För ett par år sedan blev jag intresserad av fonder och fondsparande, och jag har i dag runt 150 000 kr på ett ISK-konto på Avanza, vara ca 70 000 kr på Avanza Global, 70 000 kr på Avanza Zero och 10 000 kr i Spiltan Aktiefond Investeringsbolag. Jag sparar, via autogiro, runt 7 000 kr i månaden, med fördelning ungefär som ovan. Har utöver det runt 50 000 kr som buffert, med nollränta. på mitt bankkonto.
Höstens lilla börsdipp gjorde att jag läste några artiklar här och kom till en slutsats som kanske kan vara provocerande för alla engagerade placerare här: det här med fonder och aktivt fondsparande är inget för mig. Jag har inte intresset, energin eller viljan att bry mig, eller att, som det står i någon av artiklarna här, förlora nattsömn över börsen. Tankar på ett kommande, möjligt börsras och liknande har gjort att jag mer eller mindre känner - fonder var kul att testa, men nu räcker det för mig.
Grundläggande data om mig: jag är i 30-årsåldern, bor ensam, har en rätt bra lön och lever ett enkelt liv i hyresrätt med små utgifter. Jag sparar inte för något särskilt mål, annat än att jag helt enkelt har pengar att lägga undan. På horisonten, inom några år, finns dock tankar på att t.ex. skaffa barn, som ju kan innebära en del utgifter. Kanske också att skaffa en mindre sommarstuga.
Det jag insett om mig själv är helt enkelt att jag vill kunna placera pengarna någonstans oerhört tryggt, och att detta betyder mer för mig än några tusen kronor hit eller dit. Min första tanke var så klart ett vanligt bankkonto, men det är ju svårt att hitta något med någon ränta på.
Min fråga till er, alla kunniga placerare, är helt enkelt - hur drar jag mig ur fondkarusellen och hittar en trygg placering, där trygghet är betydligt högre prioriterat än avkastning? Så att jag bara kan ha ett autogiro på sparande och inte tänka mer på saken. Minimal avkastning skulle helt enkelt vara att mina pengar inte äts upp av inflationen.
Är statsobligationer ett alternativ? (Och kan jag i så fall spara i det via mitt ISK-konto på Avanza?) Eller ska jag välja en nischbank med “hög” ränta? Vad skulle ni göra i min sits, för att åter kunna sluta bry mig om fonder och aktiemarknadens upp- och nedgångar, och helt enkelt ha ett mesigt, tamt, stilla och lugnt sparande med bara en långsam och svag uppgång?