Min sambo och jag planerar att köpa en bostadsrätt tillsammans. Vi är överens att vi åtminstone på sikt ska äga bostaden tillsammans med en andel på 50 % var. Vi har dock väldigt olika ekonomiska förutsättningar:
Min sambo har möjlighet att köpa en bostad som passar våra kriterier på egen hand, dessutom utan att behöva ta lån för hela kostnaden. Hon har ett lånelöfte på plats genom sina föräldrar. Även om föräldrarna står på lånet så är det vi som kommer att äga bostaden samt betala räntekostnader, amortering osv. Utöver lånelöftet har hon ett eget kapital (förskott på arv) på cirka en tredjedel av den tänka kostnaden för bostaden.
Jag har sparpengar och en förälder som kan låna ut en summa till mig. Det skulle räcka till halva kontantinsatsen (7,5%) av bostadskostnaden.
Vi har diskuterat olika modeller för ett eventuellt köp och har landat i två möjliga scenarion.
Scenario 1. Sambon köper själv en bostadsrätt med föräldrarnas lånelöfte samt eget kapital. Vi skriver ett avtal som ger mig rätt att på sikt köpa halva bostaden till halva kostnaden av inköpspriset. Jag ‘hyr’ av sambon samtidigt som jag sparar till ett framtida köp. Vid lämpligt tillfälle tar jag ett eget bolån för att köpa halva bostaden av min sambo. Att hyra av sambon innebär ingen större kostnad för mig jämfört med nuvarande bostadskostnader, då vi ändå hyr i andra hand med relativt hög hyra.
Scenario 2. Vi skaffar gemensamt lånelöfte och köper en bostadsrätt tillsammans. Jag lånar pengar av min sambo för att komma upp till halva insatsen, vi skriver skuldebrev och samboavtal och så äger vi halva bostaden vardera. Knäckfrågan blir hur lånet ska hanteras. Det rör sig om en relativt stor summa som ju tillhör henne. Bör hon ta ut ränta på lånet till mig, och i så fall hur mycket?
Vi ser två möjliga synsätt kring ränta:
a. Om bostaden har gått upp i värde vid försäljning och vi delar lika på vinsten, så har jag gynnats och sambon missgynnats. Dessutom finns en opportunity cost för min sambo som ju hade kunnat få avkastning på de pengarna om hon investerat dem på annat håll. Därmed bör jag betala ränta på lånet.
b. Pengarna hade ändå gått till att köpa en bostad som vi båda ska bo i och därmed finns ingen anledning att ta ut ränta.
Är väldigt nyfiken på att höra hur ni funderar kring såväl scenario 1 kontra scenario 2, samt tankar kring att ta ut ränta på skuldebrevet och hur man kommer fram till en rättvis nivå på en sådan.
I min värld är scenario 2 det enda tänkbara. Att gå omkring som hyresgäst skulle åtminstone för mig vara psykolgiskt fullständigt otänkbart. Dessutom vill väl både du och hon slippa att belasta svärföräldrarna.
Ränta: Inlåningsränta gånger 0,7 (på grund av att hon slipper skatt) kan vara ett förslag.
Jag är ju redan hyresgäst idag så det skulle ju inte vara en allför stor förändring, om något skulle jag få en lägre hyra än idag. Vad är det som du skulle tycka var ohållbart?
Gällande svärföräldrarna så är det deras förslag att gå in och ta lånet. Deras ekonomi är god och vi misstänker att villkoren på lånet är bättre än vad vi själva skulle kunna få.
Vi är alla olika. Personligen sätter jag ett stort värde på att aldrig ha varit beroende av mina svärföräldrar. Men att det är OK för dig så är det ju inga problem.
Tänk om föräldrarna inte vill sälja hälften till dig om några år? De kanske tycker att bostaden kan vara bra att ha… till något.
Får du fortsätta hyra in dig
Hur tänker man kring ev renoveringar etc man vill utföra i sit eget hem man inte äger.
Vilka garantier för att få låna har du om några år? Som du inte har nu.
Alt 2. Jag hade hellre löst det med enbart min partner. Lånat pengar av henne eller på annat vis. Helst annat vis. Känns då mer som att det är eran helt egna bas … som ni minsann rodde iland tillsammans.
Alternativtkostnadscentrerat bud: Bostadslåneräntan (dvs riskfria alternativkostnaden) gånger 0,7.
Men inte ens det är ju riktigt riskjusterat iom att TS väsentligen får ett lån utan säkerhet, speciellt om förhållandet går sönder innan allt är avbetalt. Så då får man kanske titta på räntesatser för blancolån, för TS, istället.
Blir snabbt lite oromantiskt när man börjar titta hårt finansiellt på det hela…
Men ponera att de kommer överens om TS blancolånsränta. Det är fortfarande en vinst att ta lånet av partnern om förhållandet håller hela vägen, för då blir ekonomin på sikt mer och mer gemensam så att paret utåt sett inte har förlorat någon räntespread…
Men nånstans kanske det gör att TS börjar känna att partnern gått ordentligt med vinst, och det vill man väl inte ska blir en konfliktfråga heller. Beklagar om det bara ger mer frågor
Jag skulle aldrig kunna tänka mig något av uppläggen. Känslan av att sitta i nån av de två rävsaxarna när ni har ert första riktiga gräl. Eller när svärföraldrarna antyder att du borde göra si eller så för att de värnar om sin dotter. Vilket de gör. Och påminner om lånet. Har du inte råd med hälften av insatsen så vänta och spara tills du har råd. Gissar att du är yngre och nykär?
Prata igenom olika scenarion med din partner för hon sitter också fast om ni går isär och du är skyldig henne pengar. Vilken soppa.
Så kan vi göra, men sambons eget kapital är större än halva kontantinsatsen. Att ha en lägre belånad bostad ligger ju i bådas intresse i och med de lägre räntekostnaderna. Därav frågan kring att låna pengar av sambon med skuldebrev och samboavtal.
Att ta oss in på bostadsmarknaden gynnar oss båda och pengar finns ju de facto. Alternativet är att hyra i andra hand under en lång period. Vi är överens om att om förhållandet spricker så säljer vi bostaden, alternativt så säljer jag min halva till henne. I vart fall löser vi resterande lån vid det tillfället. Med det sagt förstår inte riktigt vad som skadligt med scenario 2?
Jag och exet körde på nummer två. Det känns rimligast, inte minst i fin sits fär du faktiskt låter målinriktad och sugen på att nå dit fortast möjligt.
Ett annat förslag kanske kan vara att ni väntar 1-2 år med bostadsrätt och du försöker jobba extra och sparar som bara den så ni kan lägga in en lika stor insats när de väl gäller?
Annars skulle jag köra senario 2. Skulle inte vilja ha några svärföräldrar inblandade men alla är olika !
Jag och tjejen har själv funderat över hur vi ska göra med allt och boende då våran ekonomi kommer vara ojämn rent inkomstmässigt. Och hittills har vi kommit fram till att vi hoppar runt lite andra hand tills vi får en tillräckligt billig hyresrätt någonstans på tunnelbanans gröna linje (billigt är viktigt för oss) för att sedan lägga en lika stor del pengar var på en bostadsrätt i Spanien några år efter.
