inte borde räknas in i husets driftskostnader!)
Svärfar är bondson och bor i ett sedan länge avbetalat hus på landet. Han har aldrig haft en villaförsäkring, han sotar själv och eldar för huvudsaklig uppvärmning året om. Några direktverkande element samt en liten varmvattenberedare för dusch och handdisk. Har egen kompostering och latrin hantering, plogar sin egen väg. Är sin egen elektriker, rörmokare etc. Odlar sina egna grönsaker. Jag har aldrig frågat om hans exakta kostnader men de lär vara låga!
2 gillningar
Grattis! Så ert hus är helt avbetalt? Får man fråga vad det kostade, ungefär var det ligger (typ av område, del av landet), hur stort det är?
1 gillning
Jag har ett förslag hur du kan uppnå det utan att spara en enda krona till
- Låt stadens nät bära tyngden - CHECK
- Säkra permanent boende - CHECK
- Frigör tid - CHECK
- Ingå i en gemenskap på ungefär 100 pers - CHECK
- Reserv för framtiden - CHECK
- Gå igenom dina beroenden - CHECK
Allt du behöver göra är ju att se till att ta på dig straffansvar för ett riktigt grovt brott (vill absolut inte uppmuntra till att begå ett). Helst livstid men 25 år borde väl med funka.
Det du beskriver låter så långt från frihet jag kan tänka mig. Om jag inte har tid att ta hand om en trädgård är jag i sanning fattig.
6 gillningar
Vårt hus är inte helt avbetalt (men närapå, <10 % lån) men jag tänker hur som helst att driftskostnader inte har med ränta och amorteringar att göra, det kanske man kan tänka olika om.
Vi bor på landet ca 2 mil utanför storstad. Köpte för snart 20 år sen, 1 1/2 plansvilla med oinredd vind och vanlig villatomt. Köpesumman var 1,7 miljoner. Har sedan dess inrett övervåningen och köpt till mer mark.
1 gillning
#prisonFIRE
6 gillningar
Råden kanske passar vissa, men inte alla.
Inte mig iaf…
Jag har gjort FIRE och gjort på mitt sätt, dvs inte bekvämt och planerat utan med idogt arbete steg för steg gjort det bästa jag kunnat i alla situationer.
Inte köpt tjänster mm utan gjort i princip allt själv vilket gett mig erfarenhet och glädje att jag klarat det.
Tycker stadslivet är konstlat och håller inte med om att det är bekvämt.
Hjälper gärna andra vilket har gett mig många rika sociala kontakter och även glädje för mig själv.
Jag tror på organiskt tillväxt baserat på erfarenheter och sunt förnuft som även kan tillämpas i helt nya situationer.
4 gillningar
Jag ser ingen fråga men jag kommenterar TS ändå. Det beskrivna konceptet verkar ju rationellt som tusan men för mig kändes det helt befriat från livsglädje 
. Men i mitt fall vill jag inte ha “staden”, jag vill ha “byn”. Och även efter jag har druckit morgonkaffet på farstukvisten i solen och snicksnackat med humlorna och förverkligat migsjälv så kommer mitt FIRE- liv ändå ha tid och ork för att hålla mitt lilla hem rent utan att köpa tjänsten? Erkänner att jag kan tänka mig att anlita den lokala mångsysslaren som driver restaurang, pub, parkskötsel, tvätteri och fastighetsförvaltning att tvätta trasmattorna åt mig nån gång då och då. Och ta ner nåt träd och klyva ved. Men annars så är det faktiskt vardagen jag längtar efter att få tid till. Jag är förvisso också en tråkmåns som är nöjd med att snacka med humlor, återbruka grejor, läsa böcker, vänta och se om frlna jag planerade i höstas kommer att titta fram i år och pilla mig i naveln..
9 gillningar
Åh! En själsfrände! 
1 gillning
Min upplevelse av att i hela mitt yrkesliv ha jobbat med ganska sysslolösa människor är att oceaner av tid som bara ska läggas på mig inte är något att eftersträva. Människor behöver något att göra som känns meningsfullt. Jag tycker att arbete är meningsfullt, men det måste absolut inte vara lönearbete. Att ingå i en gemenskap innebär ju också arbete. Alla behöver bidra efter förmåga. Jag upplever också att gemenskap ibland är svårare i stan. I byar finns oftare de där färdiga sammanhangen, men de kan variera i kvalitet. Stan vinner ju dock helt klart när det gäller tillgång till service. Jag upplever att många äldre inte planerar nog för hur begränsade de kan bli om man bor utan kollektivtrafik och inte längre kan köra bil.
6 gillningar
Att ha hyfsat nära till sjukhus är en dealbreaker för mig 
Därför blir det inget torp i ödemarken i typ Jämtland.
Det mysiga (och sårbara!) i mindre städer och i byar är att varje hand/person räknas och är viktig. Ens bidrag märks ofta direkt, liksom det märks om man lämnar ett sammanhang. Det finns nåt fint i det. Svårare med “nån annan-ismen” dessutom.
Vill bidra till min lokala plats på lite olika sätt och funderar i detta nu på att baka till katthemmets kommande loppis. Häromveckan lämnade jag blod och i höst ska jag jobba i vallokalen under riksdagsvalet. Visionen är att göra liknande saker efter FIRE 
5 gillningar