För snart 20 år sedan började jag aktivt “pyssla” med Östeuropa i olika former. Det ledde fram till att jag senare kom att bo i Belarus. På plats där blev jag tipsad av en kompis att börja resa lokalt med Hospitality club och senare Couchsurfing. Detta är alltså två olika digitala fora genom vilka man kan träffa människor och bo gratis på olika platser runt om i världen. Jag gjorde snart detta till min grej och reste både i Belarus och på andra ställen på detta sätt. Jag bodde alltså hemma hos lokala personer, umgicks med dem i olika grad och upptäckte platserna utifrån lokala personers perspektiv. Vi besökte deras favoritbarer, hängde med på födelsedagsfest hos någon kompis, liftade tillsammans till någon fin plats i närheten eller tog promenader på udda ställen, typ i nedlagda sovjetiska fabriker.
När jag fick ta del av allt detta på ett så generöst sätt insåg jag att jag också själv borde bidra. Att vara del av ett system och bara vara mottagare blir lite snett. Jag började därför vara värd för andra som kom till Stockholm i mer systematisk form. Under en period låg jag med på den lokala topplistan i Hospitality club. Jag inriktade mig, där och då, på personer från olika östländer. Eftersom det var en värld jag kände till blev det enklast och roligast så. Genom att jag fick många positiva omdömen blev min profil attraktiv och det gjorde det i sin tur enklare att själv bli inbjuden till olika platser i öst.
När jag “blev med familj” några år senare så lade jag det här intresset i träda. Dock passade jag på att tillsammans med min sambo och hennes dotter besöka några personer som jag träffat tidigare. Hon fick alltså en inblick i det här livet som jag levt tidigare när vi tillsammans reste runt och besökte “gamla bekanta” på olika provinsiella platser i Belarus. Senare har jag också tagit upp intresset själv vid enstaka tillfällen. Min profil har jag ju kvar även om jag inte är aktiv på samma sätt idag. Jag skulle dock inte utesluta att resa något i den här formen tillsammans med mina barn när de blir lite äldre. Då kunde vi också bjuda hem resenärer i samma form och sitta och prata med dem på olika språk.
Jag undrar om någon har liknande erfarenheter på mer “strukturell” nivå, alltså av något system som varit så tydligt inriktat på “ge och ta” och där man gjort bådadera. Jag har ingen färdig idé om vad detta skulle kunna vara utan frågan är helt öppen.