Ja, den är max 1-2 timmars läsning. Sen behöver man inte hålla med om allt. 
Det är författarens bedömning baserat på historiska data…
Sannolikheten för inflation är större i en värld där vi har fiat-valuta.
Sannolikheten för deflation är större i en värld där vi har en guldstandard.
Konfiskering kan ske i flera former, genom beskattning långsamt och genom nationalisering och direkt konfiskering av staten. Tänk dig Sovjetunionen i det senare fallet.
Katastrof är rätt självklart.
Intressant, inflation/deflation resonemanget låter logiskt tycker jag.
Frågan då är bara hur man ska vikta dessa sannolikheter?
Konfiskering nämns av Harry Browne, han tycker man ska äga fysiskt guld i bankfack i annat land.
Helst helt ospårbart.
Ja, det är ganska logiskt, särskilt om man läser boken blir det ännu mer logiskt.
Exakt, det är det Bernstein också menar. Ska man ha guld eller exempelvis fastigheter bör man ha det utomlands. Sen är frågan, ska du fly till ett annat land för att hämta ut ditt guld? Ska du lämna alla dina vänner och din kultur för det? Kanske, om det är krig. Men är det krig i Sverige är det nog krig i hela Europa, och är det krig i Europa tror jag inte att det är så många andra utvecklade länder som är neutrala.
Det är också här skon klämmer för mig. För proponenterna för guld som värdebevarare förutsätter att det inte blir konfiskerat. För mellan stater i tider av konflikt brukar guld kunna fungera som betalningsmedel. Om nu staten är i behov av guld, vad gör man då? Man förbjuder innehavet av guld, konfiskerar eventuella privata lager (tänk dig alla ETF’ers fysiska lager) med hjälp av en ny lag.
Men de kan inte konfiskera det som de inte vet om, nej det kan de inte, men vad gör det för nytta om jag inte kan använda det utan att åka dit?
Sen finns det andra saker, jag menar att ha typ en 50/50 portfölj aktier / räntor är ju bra om man inte trivs med volatilitet!
Eller bara 30/70.
Kontanter på bankkonto är ju korta räntor, förenklat…
Är inte historik och risk ganska bra argument i sig? Anser du själv att det är troligt att aktier kommer underavkasta korta räntor? Det finns inget som garanterar att aktier inte kommer gå sidledes eller till och med bakåt den närmaste tiden. Krig, katastrofer och sjukdomar det senaste århundradet till trots så har aktier fortsatt överavkasta på sikt.
Något som däremot är mera säkert är den nuvarande räntan på både korta och långa räntor. Bägge dessa ligger ganska dåligt till jämfört med inflation.
Något som dock är ännu värre är långa räntor som en separat investering. De har en väldigt hög volatilitet men en väldigt låg förväntad avkastning i jämförelse med andra investering. Att då ha en lika stor andel av det som aktier känns i mina ögon väldigt ogenomtänkt. Men i mina ögon så har långa räntor idag bara ett syfte, att skydda aktiedelen vid börskrascher. Detta har de historiskt gjort väldigt bra och om jag litade blint på historiken så skulle jag nog bara ha aktier och långa räntor i min portfölj i någon form av 70% aktier/30% långa räntor fördelning. Så blint litar jag dock inte på historien.
Intressant tabell det där som bra underbygger mitt resonemang. Vissa ekonomiska klimat är bra mycket troligare än andra och då känns det i mina ögon rimligt att övervikta mot de mer troliga börsklimaten. Att vi skulle gå in i en period av deflation känns inte så troligt då hela vårt samhälle bygger på en lagom mängd inflation.
Jag säger inte satsa 100% på aktier eller X. Det jag säger är att om X har bättre egenskaper än Y så borde X få en högre vikt i portföljen. Jag själv har valt vikterna 70% aktier/10% av de tre andra tillgångsslagen eftersom Norska oljefonden har valt 70% aktier och jag anser mig befinna mig i ungefär samma situation som dem. Men lägre än 2x aktier gentemot långa räntor är jag mycket tveksam till.
Jag ser det lite som en 50/50 portfölj.
Sedan har jag korta räntor som kontanter, buffert.
Guld ifall “Shit Hits The Fan”
Detta alltså är hela ens privatekonomi i en lätthanterad portfölj.
Kanske är det så att aktier kommer att överavkasta jämfört med min PP-lösning, kanske till och med sannolikt. Men som jag skrev om mina insikter om mig som investerare så är jag rätt kass, jag blir lätt stressad och säljer då det gått mer och missar sedan den följande uppgången då jag tror att allt är tjurfällor…
Så i slutänden är det rätt viktigt för mig att jag har en lösning som jag litar så pass mycket på att jag inte överger den då marknaden skakar lite. Det är här problemet med historiskt data kommer in för mig, för att jag ska hålla fast vid min portfölj måste jag ha tilltro till logiken bakom och den tilltron har jag inte till historiken som ledstjärna.
Kan bara prata från egen erfarenhet då jag länge försökt hitta rätt balans långa räntor och guld i portföljen så är mitt tips att börja med en liten mängd av bägge, gå inte till 25% direkt utan känn hur det känns. Min egen erfarenhet som har hållit på med både guld och långa räntor i flera år är att guld och långa räntor är svårare att hålla än aktier. Har du då ingen erfarenhet av dem sedan tidigare och en tendens att inte kunna hålla i en strategi så kan det bli jobbigt att hålla i 25% långa räntor och guld.
Din portfölj är dessutom rätt svag för en höjning av räntor:
Nu kan du troligen få högre ränta på ett bankkonto än vad bostadslånet kostar dig med en så låg belåning som 35%. Men din portfölj ser i själva verkat ut så här om du har 3x hävstång:
75% aktier
75% guld
75% långa räntor
-125% korta räntor
Det här ser jag också som en risk i portföljen. Personligen ser jag valutor som ytterliggare en faktor att diversifiera för att få ner volatiliteten men du gör precis motsatsen här. Bra eller dåligt får framtiden utvisa, men sämre diversifiering känns det ju ändå som man får om man har 100% i samma valuta?
Vi har som sagt tagit upp ett lån på ca en tredjedel av fastighetsvärdet som investerats i en Permanent Portfolio tillsammans med tidigare sparat kapital. I dagsläget har vi inte räknat in det återstående värdet på vår bostad i vår PP.
Var skulle man lämpligen placera (obelånat) bostadsvärde i en PP eller en RT-portfölj?
Har inte riktigt lyckats komma fram till något bra svar på detta och tänker att det ju kan medföra att vi ligger fel i risk då allt inte räknas med i portföljen 
Tror dock att 99% av de som hänger här är alldeles för intresserade av placeringar för att kunna skapa och hålla en portfölj utan att röra den.
Så kan det nog vara 
Men det svarar inte på min fråga…
Obelånat bostadsvärde bör troligtvis bäst jämföras med korta räntor (som har något sämre likviditet, men i en PP så är oftast inte likviditeten något problem).
Nu på sista tiden har jag helt enkelt valt att räkna ut ungefär hur stor del av mina totala portfölj jag skulle enkelt kunna belåna till rimlig ränta och låtit den ligga utanför portföljen och helt enkelt ökat risken istället.
Du har förmodligen rätt i att det är korta räntor som är den bästa matchningen.
Å andra sidan så kanske värderingen på ett hus påverkas mer av ränteändringar än köpkraften hos kontanter?
Detta låter intressant, men jag förstår inte riktigt.
Kan du förklara mer detaljerat så jag också förstår? 
Säg att jag vill ha en portfölj som är till exempel 60% aktier och lika fördelat i korta räntor, långa räntor och guld (typ 13.33% av varje). Anta också att jag uppskattat att min bostad är ca 15% av min portföljs värde. Då ökar jag upp andelen aktier till 70-75% istället och drar ner icke aktiedelen. Då blir min portfölj istället 70/10/10/10. När jag sedan räknar ut hur mina investeringar har utvecklat sig tar jag däremot med min bostad i portföljens värde.
Nu har jag valt att fördela guld, korta räntor och långa räntor lika, men man skulle ju kunna tänka sig att en obelånad bostad är mest lik korta räntor och man bör därför räkna ned korta räntedelen till kanske en portfölj på 75/10/10/5 istället.
I ditt fall vill du ju ha en lägre andel aktier, men jag tror du förstår tillvägagångssättet i alla fall…
Tack för svar
(20)
Vid närmare eftertanke så är nog långa räntepapper det som korrelerar bäst med värderingen på ett hus.
I princip det enda som styr prissättningen bör ju vara ränteförändringar i båda fallen.
(Vi bortser från att det kan överproduceras hus vilket sannolikt inte kommer att hända.)
Då ser vi att:
Övriga tillgångsslag:
Så slutsatsen blir att man bör räkna in obelånat fastighetsvärde i portfölj-delen med långa räntepapper.
Detta bör även gälla för RT-portföljen, @janbolmeson rätta mig om jag haft otur då jag tänker här
En fundering på det du skriver. Är huset något du kan sälja eller belåna för att kunna balansera om portföljen i stort? Är det inte det, är det väl inget som skall ta med alls här? Eller? Missar jag något 
Funderade också på det. Huset är bara belånat till ca en tredjedel av värdet så det blr ju gå att låna upp mer där.
Men helt klart blir det svårt med balanseringen av portföljen om man ska återbetala eller ta upp lån. Är också svårt att exakt veta värdet på huset med samma precision som man har på värdepapper.
Det obelånade värdet är större än hela portföljens värde så det blir svårt att ta in allt. Men det är inte heller riktigt rättvist eftersom jag inte vill låna över ammorteringsgränsen.
Man kanske kan krympa delen med långa räntor till hälften och konsekvent räkna med att huset tar upp resterande del?
Ett sådant upplägg skulle vara enkelt att balansera och i alla fall i förskjuta balansen mer åt rätt håll totalt sett.
Med obelånat fastighetsvärde bör man nog tänka låneutrymme under ammorteringsgränsen.
Tack för svaren jag fått 
Just nu känns det som att jag kommer att räkna in en del av husets obelånade värde i portföljen. Är övertygad om att det ger en bättre risk-balans!
Jag återkommer då jag funderat färdigt på hur jag ska räkna för att få “rätt” del av husvärdet i portföljen.
Någon som har kloka tankar kring om man bör ta med hela det obelånade värdet eller bara delen upp till ammorteringsgränsen?
Rent räntemässigt så håller jag med i ditt resonemang, men alternativet vore ju att belåna huset. Så det du räknar med är ju inte huset som investering utan “möjligheten att belåna huset” = möjligheten att gå kort i korta räntor till förmånlig ränta. Därav jag anser det vara mest rimligt att räkna det som korta räntor.
Sedan bör ju både guld och fastigheter hålla emot bäst ifall inflationen ökar så jag kan se att det blir en viss sam-korrelation där också.
Jag har gjort så att jag bara ändrar värderingen när jag får ett nytt taxeringsvärde och räknar då ut värdet därifrån (taxeringsvärdet är ju som bekant 75% av husets värde). Ett alternativ vore att med jämna mellanrum gå till en bank och schablonvärdera huset och få en värdering men jag tror bankerna skulle tröttna. Ett tag räknade jag med värderingen från Booli men den kändes alldeles för optimistisk och osäker så jag valde till slut taxeringsvärdet.
Jag räknade bara med den delen som jag tyckte var rimligt att belåna, i mitt fall 50% eftersom amorteringsgränsen ligger där. Sedan får du fundera på om du ska räkna av för pantbrevskostnad också.