Här framgår det vad som gäller för ”andra tillgångar” som räknas som ”personliga tillgångar” snarare än ”kapitalplaceringstillgångar” på ett lättförståeligt sätt, nämligen att du får sälja dessa med upp till 50.000kr i vinst per år utan att redovisa något.
I den rättsliga vägledningen framgår detta:
”Grundtanken är att kapitalvinstberäkningen ska inriktas på vinster som enligt allmän rättsuppfattning är naturliga att beskatta. Mindre vinster vid försäljning av vanligt bohag i ett hem och liknande ska inte beskattas. Vinster på rena investeringsobjekt ska däremot beskattas fullt ut. En gräns dras därför mellan rena kapitalplaceringsobjekt och föremål som används för personligt bruk.
Av 52 kap. 2 § IL framgår att särskilda regler gäller för tillgångar som den skattskyldige innehaft för personligt bruk (personliga tillgångar). Med personliga tillgångar avses tillgångar som till övervägande del används av den skattskyldige eller hans familj för nyttobruk eller som prydnadsföremål. Det är den faktiska användningen som är avgörande för gränsdragningen. Tillgångar kan användas för personligt bruk även om det finns ett inslag av kapitalplacering. Om detta inslag dominerar ska egendomen däremot inte anses som personlig tillgång. Enbart det förhållandet att viss egendom är värdefull medför inte att den ska anses som investeringsobjekt.”
Det står även om hur något som är en personlig tillgång för dig kan omvandlas till en kapitalplaceringstillgång för köparen vid en försäljning, om tavlor som ligger i bankfack istället för hänger på väggen etc.
Det är bara att hårdnackat hävda att ditt guld är en myntsamling och göra detta trovärdigt genom att diversifiera innehavet. Om man tänker eftersom så är ju det omvända helt orimligt enligt den allmänna rättsuppfattningen (som nämns där i början), nämligen att myntsamlare skulle behöva redovisa till Skatteverket varje gång de köper eller säljer ett nytt mynt bara för att det råkar vara gjort av ädelmetaller.