Hantera en knepig situation med missnöje kring boendet

Ett rikare liv Emotionella sidan av pengar
1

Hej! Jag funderar mycket kring vår nuvarande boendesituation efter en flytt som inte riktigt blev som jag önskat. Jag har diskuterat detta med både familj och vänner men känner mig fortfarande osäker på hur jag kan hantera allt. Därför kastar jag ut några av mina tankar här, för att möjligtvis få fler perspektiv. Även om detta bara är en bråkdel av allt jag tänkt, hoppas jag på att få några insikter som kan hjälpa.

Tidigare bodde jag, min sambo och våra två döttrar i en lägenhet på tre rum och kök. Jag hade inga starka planer för framtiden och trivdes i stort med vårt boende. Ibland drömde jag om husliv och en mer lantlig miljö, men det kändes inte som ett självklart steg. Efter några svåra händelser i livet började jag dock längta efter ett boende med trädgård, men gärna ett enklare alternativ för att undvika den tid och de resurser som ett större hus riskerar att kräva.

Vid årsskiftet 2021/2022, efter några förlorade budgivningar och ökande oro i omvärlden, varningar om tilltagande inflation m.m. så bestämde vi oss för att köpa ett radhus i en bostadsrättsförening. Vi bedömde att det skulle ge oss bättre ekonomiska marginaler, möjlighet att gå ner i arbetstid och prioritera mer hållbara val och annat värdefullt i livet.

Tyvärr blev försäljningen av vår lägenhet en besvikelse, vilket ledde till högre belåning, mindre sparkapital och sedan ökande avgifter till föreningen. Jag kände stor ångest över bostadsaffären och såg mest brister med huset vilket tärde på min hälsa och ledde till sjukskrivning. Denna tid präglades av tvivel och missnöje, särskilt då jag själv hade varit drivande i flytten.

Idag har jag delvis kommit vidare och kan acceptera vårt boende, men kvar finns en känsla av missnöje med situationen. Med höga bostads- och levnadskostnader, barn som nyligen börjat skolan, svårsålda hus i föreningen och ett par ouppfyllda planer känner jag mig fast. Även om jag gärna skulle vilja ändra på boendesituationen inom några år, vet jag inte exakt vad jag vill och har svårt att hitta en strategi för att definiera nästa steg.

Här är några av mina frågor:

  • Har någon tips kring mindset, frågor eller verktyg för att hjälpa mig identifiera vad jag vill, både när det gäller boende och livsprioriteringar?
  • Hur kan vi samtala om boendesituationen hemma utan att riskera att skapa konflikter, särskilt när våra perspektiv skiljer sig åt?
  • Är det en idé att ställa oss i kö för hyresrätter, som en möjlighet till ”mellanboende” om vi vill sälja innan vi köper något nytt?
  • Andra erfarenheter eller reflektioner kring liknande situationer?

Jag hoppas detta ger en någorlunda tydlig bild av min situation, även om det blev långt, och hoppas på någon form av respons. Tack på förhand!

5 gillningar
2

Välkommen till forumet @Slask och kul att du postade, särskilt om ett tufft ämne. :heart: Nu är det lite sent och jag ber om att få återkomma, men några få spontana saker.

Först och främst skulle jag faktiskt rekommendera att ta något samtal med en duktig coach eller terapeut. För min spontana tanke är att det inte riktigt handlar om hur du har det utan snarare lite om hur du tar det.

Dvs. att det är ditt förhållningssätt till boendet som är “problemet” snarare än själva boendet (t.ex. läckande tak du inte har råd att fixa). Dvs. att jag tolkar det mer som ett känslomässigt problem än det är ett ekonomiskt eller rationellt problem. Du kan t.ex. DM:a @tankespjarn som jag själv brukar bolla känslor med och som från tid till annan tar coachklienter.

För mig låter det lite som att det är nästan som en hög med kletig kall spaghetti med massor av saker som sitter ihop. Drar man i en tråd så följer hela högen med. Men t.ex. besvikelse är ofta bara en ouppfylld förvänting. Du hade en massa förväntingar enligt nedan:

men det som hände var att :

det vill säga att din förväntning uppfylldes inte och det som hände var att du blev besviken. När vi blir besvikna blir det naturligt att dessutom lägga ner mycket känslor i det. För dig blev det:

Allt detta är okej. Det är naturligt. Det är något att sörja. Men egentligen är det inte mer än något som vi alla drabbas av:

Vi har en förväntning → Något annat händer → vi reagerar → vi skapar en story om det → vi lägger en massa känslor i det

Om man kan se det lite dissocierat som ovan, så blir det lättare att komma till nästa verktyg som handlar väldigt mycket om acceptans. Det blev vad det blev, det är inte så mycket att göra åt nu och framförallt handlar det om att inte slå på sig själv. Något jag också läser in mellan raderna att du gör / har gjort. Så lika mycket som acceptans handlar det förmodligen om att förlåta dig själv. Det blev inte som ni hade tänkt er och det är okej.

Det tredje verktyget handlar om att skifta perspektiv. Istället för att nu se allt det dåliga, så hade jag rekommenderat dig att:

  • Skriv ner de 20 mest positiva sakerna med boendet

Jag menar allvar och du får inte sluta förrän du har skrivit ner 20 st. Inte färre än så. Dvs. att aktivt leta efter guldkornet. Du kan säkert hitta massor av dåliga, men för varje dålig finns det alltid minst en bra. Vi är bara ofta så upptagna med att stirra på de dåliga.

Kombinationen av acceptans, förlåtelse, leta efter guldkornen, insikt om ouppfylld förväntning, be om hjälp, etc och allt det andra kommer också lösa problemet att prata om det fritt. För just nu blir samtal “kladdiga” eftersom det pågår flera saker samtidigt. När du har gjort perspektivskiftet så kommer samtalen vara rena, inte infekterade och kladdiga. Jag skulle även gissa att allt ovan har en delvis skuld i sjukskrivningen. Så jag har verkligen empati med din situation. :heart:

Angående:

Kö kan man alltid ställa sig i eftersom det bara är en låg optionskostnad. Men jag skulle inte ta några beslut innan du landat ovan. För annars har du inte löst grundorsaken.

Om jag får göra reklam för egen sak: Gör livet rikare under 2025 med RikaTillsammans-programmet

14 gillningar
3

Ja årsskiftet 2021/2022 var fortfarande Stefan Ingves riksbankschef och lovade 0-ränta i minst 2år till…

Många tycks dessutom rycka på axlarna för senaste årens bostadskrash.

1 gillning
4

Om jag förstår frågan rätt finns det egentligen minst två frågor i detta, en fråga gällande boendet och en relationsfråga.

Jag skulle föreslå att börja med relationsfrågan. Ni borde båda göra varsin lista med vilka egenskaper hos boendet som är viktiga och ranka ert nuvarande och kanske även tidigare boende i relation till detta. Ni får sedan jämföra, diskutera och jämka listorna. Kanske har din sambo identifierat en för- eller nackdel som du inte tänkt på.

Vi tänker oss sedan att ni identifierar vissa egenskaper som boendet saknar och som ni skulle vilja ha eller iallafall inte vara negativa till. Ni får då titta på hur en förändring skulle kunna se ut och kosta.

Det är möjligt att där ni bor nu är det optimala, i meningen att det är det bästa ni har råd med. Jag skulle annars rekommendera att försöka ompröva vissa variabler. Det kanske är så att ni kan få ett boende som är finare och bättre men som ligger i ett mer anonymt område med fler invandrare. Det har ni aldrig övervägt för inga av era vänner bor där. Det kan vara värt att prova att gå på visning där och se hur det verkar i praktiken. Det är ett bra sätt att få perspektiv. Kanske är det läge ni har ändå trots allt bättre?

1 gillning
5

Först och främst, tack för att du tog dig tid till att dela med dig av en del av dina perspektiv. Jag uppskattar det väldigt mycket! :heart:

Det är som du säger ingen funktions- eller driftproblematik med huset generellt och ja, delvis har det varit min reaktion på situationen som har förstorats och resulterat i mental ohälsa. I efterhand kan jag dock uppleva att jag fokuserade rätt mycket på vad jag ville fylla livet med utöver boendet och ville mest inte att bostaden skulle äta för mycket av tid och resurser. Därför tror jag att jag undermedvetet prioriterade ner att gräva djupare i mina boendepreferenser och därmed att det inte skulle bli för dyrt. Samtidigt som jag såg mer fram emot det andra jag och vi kunde göra med tid och resurser, samtidigt som det i alla fall skulle bli en viss uppgradering av boendesituationen.

Sammanfattningsvis prioriterade jag vad tids- och ekonomimarginalerna skulle ge oss över ett dyrare, kanske mer “komplett” och långsiktigt boende. Sen slutade det ändå i att det varken blev tids- och resursmarginaler eller ett mer ändamålsenligt boende. Tillsammans med en kedja av olika livsomvälvande händelser och beslut som jag tänkt tillbaka på blev detta droppen som fick bägaren att rinna över. Konsekvenserna av vårt bostadsbeslut såg jag då inte hur vi skulle kunna återhämta oss ifrån den närmsta tiden och de andra sakerna jag egentligen ville ägna mig åt och lägga pengar på såg jag som omöjliga när det inte längre fanns något större kapital kvar då vi använde mycket till att sänka belånings- och amorteringsgraden.

Det ekonomiska problemet ligger väl i att jag förväntade mig att ha betydligt större marginaler. Det rationella i vad vi kunde ha fått om jag mest hade fokuserat på vad bostaden skulle ge oss och inte det andra och att jag med mitt beslutsfattande, agerande och mående satte familjen i en påfrestande situation och inte kände att jag kunde vara närvarande som varken förälder eller partner. Detta går väl i gränslandet till det känslomässiga problemet.

Jag har varit i olika vård- och samtalsformat som delvis har bidragit till ett skiftat perspektiv och gradvis en fungerande vardag. Jag har dock upplevt det svårt att framföra och diskutera komplexiteten i det jag själv går och tänker på. Det är betydligt bättre nu men jag har tidvis svårt att helt komma över eller acceptera situationen då den har skapat en vardagsstress på tid och ekonomi som jag aktivt försökte undvika. Att beslutet inte går att ändra på och inte heller situationen i närtid har skapat en viss maktlöshet. Så jag gissar att acceptansen i någon form finns där, men att jag grubblar / älter mycket och delvis sörjer ännu och har därför inte nått fram till själva förlåtelsen.

Detta inlägg var väl ett försök till att ventilera och bidra till någon del i “helhetslösningen”. Det finns ännu många fler lager att gå igenom men jag förskonar er från alltför mycket elände :upside_down_face:

Jag tror att jag främst kommer försöka att fokusera på guldkorn och att fortsätta be om hjälp för att förhoppningsvis komma närmare förlåtelse.

Återigen, tack så mycket!

1 gillning