Olika stora kontantinsatser vid bostadsköp

Jag och min sambo bor för närvarande i min bostad men vill nu köpa något större (som vi gärna vill bo i >5 år). Vi har liknande lön men jag har genom bl.a. bostadskarriär fått ihop en större summa pengar till kontantinsats. För närvarande har vi separat ekonomi (förutom gemensamma utgifter) och kommer troligen fortsätta med det ett bra tag till.

Jag vill skydda min insats och då vi har liknande inkomster vill vi också betala lika stor del av månadskostnaden (leder även till att vi kan ta lika stora lån). Har funderat och kommit fram till ett alternativ som jag vill försöka stämma av då jag inte sett det beskrivas någon annanstans. Problemen jag ser med de två ofta föreslagna lösningarna är att skuldebrev/samboavtal inte riktigt tar hänsyn till värdeutveckling och olika ägandeandel bör innebära olika stora lån och månadskostnader.

Min tanke grundar sig i att på ett sätt se lånet (ränta/amortering) som en kostnad för att bo och kontantinsatsen som en investering med bostadens värdeutveckling som vinst/förlust. På så sätt skulle vi ha lika stor del av lånet och betala lika mycket varje månad, men att det som är kvar efter försäljningen fördelas proportionerligt med kontantinsatsernas storlek.

Säg att vi t.ex. skulle köpa en bostad för 1 milj kr där jag går in med 150 kkr (75%) i kontantinsats och min sambo med 50 kkr (25%). Bostaden ökar i värde med 10% och vi säljer/bodelar, lånet på 800 kkr (1000 - 150 - 50 kkr) löses och vi fördelar det kvarvarande 75/25%, d.v.s. 225/75 kkr (vi har båda således fått samma värdeökning med 50% på kontantinsatsen). Om värdet skulle minska med 10% fördelar vi på samma sätt, d.v.s. 75/25 kkr och vi har båda fått samma värdeminskning på 50%.

Denna lösning bör ge fördel till den med högre insats vid vinst och den med mindre insats vid förlust, jämfört med en skuldebrev/samboavtal-lösning. Skillnaden är väl om man räknar i absoluta belopp eller procentuell avkastning. Resultatet kanske är rätt likt det vid olika stort ägande, men utan olika delar av lånet och olika stor månadskostnad.

Har jag missat något eller fått något om bakfoten? Vad anser ni om denna lösning, är den möjlig, är den rättvis och varför brukar man inte diskutera den?

Mycket tacksam för all hjälp jag kan få, stort tack på förhand! :slight_smile:

Ditt teoretiska resonemang låter fullt rimligt. Trots detta avråder jag från ditt upplägg .

På 80-talet jobbade jag som privatrådgivare i bank. Jag hade två sådana upplägg som du beskriver. Båda slutade med spruckna förhållanden.

På något sätt ligger det och gnager att ni inte har delat ägandeskap. Om du skulle tappa några kronor vid en värdestegring, är det hela världen?

För att låta väldigt högtravande: Pengar är inte allt, så sätt kärleken först. Att ha en partner som räknar kronor och ören till varje pris är inget som lyfter ett förhållande.

Jag tycker därför att ett skuldebrev är att föredra.

Nu har inte jag hela bilden, så din åsikt är lika mycket värd som min

Lycka till!

 

Alltid lite knepigt när man har olika insats från början. Men ni bor redan tillsammans och vet att det funkar. Sannolikt kommer ni vara tillsammans ett bra tag till. Jag håller med Nestor, om du helt enkelt efterskänker mellanskillnaden så kommer ni få det minst “konstigt” mellan er. Det handlar om känslor och faktiskt också om makt i förhållandet. Om ni ska renovera, hur gör ni då? Ska du betala 75%? Får du då också bestämma mer och göra alla val? Kommer din sambo känna att det är hens bostad också? Var går gränsen?

Jag bodde tillsammans med min flickvän i 10 år innan vi gick isär. Från början var det bara jag som hade en insats, på ca 100t kr och jag ägde egentligen själv “vår” första lägenhet. Men vi har skött om allt tillsammans. Hushåll, underhåll, försäljningar. Vi har också haft gemensam ekonomi hela tiden. Jag bestämde mig tidigt för att även boendet skulle vara gemensamt, så efter första flytten skrev vi på papperen tillsammans. När vi nu gått isär och sålt vårt hus så hade vi 1 miljon kvar efter att ha betalat lånet. Då var det inte det allra minsta konstigt att ta hälften av pengarna var, eftersom allt varit tydligt hela tiden.

Det hade varit extremt konstigt om jag skulle gå ifrån det hela som miljonär och hon inte få någonting efter tio års gemensamt boende, gemensamma åtaganden, planering, renoveringar, kontakt med hantverkare, osv.

Jag tycker att 100t kr ligger inom intervallet för “äh, låt oss kalla det jämt” och du helt enkelt ger henne 50t redan nu.

Det kanske inte känns bra för dig? Då skulle ni kunna ha ett enkelt samboavtal på att var och en får ut sin insats innan bodelningen ifall ni flyttar isär. Alltså att du tar 150t, hen tar 50t och sedan delar ni på resten. Det är lätt att förstå och skapar inga sårade känslor.

Jag tycker du tänker fel. Din sambo har lika stor rätt som dig till värdeökningen på den gemensamma bostaden, även om din kontantinnsats är högre. Värdeökningen ska delas lika.

Stort tack för era kloka svar, tycker det är en svår fråga…

Tänker att ett skuldebrev delar lika på i absoluta belopp medan det jag beskrev ovan delar lika på det procentuellt. En procentuell fördelning borde ju även ge mer skydd till min sambo vid en värdeminskning och ta bort risken att behöva stå i skuld till mig?

Har fått en del av pengarna med förbehållet att de och deras eventuella avkastning är till mig personligen, de utgör även den absoluta majoriteten av det jag har. Beloppen jag använde i exemplet är fiktiva och skillnaden är egentligen över miljonen, men fördelningen är lik den faktiska. Är en försiktig och planerande person som gärna har både hängslen och livrem samt en tydlig plan över framtiden, men får helt enkelt diskutera med min sambo tills vi hittar ett sätt som vi båda är bekväma med…

Tar tillfället i akt och frågar hur man exakt räknar i fallet med skuldebrev/samboavtal. Om vi räknar med samma siffror som förut, d.v.s. köpesumma på 1 milj, insatser på 150/50 kkr och en värdeökning på 10%. Om vi bodelar så betalas lånet på 800 kkr först tillbaka, varefter min sambo betalar mig skulden på 50 kkr varefter vi delar lika på det som är kvar (250 kkr). Jag får då 50+125=175 kkr (17% värdeökning) och min sambo 125 kkr (150% värdeökning). Har jag tolkat det rätt?

Nej! Skuldebrevet har inget med värdestegringen att göra!
Ni satsar 100 tkr vardera, varav hon finansierar 50 tkr via lån från dig. När bostaden säljs löser hon givetvis lånet från dig. Vinsten på 100 000 delas på mitten, vilket blir 50 000 kr vardera.

Värdeökningen blir alltså även procentuellt lika lika stor för er båda.

Om du även betalar 75 % av månadsavgiften, drift och underhåll, räntor och amorteringar så har du väl gjort dig berättigad till 75 % av försäljningssumman…

Så bortsett från hur relationen skulle påverkas av ditt tänkta upplägg tycker jag inte heller att det håller ur ett strikt ekonomiskt perspektiv.

I ditt räkneexempel så betalar du 55 % av priset (15 % med kontanter, 40 % med lån), sambon betalar 45 %. Vid en stor räntehöjning förlorar din sambo lika mycket som du om ni har lika stora andelar av lånet. Om då din sambo vill sälja lägenheten är det ok för dig?

Så jag håller med övriga om att det blir en väldigt konstig konstruktion. Bättre då att du lånar ut en summa till din sambo om det är viktigt för dig att skydda dina tillgångar.

Vi är alla olika och behöver hitta sätt som funkar för oss själva och vår relation. Jag känner inte dig och din sambo, men här får du mina tankar om ämnet:

I ett förhållande investerar man fler resurser än pengar. Det kan vara resurser såsom tid, energi, intresse, kompetenser mm. Hur ska du se till att ni får rättvis utdelning på era insatser inom de områdena? Mitt råd är att inte sträva efter millimeterrättvisa.

Jag och min sambo är i liknande situation just nu. Håller på att köpa bostad med olika möjligheter att bidra till kontantinsats. Jag har inte har fått ihop mina pengar på enkel bostadskarriär utan genom hårt lönearbete och strukturerat investerande.

Varför kan min sambo inte gå in med samma kontantinsats som jag? En anledning är att hon under perioder tidigare i livet fokuserade på att utvecklas inom områden som inte ger speciellt mycket ekonomiska inkomster. Men hon har nu med sig kompetenser och färdigheter som jag uppskattar och har nytta av i vårt förhållande. Hur ska den investeringen värderas? Men den främsta anledningen till att våra ekonomiska muskler är olika är att hon nu jobbar inom ett traditionellt kvinnoyrke med betydligt lägre lön än mig, även om hon jobbar lika hårt som mig om dagarna. Hur gör man det rättvist?

Dessutom skaffar vi barn i samma veva. Hur värderas den ekonomiska förlust min sambo gör pga. sjukfrånvaro under graviditeten? Det går att räkna på om man har intresse. Hur värderas den smärta och kroppsliga uppoffring hon investerar? Betydligt svårare att räkna på.

Summa summarum: Se till att investera generositet och tillit i er relation, utan att för den delen vara naiv. Se till att du inte står lottlös om förhållandet spricker. Det fixar du med skuldebrev/samboavtal. Glöm bort den “förlorade” avkastningen. Lycka till!

Lysande!

@Björnen: Väldigt tänkvärt och viktigt perspektiv du lyfter. Håller helt med.

Stort tack för många lysande svar, har verkligen hjälpt mig få perspektiv på det hela och jag kommer med stor sannolikhet följa era råd! :slight_smile:

Har nog tolkat metoden med skuldebrev/samboavtal lite fel från det jag läste på nätet. Fick för mig att skulden drogs först och att resten sen delades, men att det är tvärt om är ju mycket mer logiskt.