Bostadsköp med undermålig likvid

Vardagsekonomi Bostad, bolån och boendeekonomi
1

Godkväll!

Har länge “lurkat” runt och läst allehanda underbara trådar i forumet utan att känt behag över registrering. Har dock sen länge en privat känslomässigt tung fråga jag tänkt ställa offentligt som känns passande här.

Kontenta:
Stega vidare i livet i form av bostadsköp (Första gångs)

Story:
Nuvarande två personer i särboformat. Med väldigt olika ekonomiska förutsättningar, vilket frågan rör.

Tidigare (jag) som i tidig ålder (17) klev in i arbetslivet via bananskal med kraftfull arbetsmoral och sedan dess kämpat stenhårt i diverse samborelationer som egen inkomstagare med tunga utgifter och undermåligt sparande.
Bostad i form av hyresrätt och tidigare ekonomiskt tunga hobbys i form av bla. bilsport.
Utbildad nätverkstekniker via gymnasium men aldrig jobbat i branchen utan gjort “karriär” i annan branch som i grund industrimekaniker

Särbo:
Psykisk ohälsa efter kort arbetsdebut.
Fysiska problem som påverkar arbetslivet framöver.
Invaliditet på papper 50%
Underbar människa i övrigt jag skulle kunna spendara hela livet med.

Tankar:
Känslomässigt tungt och oroligt att bo i hyresrätt i storstad i mellansverige.
Skulle enligt planer vara ytterst tillfälligt (ca 2år) men fastnade givetvis pga dålig ekonomi i hyresgästträsket.
Psykisk ohälsa följde till detta med annat inblandat, men inget bortfall i inkomst utan uthärdade då annat alternativ var otänkbart.

Önskvärt:
Ett fristående hus relativt ensamt/öde" beläget. Pluspoäng är relativt bra kommunikation och infrastruktur.
*möjlighet till moderniteter, typ fiberanslutning.
*över normalt stort garageutrymme för framtida verksamhetsplaner eller möjlighet att bygga till.
*storleksmässigt boendeutrymme runt 80kvm+
*ej nära större allmän väg (önskemål från sambo)
I övrigt inga mer önskemål än så.

Ekonomiska problem och tankar där jag känner ni här kan hjälpa mig tänka rätt.

Likt sagt tidigare har jag haft det tufft och vart oansvarig kring sparandet.
35+ år gammal. Börja spara på allvar efter jag hittat hit för två år sen.
ISK ca 80k investerat i avanza global, avanza 6 och ca 15% i aktier. Mestadels av detta i bolag jag tror på, som gav lite motivation till att börja investera. (positivt givande) samt en del utdelningsaktier.
Olåst sparkonto hos landshypotek på ca 25k.
50k på sparkonto i likvider hos min bank sen tidigare med låg ränta.

Frågeställning:
Särbo har endast 6-9k in i månaden.
Jag har efter löneökning 2023 ca 33k
Särbo har runt 2kk att peta in i boende.
Jag har runt (ja absolut inget i princip)

Huvudfråga:
Hur skulle en eventuell lösning se ut för ett boende köpt för säg max 3kk?

Jag lär stå för alla regelbundna utgifter.
Kanske står jag för eventuell amortering privat mot sambo?

Tar jag 1kk i lån får jag knappt råd att driva ru t allt ensam som det ser ut nu. Plus att jag i princip är kört om något händer i förhållandet.

Hur ska man lägga upp något realistiskt ekonomiskt enligt ovan?
Verkar bli kalasdyrt att ta in en rådgivare vad jag sett.

Tack på förhand för tips!

2

Välkommen till forumet och roligt att du ville sluta lurka :smiling_face:

I tider som dessa, och som rätt fräsch förstagångsköpare själv, kan jag absolut inte förstå det oroliga med det :sweat_smile:

Jo men 1 mille går väl bra att dra runt på 33K (efter?) skatt :thinking: Det beror ju på sin övriga livsstil men det ser jag inga konstigheter med.

Det jag mest funderar på med hela den här grejen är just om du verkligen vill köpa bostad, eller om det är något du intalat dig själv? Typ att man ”borde” göra det som särbos vid 35+?

Annars tycker jag ju att ni skulle kunna försöka hitta en lämplig hyresrätt för er båda på kort sikt?

2 gillningar
3

Det känslomässiga bottnar inte riktigt i det positiva (säkra) ekonomiska läget att hyra just nu, utan mer i att ett hus eller något fristående som var önskvärt redan för 10år sen skulle underlätta för de positiva saker vi uppskattar på fritiden.
Vi känner oss kraftigt begränsade i lägenhet. Har ingen möjlighet till våra hobbys och vi båda känner oss begränsade i att ha vårt boende i lägenhet om man uttrycker sig så! :stuck_out_tongue:

Alla inkomster är angivna innan skatt.
Borde såklart inte vara några problem att finansiera ett så litet lån personligen för mig på ett hus med tanke på hur särbon kan gå in med stor insats.
Frågan var nog mer hur ett sådant upplägg kan gå till rent praktiskt för oss gemensamt.

Dvs, hon går in med ett i förhållandevis extremt startkapital, men jag står för det lilla extra lånemässigt och för 90-100% av alla rullande utgifter. Hur löser man en sån detalj ekonomiskt?
Kanske bara handlar om att jag är oerfaren eller behöver hjälp av en ekonomisk rådgivare.
Men tänkte ändå att det här verkar vara ett riktigt schysst ställe att framföra sånna här personliga problem på först! :slight_smile:

4

Jag uppfattar att det finns åtminstone två frågor här som vore bra att tänka lite kring:

  1. Driftkostnad. Hus varierar extremt mycket i driftkostnad. Det här gäller i särskilt hög grad i glesbygd. Bra att titta på den frågan specifikt i relation till kriterierna. Kanske är något kriterium svårt att kombinera med ett rimligt utbud av ”ekonomiska” hus.

  2. Latenta arv. Du pratar om olika ekonomiska förutsättningar ”här och nu”. En väsentlig faktor långsiktigt är olika latenta arv. Jag tänker på föräldrar eller andra äldre släktingar med ägda boenden eller andra tillgångar. Det behöver inte handla om några jättebelopp. Iom förutsättningarna i övrigt kan det vara bra att ha en idé om hur den frågan ska hanteras.

1 gillning
5

Något jag tror är riktigt, riktigt dumt är att försöka räkna med någon form av utfall av kapital som ska baseras på släktingars frånfälle. Se detta som en ren bonus och inte något som ska planeras i livskalkylen i förväg och på något sätt diskuteras i ett bostadsköp.

4 gillningar
6

Frågan handlar inte om att räkna på det. Det är inte alls givet att alla är öppna med sina ekonomiska förhållanden. Det jag tänker på då är:

  1. Man kan ha skulder och annat.
  2. Man kan ha testamenten.
  3. Det kan hända saker som gör att t.ex. ett visst hus visar sig svårsålt. Det här gäller särskilt på landsbygden.

Frågan handlade mer om att göra en övergripande bedömning av läget kopplat till förhållandet. Kanske är det så att en av er kommer från en familj med färre barn och där fler har det lite bättre ställt. Med de ekonomiska förutsättningar som nämns kan även måttliga arv göra skillnad. Den mest centrala frågan handlar sannolikt om förekomsten av ägda boenden.

Om en av er har flera ägda boenden som ”potentiellt latent arv” och den andra inget så är det bra att ha en tanke om sådana pengar då ska ”gå in i boendet”. Det är sannolikt ingen dålig idé men bra att ha en bild av hur det i så fall ska funka.

1 gillning
7

Jag har fortfarande väldigt svårt för resonemanget att man ska försöka se runt hörnet och ta hänsyn till framtida arv.

1 gillning
8

Utifrån det lilla du skriver tycker jag att ni ska eftersträva större marginaler innan ni går vidare, ni är i en sårbar position med tanke på allt livet kan hitta på.

1 gillning
9

Det brukar heta att man bör planera för skilsmässa utan att det ska vara aktuellt.

Med de förutsättningar som ges här finns förvisso förutsättningar att betala av lån. Det finns dock en tydlig obalans som är svår att komma ifrån. Det går naturligtvis att bortse från alla sådana saker om man vill det. Jag tänker främst att det är bra att ha en tydlig bild av hela den ekonomiska situationen, både före och efter pension.

Jag har några bekanta med olika svårigheter i livet som gett begränsade ekonomiska marginaler. För dem har just olika arv en mycket större betydelse än för andra. Ska ett bolån kunna betalas av utan mer ordentlig inkomst är ju just arv ofta den främsta vägen. Att sedan sitta och ”räkna på det” verkar lite konstigt. Det blir inte alltid som man tänkt sig.

10

Har ni planer på ett hus runt 3 miljoner så är det görbart. Sbab har tex ett verktyg för att se hur mycket ni potentiellt får låna men under 50% belåning skulle vara önskvärt i ett läge för att slippa amortering. Då kommer ni under alla kraven för belåning och inkomst. Det är såklart en bra idé att amortera men om ni vet att taket ska bytas nästa år är det rimligt att spara till det istället. Det är mycket bättre för er att sitta med en halv miljon i enkelt åtkomliga medel än att minimera lånet. Sätt det tex i en indexfond och ha som mål att inte använda dom pengarna.

Ni får se till att skriva ett avtal mellan er så om ni skulle gå isär om två år så får du köpa ut henne för 50% av värdet på huset då så allt över 1.5 miljoner blir vinst för henne. Med tanke på era olika förutsättningar får ni nog lägga några kronor på en jurist för ett vettigt kontrakt. Går ni isär innan ni betalt rätt mycket på lånet får ni räkna med att sälja huset såvida du inte får högre lön.

Vill ni bo så avsides måste ni dock räkna med alla högre omkostnader. Ni kommer behöva minst en bil och förmodligen två om hon inte ska vara helt låst. Transportkostnader kommer gå upp osv osv

Det är helt klart möjligt med er ekonomiska situation. Ni kommer ha sämre med pengar i slutet av månaden än vad ni har nu och situationen kommer vara mycket mer utsatt. Du tar en mycket större ekonomisk risk än henne. Tror du att ni har svårt att få ihop ekonomin med en miljon i lån måste ni se över era utgifter. Har ni funderat på att hyra ut en del av boendet?

1 gillning
11

Jag förstår tankesättet du har med latenta arv, men även om det sorgliga utfallet skulle bli aktuellt är det ej någon större summa att räkna med. Vi kommer båda från flerbarnsfamiljer med föräldrar som lever enkla liv.
Skulle mer uppskatta att hålla oss kring den specificerade ekonomin som är aktuell i nutid. Du ska givet ha ett stort tack som tar dig tid att svara, jag uppskattar det verkligen!

12

Inser jag utlämnat relevant information som kanske hade ett större utfall än jag insåg nu när jag läser allt.

Särbon har en återstående buffert efter sin insats.
Denna är av realtivt stor betydelse kapitalmässigt, mest för att den är tänkt att delvis komplettera hennes utestående förvärvsinkomst p.g.a sjukdom. Återstående summa det handlar om är drygt 3/5 av den tänkta insatsen.
Större oförutsedda utgifter i ett kommande boende är ett undantag, då hon uttryckligen isåfall kan gå in med delar av sin tänkta buffert för att höja den ekonomiska säkerheten för mig.

Egentligen är det här mer och mer en ickefråga ju mer jag läser känner jag.

Vi vill åt samma håll (hus på landsbygden)
Vi har de ekonomiska förutsättningarna.
Vi är skuldfria i nuläget.
Vi har varsin bil sedan länge.
Vi vantrivs i lägenhet.

Jag är rätt djupt rotad i katastroftänk, därav de känslomässiga frågetecknen här, framförallt kring hur en sån här uppgörelse bör skrivas emellan oss.

Hon kan ju lösa min del av ett eventuellt län vid en separation, men vad blir egentligen min del? Hon kan få svårt driva det ändå med sin ordinarie inkomst. Jag kan inte lösa hennes lån utan ett större lån, men skulle få lätt att driva det.
Tack snälla förövrigt för alla svar. Har vart ett par riktigt köriga dagar och även passat på att njuta av vårvädret lite.