Dynamisk uttagsstrategi – ”5,2 %-regeln” (0,1%/vecka)

Hej,

Har läst mycket här på forumet de senaste åren, lyssnat på en stor del av poddavsnitten och vill börja med att tacka för all inspiration och kunskap som finns här! :blush: Jag har sedan många år varit intresserad av FIRE (läst mycket, lyssnat på poddar om det osv) och alltid sparat (eller snarare investerat) en stor del av lönen för att ha möjlighet till mer frihet i framtiden om jag så vill, så ett extra tack till @angaudlinn, perfekt timing med din Youtube-kanal och väldigt inspirerande med en svensk vinkel på FIRE eftersom typ 90 % har amerikanska utgångspunkt. Dina videor är en av veckans höjdpunkter! :blush: Nu är jag inte framme vid målet än, men jag har senaste tiden börjat fundera mer och mer på uttagsstrategier och då främst dynamiska sådana, så tänkte höra vad ni tänker om denna strategi.

Blir ett långt inlägg nedan, så kortfattat hur den dynamiska uttagsstrategin är tänkt att fungera:

  • Veckouttag på 0,1 % från start (5,2 %/år), detta är en referensnivå kan vi kalla det. (Bill Bengen pratar ju numera om att 5 % är det nya 4 % :blush:).

  • 2,5 MSEK fördelat på 2 310 000 kr i fondportfölj, 120 000 kr i kassa och 70 000 kr i buffert.

  • Ska generera 10 000 kr i snitt i inkomst/månad under 30+ år. Veckouttag på 0,1 % vid en startportfölj på 2 310 000 kr ger veckouttag på ca 2 310 kr. I snitt ger det 10 000 kr/månad under ett år.

  • Inflationsjustera löpande varje månad istället för 1 gång/år

  • Använda en kombination av fondportfölj och en mindre kassa för att skapa dynamik i hur mycket som tas varje vecka från respektive del, baserat på hur fondportföljen utvecklas

  • Justera veckouttaget uppåt och nedåt (steg om 0,002 % för varje 1 % i upp- eller nedgång av portföljvärdet), alltså sälja av en större andel än 0,1 %/vecka vid uppgång och en mindre andel än 0,1 %/vecka vid nedgång

  • Justera veckouttaget ner 1 steg (= motsvarar portföljförändring på 1 %) för varje 10 000 kr kassan överstiger startvärdet på 120 000 kr = kassan ska inte växt sig onödigt stor och vill inte sälja av onödigt mycket av fondportföljen då kassan är stor

  • Bygga kassa i goda tider och ta en allt större del från kassan i sämre tider

  • Sälja av fonder utifrån fördelningen vid tidpunkten för veckans uttag (fredag) = sälja av ett större belopp av det som gått bra och mindre av det som gått sämre

  • Inom varje fondkategori sälja av utifrån fördelningen inom varje kategori = sälja av ett större belopp av de fonder i respektive kategori som gått bra och mindre av det som gått sämre

Tänkte höra vad ni kloka läsare har för input på denna dynamiska uttagsstrategi. Vi utgår från att allt går att automatisera, så jag tänker mer input på tankevurpor, saker jag missar osv. Är lätt att snöa in på en viss uttagsstrategi och vissa saker är jag inte helt nöjd med. Det som stör mig mest är kanske att man säljer mer av det som har gått bra och mindre av det som har gått dåligt, men för fonder ”känns” det mer OK jämfört med aktier, där man ofta gör felet att sälja vinnarna och behålla förlorarna. Känns också som att man hamnar i en tro att man kan ”timing the market” istället för att ha ”time in the market” när man säljer av mer i procent när portföljen stiger i värde och mindre när värdet sjunkit. Alltså en risk att man bygger en onödigt stor kassa. De ”steg” och ”nivåer” jag använder är ganska godtyckligt valda, men svårt att komma fram till något optimalt. Känner till Sequenze of Returs Risk. I framtiden kanske vi inte kan räkna med så goda börsår som det varit senaste tiden. 5,2 % är kanske högt, även med tanke till dynamiken i uttagsstrategin?

Har kollat på många videor och läst på mycket om uttagsstrategier, alltifrån 4 %-regeln till andra varianter med med ”guardrails” upp och ner, vilket ger ett spann för uttagen beroende på portföljutvecklingen, istället för att strikt hålla sig till 4 %-regeln. En sak som ofta nämns när det gäller uttagen är att större uttag vid goda tider gör att du kan spendera mer, som att det vore en självklarhet att man just ska använda överskottet till att spendera. Jag tänker mer att man vill säkra vinster i goda tider och bygga kassa då, för att kunna klara sig bättre vid kraftiga och/eller långa nedgångar, eftersom man då vill undvika att sälja av portföljen och hellre tar av kassan.

Grundförutsättningar och startportfölj

Jag vill få mer dynamik i form av uttag oftare (veckovis) och större uttag (även procentuellt) när portföljen ökat i värde (för att bygga kassa inför sämre tider) och samtidigt mindre uttag i kr och % när portföljvärdet minskat, för att då istället ta en större del från kassan. Veckouttag på 0,1 % leder till 5,2 % uttag/år, vilket känns rimligt om man även inför ett antal dynamiska aspekter genom att ha en del kassa, som jag kommer gå in på nedan.

Grundförutsättningen är att man har 2,5 MSEK och vill kunna ta ut 10 000 kr/månad i snitt och att det ska gå att göra under 30+ år eller helst ”för evigt”. Detta inflationsjusteras varje månad (också en del av dynamiken att göra det månad för månad istället för årligen). För att förenkla mina exempel har jag räknat med 0 % i inflation nedan. Istället för att sälja av fonder 1 gång per år/kvartal/månad så gör man det varje vecka (mer dynamiskt). 10 000 kr/månad (120 000 kr/år) motsvarar ett uttag på 2 308 kr/vecka om man räknar på exakt 52 veckor, men jag har använt 2 312 kr/vecka nedan då jag använde det ursprungligen i mina uträkningar (marginell skillnad). Vid startpunkten är alltså beloppet man vill ta ut 2 312 kr/vecka för att i snitt få 10 000 kr/månad.

För att kunna genera 10 000 kr/månad vid uttag på 5,2 % krävs en portfölj på ca 2 310 000 kr (120 000 kr/0,052). Portföljen antas bestå av billiga breda indexfonder fördelat på: Global (65 %), Sverige (14 %), Teknologi (8 %), Småbolag (7 %), Tillväxtmarknad (6 %). Inom respektive kategori antar vi att det finns 4 olika fonder (kommer nog vara lite åsikter om dessa saker :blush:). Av de resterande 190 000 kr tänker jag att dessa fördelas på 70 000 kr i buffert (målet är att den aldrig ska behöva röras) och 120 000 kr i kassa. Denna kassa på 120 000 kr kommer till användning senare i den dynamiska uttagsstrategin, då den skapar en del av dynamiken i uttagsstrategin eftersom storleken på den påverkar hur stora uttag som görs från portföljen (justering ner i uttag vid större kassa, vilket förklaras senare).

Hur den dynamiska uttagsstrategin är tänkt att fungera

Grunduttaget är alltså 0,1 %/vecka, vilket innebär 5,2 %/år. Vid startpunkten är portföljvärdet 2 310 000 kr, vilket ger ett uttag om 10 000 kr/månad. Det procentuella veckouttaget från portföljen bestäms utifrån en tabell där logiken är att uttaget ökar i procent (0,002 %) om portföljvärdet stiger och minskar i procent (0,002 %) om portföljvärdet sjunker SAMT justeras ner 1 steg i tabellen, beroende på hur många extra månadsbelopp (10 000 kr) som finns i kassan.

Exempelvis om portföljen har stigit 10 % till 2 541 000 kr (för att förenkla tänker vi att inflationen varit 0 %) innebär det att veckouttaget ska bli (0,1 % + 0,002 %*10 = 0,12 %) vilket i årstakt blir 6,34 %. Logiken är att man vill ta ut mer även i % när portföljen stigit i värde. Uttaget per vecka blir 3 052 kr, vilket i snitt per månad blir 13 213 kr, alltså 3 213 kr över de 10 000 kr. Grunduttaget/vecka för att få 10 000 kr/månad i snitt är som sagt 2 312 kr, så den del av veckouttaget som överstiger det beloppet (3 052 kr – 2 312 kr = 740 kr) fyller på kassan. Det är 10 000 kr man vill ta ut i snitt, allt över det bygger kassa.

Som jag nämnde ovan är en del i den dynamiska uttagsstrategin att de procentuella veckouttagen justeras ner 1 steg för varje 10 000 kr kassa överstiger startkassan på 120 000 kr. Om vi tar samma exempel som ovan (återigen räknar vi med 0 % inflation för att förenkla) men att kassan har vuxit till 150 000 kr. Det är 30 000 kr mer än startkassan = 3 extra månadsbelopp på 10 000 kr/st. Då justerar man uttaget ner 3 steg i tabellen, alltså portföljvärdet har ökat 10 %, men kassan har ökat med 3 st månadsbelopp, vilket gör att man gör ett uttag som motsvarar att portföljvärdet endast hade ökat med (10 % - 3 %) 7 %. Uttaget blir då den veckan 0,114 % (0,1 % + 0,002 % * 7), vilket ger en årstakt på uttagen på 5,93 %. I kr/vecka blir det 2 820 kr, alltså 508 kr mer än uttaget som krävs för att generera 10 000 kr/vecka. Dessa 508 kr fyller på kassan, men är alltså mindre än de 740 kr i exemplet ovan då kassan var kvar på 120 000 kr. Jämför man med ovan säljer man i årstakt av 5,93 % istället för 6,34 %, eftersom kassan ökat till 150 000 kr, vilket justerar uttagen nedåt då man vill vara investerad så länge som möjligt och inte sälja av onödigt mycket då kassan redan ökat en del.

Om vi istället antar att det varit några goda år och kassan vuxit med 150 000 kr (alltså 15 månadsbelopp) till 270 000 kr, så ska man justera ner uttaget 15 steg. Om portföljvärdet som ovan ökat med 10 % ska man alltså göra ett uttag som istället motsvarar att portföljen minskat med (10 % -15 %) 5 %. Veckoruttaget vid en nedgång på 5 % blir (0,1 % - 0,002 % * 5= 0,09 %), vilket i årstakt blir 4,7 %. Det leder till ett veckouttag på 1 977 kr, alltså i snitt 8 559 kr/månad. Grunduttaget/vecka är 2 312 kr, vilket gör att de 335 kr som saknas tas från kassan. Även fast portföljen stigit med 10 % utnyttjar alltså att kassan är välfylld, och därför säljer av mindre av portföljen än vad som annars varit fallet vid en oförändrad kassa på 120 000 kr.

Om vi istället tänker oss en kraftigare nedgång, att portföljvärdet är ner säg minus 15 %. Grundtanken är att sälja av en mindre procentuell andel av portföljen och ta mer av kassan för att få de 10 000 kr i snitt/månad. En nedgång på 15 % ger ett veckouttag på (0,1 % - 0,002 %*15 = 0,07 %), vilket i årstakt blir 3,6 %. Veckouttaget blir 1 376 kr, vilket i snitt/månad blir 5 956 kr. Veckouttaget är nu närmare 1 000 kr för litet (2 312 kr – 1376 kr = 936 kr) och det beloppet tas från kassan. Man säljer alltså av en lägre procentuell andel när portföljen har gått ner i värde. Även i de fallen portföljen har gått ner i värde justerar man ner uttagen enligt tabellen med det antal månadsbelopp kassan överstiger 120 000 kr. Hade kassan varit 150 000 kr hade man alltså justerar ner 3 steg i tabellen och gjort uttag motsvarande att portföljen hade gått ner 18 %. Det hade varit 1 213 kr, vilket betyder att man tagit lite mer från kassan, närmare bestämt 1 166 kr för att generera veckobeloppet på 2 312 kr.

Vid större upp- och nedgångar tänker jag följande

Om portföljvärdet har gått upp mer än 30 % (värde över 3 MSEK) säljer man av 50 % av värdet som överstiger 3 MSEK, SAMT som vanligt justerar ner med det antal månadskassor som kassan överstiger 120 000 kr. Vi tänker att portföljen har gått upp till 35 %, alltså till 3,12 MSEK (bortser i exemplen från inflation). Kassan antar vi är 120 000 kr. Enligt tabellen ska då veckouttaget vara (0,1 % + 0,002 % * 35 = 0,17 %) vilket motsvarar ett uttag i årstakt på 8,84 %. I belopp blir det 5 306 kr/vecka, vilket är 22 973 kr/månad i snitt. MEN eftersom portföljvärdet är över 30 % ska en större del av uppgången tas hem, vilket innebär att 50 % av portföljvärdet över 3 MSEK ska säljas. Beloppet som ska säljas är alltså 60 000 kr (50 % av 120 000 kr). Hade kassan redan varit välfylld (allt över 120 000 kr) ska man justera ned 1 steg för varje 10 000 kr. Säg att kassan är 240 000 kr = 12 ”steg” över 120 000 kr. När man kollar i tabellen för att avgöra veckans uttag kollar man vad uttaget ska vara vid en portföljuppgång på 23 % (35 % justerat 12 steg ner). I belopp innebär det att man säljer av för 4 151 kr den veckan, vilket i snitt/månad blir 17 976 kr. Tanken är att eftersom kassan redan är välfylld (240 000 kr jämfört med startbeloppet på 120 000 kr) och man vill vara investerad så länge som möjligt så vill man inte sälja av onödigt mycket.

Om portföljvärdet har gått ner mellan 20 % och 35 % (värde mellan 1 850 000 kr och 1 500 000 kr, om vi utgår från startvärdet på 2 310 000 kr och inte tar hänsyn till inflation) tillämpar man minimiuttag från portföljen. Dessa motsvarar 5 000 kr/månad i snitt, eller ca 1 161 kr/vecka. För att få 10 000 kr i snitt/vecka krävs som sagt 2 312 kr/vecka. Så de resterande 1 151 kr tar man från kassan. Man vill sälja av mindre eftersom portföljvärdet sjunkit och tar därför en relativt stor del av veckouttaget från kassan. Vid en längre nedgång gör man detta så länge som kassan räcker helt enkelt. Om kassan når 0 kr tvingas man sälja av 10 000 kr av portföljen, vilket såklart inte är optimalt, men man har haft en form av skydd en tid i all fall. Bufferten på 70 000 kr ska inte användas.

Om portföljvärdet har minskat med 35 % eller mer (alltså är värd mindre än 1,5 MSEK om vi utgår från startportföljen och inte inflationsjusterar) så säljer man inte av något i portföljen, utan tar de 2 312 kr/vecka (10 000 kr/månad i snitt) från kassan, så långt den räcker. Om kassan är nere på 0 kr har man bufferten på 70 000 kr kvar, men den ska man inte röra. Så i det fallet kassan är tömd tvingas man sälja av 10 000 kr av portföljen, vilket är långt ifrån optimalt, då man inte vill sälja när portföljen är kraftigt ner. Kassan fungerar dock som ett skydd mot att behöva sälja av 10 000 kr/månad omgående vid en kraftig nedgång, så det blir en form av skydd för portföljen vid nedgång. Detta skydda är dock begränsat, så vid stora och långa nedgångar kommer portföljen ta allt mer stryk.

Sälja av utifrån portföljfördelningen

Startportföljen hade denna fördelning: Global (65 %), Sverige (14 %), Teknologi (8 %), Småbolag (7 %), Tillväxtmarknad (6 %). Jag tänker att man säljer av i procentuell andel varje vecka (fredag) utifrån hur portföljfördelningen ser ut just då, vilket leder till att man säljer av mer av det som gått bra och mindre av det som har gått sämre.

Om vi antar att portföljen vid tidpunkt A ser ut så här: Global (62 %), Sverige (17 %), Teknologi (8 %), Småbolag (7 %), Tillväxtmarknad (6 %). Då säljer man alltså av fonder enligt den fördelningen. Inom varje kategori finns det fyra fonder antar vi. Man säljer även av utifrån fördelningen inom respektive kategori. Vid startpunkten är fördelningen i kategorin Tillväxtmarknad 25 % i var och en av dessa 4 fonder. Vid tidpunkt A är fördelningen 30 %, 25 %, 25 % och 20 % eftersom de utvecklats olika från startpunkten.

För att konkretisera med ett exempel antar vi att portföljvärdet har stigit med 10 % efter 1,5 år som vi antar är första veckan i juli (vi räknar med 0 % inflation för att underlätta, men hänsyn ska givetvis tas till det). Kassan har ökat med 30 000 kr till 150 000 kr vid denna tidpunkt. Uttaget den första veckan i juli ska då baseras på att portföljen har stigit med 7 % (10 % nedjusterat med 3 steg pga kassan är 3 månadsbelopp på 10 000 kr över 120 000 kr). Veckoruttaget blir 0,1 % (standarduttaget) + 0,002 % * 7 = 0,114 %, vilket i årstakt blir 5,93 %. Uttaget beräknas på ett portföljvärde som är 2 310 000 kr * 1,07 = 2 471 700 kr och ett uttag på 0,114 % av det blir 2 820 kr (av dessa går 508 kr till kassan då grunduttaget för att få 10 000 kr/månad är 2 312 kr/vecka).

Man säljer då av enligt följande: Global (62 % * 2 820 kr = 1 748 kr), Sverige (17 % * 2 820 kr = 479 kr), Teknologi (8 % * 2 820 kr = 226 kr), Småbolag (7 % * 2 820 kr = 197 kr), Tillväxtmarknad (6 % * 2 820 kr = 169 kr). Inom respektive kategori säljs fonder utifrån fördelningen där. I kategorin Tillväxtmarknad skulle alltså 51 kr, 42 kr, 42 kr respektive 34 kr säljas i de fyra fonderna då fördelning av de fyra fonderna i den fondkategorin är 30 %, 25 %, 25 % repektive 20 %.

Tack till dig som läst ändå hit! Kom gärna med input på vad du tycket om min dynamiska uttagsstrategi med 5,2 % i grunduttag.

5 gillningar

Jag har inte räknat på alla dina siffror. Men jag tänker överlag att det är en bättre strategi att som du ha så mycket pengar som möjligt investerat och justera dina uttag efter hur börsen gått och din kassa ser ut. Än att som många ligga på flera årsbudgetar oinvesterat för att tajma med att inte ta ut alls när börsen gått net. Det blir bara en stor summa misstajmat utanför börsen alla goda år.

4 gillningar

Stort tack och välkommen till forumet! :smiley:

Låter fullt rimligt, speciellt om det inkluderar dynamiken du kommer till.

Det är ju lite så jag tänker också, men inte på veckonivå. Jag ser en risk med ditt upplägg. Mer om det senare.

Min invändning är att även med automation kommer det att ske saker som du inte kan förutse. Om det är veckor med många helgdagar (på olika marknader dessutom), om det är tillfälliga fel i datan (sådant har hänt) eller varför inte svarta svanar (jag tror jag nämnt att jag var i New York under tornadon Sandy som fick NY-börsen att stänga två dagar.) En dålig mix av ovanstående kan sabba mycket trots dynamiken.

Men den största invändningen är att du själv inte pallar med detta.

Ja, detta är det klassiska i Bengens upplägg, men det som avses är om man ser högen “dra iväg”. I ett MonteCarlo-test ser man ju ganska lätt hur stor chans det är att uttaget är bra mycket högre än 4% (eller 5,2% för den delen). Det är denna delen som variabelt spenderande kommer åt, om det genomförs med försiktighet och koll på siffrorna, tänker jag.

Tänk bara på att detta också introducerar en extra skattepåverkan, förutsatt att det är ISK vi pratar om. Att jag valt kvartal handlar delvis om detta. Plockar du ut och sätter in regelbundet får du sådana effekter. Är det däremot “bara” försäljning och köp inom ISK är det en annan femma förstås. Men kassaflödet vill du ju oavsett ha konstant så någon gång behöver uttaget ske.

Jag läser din matematik kring dynamiska uttag och har egentligen inga problem med upplägget per se (och jag sitter verkligen inte på någn sanning här, om det lät så :smiley: ). Det jag funderar på är om du simulerat detta på något vis med verkliga siffror/historisk data.

Risken här är fluktuationer som är väldigt ojämna per bransch över tid och att det kan bli svårt att hålla dessa siffror. Jag tycker mig redan ha märkt det med min strategi, och då är den inte i närheten så komplicerad.

Har du kollat om alla dina tilltänkta fonder tillåter köp under exempelvis 100 kronor? Det är inte alla som gör det och då kan det snabbt bli en förskjutning.

Bonus:
Har du något utfasningplan också? Jag tänker att ju längre tiden går under FIRE desto mindre intressant blir “kassan”. Vad händer om det blir många väldigt bra år tidigt, justerar du dina siffror och beräkningar då? :smiley:

p.s. Kul läsning kring hur någon annan tänkt. Men även med teknikens hjälp låter upplägget stressigt, det är min största invändning/fråga. Kanske är det för att exemplet innehåller så specifika krontal. Livet är sällan så exakt att 2312 per vecka riktigt matchar vardagen.

Spontana tankar utan att ha lusläst hela metoden:

  1. Jag är inte säker på att du kan räkna med att 0,1 % per vecka ger 5,2 % per år. Det torde motsvara 0,999^52-1, vilket jag får till runt 5 % per år. Så det är ju bra. Å andra sidan ändras portföljens värde under tiden, så vete fan hur rätt sätt att räkna är, egentligen. Hjälp från statistikgeniet @CarlJohan?
  2. Jag tror inte ett dugg på Bengens ”5 % är det nya 4 %”. Jag tror heller inte att dina komplicerade marknadstajmingsregler förbättrar portföljens uthållighet. Om vi får en kris i stil med Förenta staternas 70-tal eller Italiens iprincipvilketsomhelst-tal så kommer din portfölj inte att överleva i 30 år.
  3. De goda nyheterna är att tror man resultaten från Bengens studie och Trinitystudien så är risken för detta låg, och chansen att man klarar sig med 5 % uttag är rätt god.
  4. De dåliga nyheterna är att andra forskare menar att studier gjorda på amerikansk data är överdrivet optimistiska, och tittar man på global data så är bilden inte lika optimistisk. Javier Estrada ger en risk på 15,4 % att få slut på pengarna vid 4 % uttag, och 36,3 % risk vid 5 % uttag. Å andra sidan inkluderar hans data två världskrig, så tolka det hur du vill.
1 gillning

Ja, men jag skulle säga att postens längd och antalet värdesiffror tyder på att att man missat poängen med att allt i slutändan är grova uppskattningar och grundidé. Att sitta och planera en veckouttagshöjning baserat på en generisk månatlig inflationssiffra (dvs enstaka kronor) gör att man sitter och funderar på träden istället för att se skogen.

6 gillningar

Börjar med ett stort ursäkta!

Jag hade aldrig orkat med en så komplicerad teori om hur jag ska använda mina pengar.

Jag hade istället råkat använda min lediga tid till att råka dra in några tusen extra i veckan på någon sidosyssla. Det finns i min värld alldeles för många roliga saker att göra där resultatet blir några extra tusenlappar i veckan.

2 gillningar

Tack för era svar och input! Jag håller helt klart med om att det blir en (troligen) onödigt komplicerad dynamisk uttagsstrategi. Skillnaden blir nog marginell, bättre i vissas fall, sämre i andra och totalt sett förmodligen inte värd den extra tiden. “Keep it simple, stupid” har jag alltid som motvikt i bakhuvudet när jag tänker kring detta :slight_smile:

Men ändå intressant att spekulera kring dynamiska uttagsstrategier, så här kommer lite fler tankar för den intresserade: :smiley:

Det vore väldigt intressant att undersöka hur denna dynamiska uttagsstrategi hade presterat historiskt, det är dock inget jag har gjort. Känns spontant ganska svårt, men vore kul att se hur stor påverkan det dynamiska har. Tyvärr vet jag heller inte hur jag skulle skapa en Monte Carlo-simulering av denna uttagsstrategi, många variabler att ta hänsyn till (men går väl enkelt att göra med AI snart antar jag) :smiley:

Om vi bortser från de specifika beloppen i mitt exempel är grundtanken just att sälja av mer i % av fondportföljen i goda tider för att bygga kassa till sämre tider och då endast behöva sälja av en mindre andel i % och täcka upp resten från kassan (så länge den räcker). Om portföljen är värd ex 10 % mindre än det inflationsjusterade startvärdet och kassan i det skedet är 160 000 kr ska uttaget enligt min “formel” endast vara 3,7 % exempelvis, vilket i snitt per månad blir 6 200 kr, och resterande 3 800 kr tar man från kassan.

Det började med att jag tänkte hur man skulle agerat om börsen steg kraftigt i början av uttagsfasen, typ “Sequence of Returns Opportunity” kan vi kalla det. Om vi utgår från beloppen i exemplet i det första inlägget: 2,5 MSEK fördelat på 2 310 000 kr i bred och billig Fondportfölj, 120 000 kr i Kassa (räntekonto) och 70 000 kr i Buffert (lönekonto) och att man vill generera 10 000 kr i snitt/månad från Fondportföljen + Kassan till Bufferten, varifrån utgifter betalas) då ska Fondportfölj + Kassa totalt generera 3,6 MSEK till Bufferten under en 30 års period (ej hänsyn till inflation).

Om fondportföljen första året stiger extremt mycket, säg 30 %, innebär det en värdeökning på knappt 700k. Eftersom börsen i snitt avkastar kring 7-9 %/år, borde det vara rimligt att säkra en del av uppgången och fylla på kassan för att klara sämre tider (det kommer vara väldigt volatilt under en 30-årsperiod), genom att då endast behöva sälja av en låg % andel eller inget alls i sämre tider, eftersom man har kassan. Här uppstår ju timing/time in the market-problemet. Man vill vara investerad så länge som möjligt, vilket gör att man inte ska sälja i onödan, men om börsen faller säg 10 % året efter, innebär det en värdeminskning på 300k, alltså hela 2,5 årsutgifter, som hade fyllt på kassan och ökat sannolikheten att klara dessa 30 år genom uttag från fondportföljen + kassan.

Risken vid uttagsfasen är ju att portföljvärdet går ner till 0 kr. “Möjligheten” är att portföljen efter 30 år är värd betydligt mer än vid start (även inflationsjusterat). På kort sikt är aktier en risk och på lång sikt är räntor en risk (tror det var Ed Rempel som sa det). Men att ha en viss del kassan, men inte allt för stor, (ca 5 %), som man även fyller på genom att justera upp fondförsäljningen i goda tider, borde öka sannolikheten att portföljvärdet inte når 0 kr. Det borde samtidigt minska sannolikheten att portföljen efter 30 år är värd väldigt mycket. MEN just i uttagsfasen tänker jag att man (förutsatt att allt går att automatisera) egentligen inte ska behöva logga in under dessa 30 år och att portföljvärdet inte är intressant alls under tiden och heller inte efter de 30 åren. Fokus ska vara på att klara de 30 åren, inte att maximera portföljvärdet efter de 30 åren om det kraftigt ökar risken att portföljen når 0 kr.

Har ingen källa nu, men i vissa fall är portföljvärdet efter 30 år av uttag flera gånger större än vid start (i de bästa fallen vid 4 %-regeln). Jag tänker att om portföljen är värd exempelvis 500k mer eller mindre efter 30 år är betydligt mindre relevant än om portföljen klarar de 30 åren eller inte. Tror det var Karsten Jeske som i någon intervju sa att om man ska flyga och piloten säger att “ni kan vara lugnt, det är bara 10 % risk att vi kraschar” så vill man såklart inte gå på flyget (alltså att portföljvärdet går ner till 0). Så det är den risken man vill minimera, att portföljens värde går till 0, även om den inte helt går att utesluta såklart. En viss risk måste man acceptera, men om den går att halvera är det värt mycket tänker jag, även om det sker till kostnad av ett lägre portföljvärde efter de 30 åren.

Om man har 5 % kassa, som i mitt exempel (120k/2,31 MSEK) och tillämpar dynamiken att sälja en procentuellt större andel av fondportföljen (ex 7,28 % i årstakt då portföljvärdet är + 20% jämfört med startvärdet, som såklart ska inflationsjusteras) så säljer man av en större andel av något som stigit i värde för att ha till sämre tider. Det hade gett 16 817 kr i snitt/månad, alltså 6 817 kr mer än de 10 000 kr man behöver. Detta överskott fyller på kassan. På motsvarande sätt säljer man av mindre i % då portföljen gått ner i värde, ex 4,2 % om portföljvärdet är ner 10 % relativt den inflationsjusterade startportföljen. Mellanskillnaden för att generera de 10k i snitt/månad tar man från kassan.

Hur uttagstabellen fungerar (sälja mer i % vid ökat portföljvärde och mindre i % vid minskat portföljvärde och täcka mellanskillnaden med kassan)

  • Uttagstabellen jag skapat visar det procentuella uttaget vid olika procentuella upp- och nedgångar av portföljvärdet (som inflationsjusteras).

  • Startuttaget är 5,2 % och ändras med 0,002 % för varje % portföljen är upp eller ner jämfört med det inflationsjusterade portföljvärdet.

  • Ex: Om portföljen är upp 10 % är uttaget i årstakt alltså 6,24 % (innebär att kassan fylls på)

  • Ex: Om portföljvärdet är ner 10 % är uttaget i årstakt 4,2 % (ta mellanskillnaden från kassan).

  • För varje 10 000 kr kassan överstiger 120 000 kr justerar man 1 steg nedåt i tabellen. Så en välfylld kassa ger lägre uttag ur portföljen och större uttag från kassan.

  • Kassan är 170 000 kr antar vi, alltså 5 månadskassor över 120 000 kr. Uttaget vid en uppgång på 10 % blir nu 5,72 % i årstakt (jämfört med 6,24 %), då man säljer av som om portföljen vore upp 10 % - 5 % = 5 %.

  • Kassan är 170 000 kr antar vi, alltså 5 månadskassor över 120 000 kr. Uttaget vid en nedgång på 10 % blir nu 3,6 % i årstakt (jämfört med 4m2 %), då man säljer av som om portföljen vore ned -10 % - 5 % = - 15 %

En alternativ variant där även fondköp tillåts vid stor kassa + kraftiga nedgångar

Jag tänker att man inte vill bygga en allt för stor kassa utan vill vara investerad i fonderna så länge som möjligt. Därför tänker jag att en annan variant på detta är att om kassan överstiger 150 000 kr så tar man alltid 50 % av månadsbeloppet (5 000 kr i snitt) från kassan och resterande från portföljen, om nu inte portföljen är ner mer än 35 %, för då ska inget säljas i fondportföljen, utan allt komma från kassan, för att undvika att behöva sälja vid kraftiga fall så länge kassan räcker.

  • Är kassan mellan 120 000 kr och 150 000 kr följer man tabellen och justerar ner beroende på antalet extra månadsbelopp över 120 000 kr.

  • Om kassan är mellan 150 000 kr och 180 000 kr tar man halva beloppet (5k i snitt/månad) från kassan och säljer för 5k från fondportföljen, alltså utnyttjar att kassan är stor. Kassan kommer då i normala fall inte överstiga detta belopp då den fylls på upp till 150 000 kr och sedan börjar sjunka.

  • Vid kraftiga uppgångar, ex om portföljen är värd över 3 MSEK säljer man av hälften av värdet över 3 MSEK. Detta kan då öka kassan snabbt vid längre/kraftiga uppgångsperioder. Därför kan kassan vara större eller betydligt större än 180k. och vi vill inte ha för stor kassa. Därför tänker jag:

  • Är kassan mellan 180k och 210k tar man hela beloppet (10k/månad i snitt) från kassan och säljer inga fonder, alltså utnyttjar att kassan är stor.

  • Är kassan större än 210 000 kr samtidigt som fondportföljen är ner tillräckligt mycket så initierar man fondköp. Exempelvis: 500 kr/vecka vid en nedgång på 15 % och sen 500 kr till för varje 5 %-enheter mer portföljen är ner där ett max är 2 500 kr/vecka, vilket man uppnår vid ett portföljvärde som är -35 % jämfört med det inflationsjusterade startvärdet. I detta scenario är alltså maxbeloppet man tar från kassan i snitt 20 000 kr/månad, 10 000 för standarduttaget + 10 000 i fondköp för att utnyttja nedgången samt att kassan är extra väldfylld. Är kassan exempelvis 250 000 kr gör man detta ner till 210 000 kr, då övergår man till att endast ta 10 000 kr till sina utgifter. Minskar kassan till 180 000 kr minskar man till att ta 5 000 kr från kassan och minskar kassan till 150 000 kr övergår man till uttagen enligt tabellen justerat för antal extra månadskassor.

Jag kollar rätt mycket på artiklar och videor om pensionsplanering.

Många av dem kommer från USA och några av dem handlar om dynamiska uttag med en teknik de kallar “guardrails”.

De räknar om uttaget (withdrawal rate) en gång om året, inte varje vecka. Jag tycker metoden verkar tilltalande.

Du kanske kan googla lite på det.

Lycka till!

2 gillningar

Okej, så din metod har två olika delar. Den ena handlar om att öka och minska uttag beroende på hur börsen går. Det tycker jag i grunden är en vettig grej, och det finns ett gäng olika metoder. Huruvida din metod är bättre eller sämre än mer etablerade och testade metoder som den nämnda ”guardrail”-metoden, Variable Percentage Withdrawal-metoden som är poppis på Bogleheads, Prime Harvesting-metoden som McClung skriver om i sin bok Living off your Money eller rakt av fast procentuttag av nuvärdet (den metod jag själv tänker använda), vet jag inte. Jag gissar att dessa olika metoder, som används i praktiken och testats i historiska simuleringar, är rätt optimerade, men alla metoder har sina för- och nackdelar, och det är ju möjligt att din metod passar just dina förutsättningar bäst.

Den andra delen handlar om att sälja mer aktier när börsen går upp, och undvika att sälja dem när den går ned. Det låter rimligt! Men grejen är, det här är precis vad man gör i en helt vanlig standardportfölj som ombalanseras regelbundet. Säg att du har 30 % på sparkonto och 70 % i aktier. Börsen rusar! Vad händer? Tja, nu har du kanske 80 % i aktier och 30 % i sparkonto. Du ombalanserar, vilket innebär att du säljer aktier och flyttar pengarna till sparkontot. Du har nu mer pengar på ditt sparkonto! Sedan kraschar börsen! Vad händer? Tja, du har nu kanske 60 % i aktier och 40 % på ditt sparkonto. Så du flyttar en del pengar från sparkontot och köper aktier. Eftersom du samtidigt säljer så går ju en del av dessa pengar till dina utgifter. Det kan se ut som att du måste sälja aktier i en baisse, men i praktiken så kommer ju dessa pengar från ditt sparkonto. Så länge börsen går ned så behöver du aldrig sälja aktier (om inte pengarna på sparkontot börjar tryta).

Så i en helt vanlig standardportfölj modell 1A så har man redan den här effekten som du försöker åstadkomma med dina komplicerade regler! Det är inbyggt! Och visst, just din formulering kanske utnyttjar någon dold marknadstrendmekanik som gör att du får en överlägsen marknadstajmingeffekt, men det är inget jag skulle satsa mina pengar på. Din metod är en såkallad hink-metod, och hink-metoder tenderar att falla i två kategorier:

  1. Det är ingen praktisk skillnad mot en vanlig portfölj som ombalanseras. Det är bara mental bokföring. (Jag skulle gissa, utan att ha testat, att din metod tillhör den här kategorin.)
  2. Det ger lägre avkastning och/eller högre risk.

Här är en studie du kan kika på om du vill ha lite mer rigorös forskning om hinkstrategier:

Här är en annan, där författaren finner fördelar med en hink-strategi, men den metod han testar är den som i andra sammanhang kallas ”räntor först” eller ”räntetält”, vilket innebär att man helt enkelt börjar med en massa pengar i ränto (sparkonto eller räntefonder) och sedan spenderar dem tills de tar slut. Det är något annat än den metod du föreslår här.

Tack! :slight_smile: Precis, Guyton-Klinger guardrails har jag stött på. Men alla guardrails-strategier fungerar nog snartlikt och har ju just dynamiken jag är ute efter. Guardrail-strategi med en mindre kassa kanske är en variant. Ex man startar med 5 % uttag av portföljvärdet och sen är nedre gränsen ett uttag på 3 % av portföljvärdet och övre gränsen 7 % exempelvis. Så att man aldrig säljer en allt för hög andel av portföljen vid större nedgångar, och räcker inte summan kan man ta av kassan och samtidigt säljer man av minst 3 % vid kraftig uppgång (trots att beloppet är mer än man behöver) och kan då fylla på kassan. (Som jag har förstått det är det tanken kring uttagsstrategier med guardrails).

Tack för input! :smiley: Precis, är en kanske onödigt komplicerad uttagsstrategi. Om det är helgdagar spelar det inte så stor roll, eftersom man har bufferten (tänk lönekonto där utgifterna betalas ifrån) och kassan (tänk sparkonto med rörlig ränta dit pengarna från fondförsäljningarna kommer in och som det varje månad överförs 10 000 kr ifrån till bufferten). Så när portföljvärdet är upp fylls kassan kanske på med 12 000 kr från fondförsäljningar medan man överför 10 000 kr till bufferten, vilket gör att kassan ökar med 2 000 kr den månaden. Om portföljvärdet är ner kanske kassan fylls på med 8 000 kr från fondförsäljningar medan man överför 10 000 kr, så kassan minskar med 2 000 kr den månaden.

Angående skatt så har Jag har två spår, i det första köper man aldrig nya fondandelar. Så där sker det aldrig insättningar till ISK. Den andra varianten finns längst ner i mitt andra inlägg i denna tråd. Kortfattat tillåts köp då kassan är tillräckligt stor SAMTIDIGT som portföljen är ner tillräckligt mycket. Detta sker tills kassan nått en viss lägsta nivå.

Om det i början är väldigt bra år tänker jag att man säljer av en relativt stor del av värdeökningen, ex 50 % av värdeökningen över 35 %. För att säkra ett större belopp till kassan. Samtidigt vill man vara investerad så länge som möjligt såklart.

Ett annat alternativt jag är inne på är att helt enkelt sälja av 0,1 % av portföljvärdet varje vecka. Inte ta hänsyn till hur olika fondinnehav gått, utan alltid 0,1 % av alla fonder och inte heller ta hänsyn till storleken på kassan. En sådan strategi gör ju att portföljen aldrig når noll eftersom man alltid säljer en procentuella andel av portföljen, men beloppet kommer såklart variera kraftigt utifrån hur portföljen svänger. Så det i kombination med en kassa kan vara en variant.

Nu är det långt kvar tills jag är i uttagsfasen, men intressant att tänka på olika varianter. :slight_smile:

1 gillning

Det är bra du planerar och räknar. :+1:

Jag kan nog bara tillföra att veckorna inte går långsammare med åldern och att pyssla med uttag på veckobasis skulle åtminstone inte jag palla med. :sweat_smile:

Trenden är mer uppåt än neråt, så man missar i snitt mer av uppgångar än nedgångar när man reagerar på marknadens rörelser.

Ditt upplägg låter onödigt krångligt och är förmodligen en återvändsgränd. Vilka fördelar med stöd i forskningen ser du med detta upplägg? Istället för att bara ta ut 3-5 % en gång per år, ombalansera och vara fullinvesterad i önskad fördelning mellan aktieindex och räntor?