Jag skulle vilja bolla några tankar om hur jag bäst förhåller mig till följande situation:
Bakgrund:
Jag har nu bott tillsammans med min sambo i snart 4 år. Lägenheten är en bostadsrätt som ägs i förhållandet: 70% sambons föräldrar, 15% sambons syster, 15% min sambo. Lägenheten köptes innan jag kom in i bilden. Jag har under den tid jag bott med min sambo betalat en slags “hyra” som innebär halva avgiften till föreningen. (För tydlighetens skull bor varken föräldrarna eller systern i lägenheten.)
Nu planerar min sambos syster att köpa en egen bostadsrätt och föräldrarna vill gärna att det ska vara rättvist mellan barnen så tanken var först att min sambo skulle äga lika mycket av systerns framtida lägenhet. Men då lyfte vi tanken om jag eventuellt skulle kunna köpa systerns andel i min sambos lägenhet så behöver det inte bli så omständigt. Detta är alla parter okej med och vi kommer skriva papper så allt går rätt till etc.
I dagsläget har jag råd att köpa ut hennes andel om jag använder mig av samtliga av mina besparingar, buffert + privat pensionsspar + sparande till postad. Mitt sparande till bostad räcker idag bara till häften av hennes andel.
Min fråga är helt enkelt hur jag ska resonera. Är det smart att använda alla mina besparingar till att på detta sätt ta mig in på bostadsmarknaden. Ska jag ta ett lån för att täcka upp för mitt befintliga bostadssparande? Eller ska jag stå utanför denna gång och vänta tills jag och sambon köper tillsammans i framtiden?
Detta var ett spännande upplägg på ägande från början. Många frågor dyker upp. Om du köper 15% av denna lägenhet måste systern bara äga 15% av den nya (och föräldrarna 85%) om det skall bli ”jämt mellan syskonen”. Det kanske inte är något problem förvisso, men då äger föräldrarna olika mycket av de båda lägenheterna.
Sedan undrar jag om lånen, vem står på lånen för nuvarande lägenhet? Föräldrarna och båda systrarna eller något annat upplägg? Eller är den obelånad? Vem betalar ränta och amorteringar? Har din sambo betalat mer än dig, dvs både halva avgiften + ränta och amorteringar under fyra år?
Hur mycket är lägenheten värd? Måste väl vara en del om du måste gå in med alla dina besparingar?
Det kompliceras ju ytterligare av att det finns 2 dimensioner. Ett känslomässigt och ett ekonomiskt. Här är några tankar.
Angående att ta lån. Det är inte säkert att banken erbjuder bolån när man behöver dela panten mellan olika personer. Det kanske man behöver reka om det öht är möjligt. Blancolån kan bli dyrt!
Hur värderar ni era respektive andelar? Nuvarande värde på bostaden eller ursprungligt värde? Beroende på vad man väljer kan det bli festligt med vinstbeskattning när det är dags att sälja. Har någon av er förädlat värdet och renoverat under tiden ni bott där? Hur viktar man rättvist generell värdeökning mot värdeökning hänförd till renoveringen?
Vad händer om någon part vill bryta sig ur? Om banken inte vill täcka upp för parten som lämnar, har övriga råd att köpa ut eller tvingas lägenheten säljas?
Hur korrelerar de papper ni tänkt skriva med sambolagen och de regler som generellt gäller för bodelning mellan sambor?
Det är nog helt klart enklast och ger upphov till minst trassel om du avstår och istället tänker att ert kommande boende köps gemensamt. Samtidigt känns det förstås naturligt att ta över boendet av din svägerska nu när chansen finns.
Föräldrarna står helt på lånet i dagsläget.
Gällande rättviseaspekten så är föräldrarna väl medvetna om att det kommer bli olika. Inte minst eftersom vår lägenhet är i Stockholm och hon planerar köpa i Göteborg.
Ränta och amortering betalas av sambo och föräldrarna.
Ja jag tycker som ovan inspel, kolla om det är öht möjligt att ha det olika låntagare i ett upplägg som detta. Kan ju bli en knepig ägarbild om vissa har lån och andra inte (och vissa inte ens bor i lägenheten)
Tack, ja som sagt är detta mest tankar än så länge. Man vet ju aldrig hur det kommer bli förens det blir aktuellt och var man befinner sig då. Vi planerar även att gifta oss om ca 1år.
Som du skriver så kommer vi ju behöva sätta oss och prata om just alla dessa aspekter. Kanske bör man även ta in någon extern person?
Min tanke är väl mest om det är mer gynnsamt att på detta sätt ta sig in på bostadsmarknaden eller om det kanske är bättre att fortsätta spara.
Som jag uppfattade det hela från TS var att det har öppnat sig en valfri möjlighet att köpa in sig i en lägenhet. TS vill bolla detta med forumet och få vår syn på saken.
Vad är dina tankar om TS möjlighet?
Mina tanker kring detta skulle vara att behålla samma upplägg och fortsätta spara till ett framtida samägt boende med sambon. Detta med både det ekonomiska samt känslomässiga i åtanke.
Och utrycket “bostadskarriär” från min sida var kanske inte så vidare klokt, tänkte mest på vilken potentiell uppsida det skulle finnas i TS situation.
Hej.
En av grundpelarna är att inte lägga alla ägg i en korg.
Så att sälja precis allt du äger för att ta dig in i denna lgh låter ur ett investeringsperspektiv inte så klokt.
Du kan också se det som en tillgång du inte har någon aning om när du kan sälja. Vad händer om du och sambon går skilda vägar? Hur kan du då får tillbaka dina pengar? Om marknaden gått ner/upp hur mycker får du då?
Jag tycker detta låter otroligt stökigt och skulle hålla mig borta från det
Jag frågar mig lite vad som är poängen med att köpa in sig på det sättet. Du kommer troligen inte tjäna särskilt mycket på det ekonomiskt och det finns, mig veterligen, inga andra motiv till att göra det. Om det inte är en känslomässig sak vill säga, att du vill känna en viss delaktighet i ditt boende. Annars bor du ju som du gör ändå för tillfället.
Det låter som en massa trubbel för ingen eller liten vinning. Det är trassligt och grötigt redan nu, men skulle bli ännu jävligare att ta i vid en eventuell separation från din sambo (vilket man såklart inte ska hoppas på men alltid ha i åtanke). Jag hade avstått utan tvekan. Satsa på att faktiskt samäga en bostad med sambon i framtiden.
Har själv bott första 3 åren tillsammans med min sambo i hans lägenhet som han ägde tillsammans med sina föräldrar. Utan syskon inblandade. Jag skulle nog ställa följande frågor till mig själv:
Vill jag/vi bo i denna lägenhet under så lång tid som är möjlig att planera i nuläget? Om ni inte ser lång framtid i lägenhet skulle jag avstå och sikta på att köpa något gemensamt när det fungerar.
Om ni vill bo kvar under många år. Har du och sambon möjlighet att köpa in er på större andel? Alltså att du och sambon tar lån och löser ut föräldrarna?
Har ni kikat på möjlighet att köpa bostad själva? Kontantinsats verkar ni ju ha om ni tillsammans har 30% av bostadens värde. För oss blev vi förvånade över att vi redan kunde låna till bostad tidigare än vad vi trodde när vi kollade med banken (sambon pluggade när vi köpte gemensamt boende)
Om det saknas en del pengar för att köpa bostad kanske det finns möjlighet att låna av sambon föräldrar (skriva skuldebrev osv.) istället för att de ska stå på lån och bostad. Det kanske är känslomässigt bättre att betala av en lån från dem istället för att svärföräldrar äger ert boende till 70%?
I vårt fall köpte vi egen bostadsrätt (50% var sambon och jag) men saknades några 100tkr som vi lånade av sambons föräldrar (som vi försöker betala av så fort som möjligt). För mig var detta en mycket bättre lösning känslomässigt än att svärföräldrarna ägde majoritet av lägenheten som jag och sambon bodde i.
Spontant tänker jag att en lösning skulle vara att sambon själv köper ut sin syster med hjälp av banklån, och att du sen betalar räntan på det lånet som hyra.
Stort tack för alla svar och kloka insikter. Grundtanken har väl som sagt varit att när nu min svägerska ska skaffa något eget så har det känts rimligt att jag som ändå bor i den lägenhet som hon till viss del äger och ska vara delaktig i ägandet. Men efter att ha läst alla era svar som haft olika infallsvinklar så verkar det betydligt krångligare att genomföra på ett sätt som alla vinner av, även känslomässigt.
Kanske är det rimligaste trots allt att vänta och föra diskussionen med alla inblandade hur de först och främst reder ut sitt ägande i den nuvarande lägenheten och den potentiellt kommande. Kanske behöver min sambo inte vara delaktig i det utan att det får lösa sig rättvist på annat sätt.
Jag uppskattar även tanken om att låna av svärföräldrarna genom skuldebrev i framtiden istället.
Som sagt är jag väldigt glad för alla svar, och känner väl kanske nu att det verkar vara en ganska speciell fråga (och även lite dum). Men allt som i tanken kändes lätt och smart, kanske inte är det trotts allt och då är jag glad att det finns personer som vet mer än jag.
