Första inlägget här. Jag är en make och pappa till tre barn. Vår yngsta dotter drabbades förra året av en hjärnhinneinflammation. Hon klarade sig men förvärvade en rätt grav hjärnskada vilket gör att hon har en mängd svårigheter. Hon kommer förmodligen kräva någon form av övervakning dygnet runt resten av hennes liv. Om ca två månader kommer vi inte längre kunna ta ut VAB för vår dotter då hon inte längre räknas som allvarligt sjuk. Hon kommer istället tillhöra en personkrets inom LSS. Hur vi kommer kunna få arbete och vardag gå ihop är vi idag lite osäkra kring. Mycket som måste fall på plats med speciell barnomsorg etc.
Vi har i början av året sålt vår lägenhet i Stockholm och därefter hyrt i andrahand. Tanken var att det inte skulle vara en långvarig lösning men vi har helt enkelt inte funnit det vi söker pga omständigheterna med vår dotter.
Vi är strax över 35 år och har totala inkomster på ca 1 000 000 innan skatt alltså eller strax över 60 000 kr netto per månad. Med vår inkomst och egna kapital kan vi köpa för max 6 500 000. Och då lånar vi så mycket det går, dvs 4,5 x årsinkomst.
Med tanke på vår dotters tillstånd vet vi inte hur vi kommer kunna jobba. Vi vet inte om vi beviljas assistans eller ej. Det kanske blir så att vi inte hittar någon lämplig och att vi själva tar den pucken. Sedan finns risken att vi inte beviljas någon assistans, och då vet vi verkligen inte hur vi ska göra. Vill det sig riktigt illa så kommer vi enbart ha en inkomst.
Vi är från Stockholm. Vi har vänner och familj här. För 6 500 000 får man inte speciellt mycket boende i Stockholm. Vi är väldigt isolerade idag och har knappt tagit oss ut förutom till sjukhusbesök. Våra andra två söner har haft väldigt begränsade liv sedan detta inträffade. Vi funderar att flytta till någon kranskommun, t.e.x Haninge, Nynäshamn, Österåker eller liknande där man får något mer för pengarna än här. Man kanske kan få tag i en villa med vår budget (om man nu vågar köpa det med tanke på elpriserna).
Min fråga till er är egentligen om vi verkligen ska låna så mycket som vi får låna av banken med tanke på att det finns en risk att endast en av oss kommer kunna jobba? Hur hade ni resonerat/gjort i vår situation?
Vänta tills ni vet om ni får assistans och när ni vet det och har vuxit in i det nya läget, då kan det kanske vara någon idé att se er om efter ett nytt boende, om ni nu kan bo kvar i andrahandslägenheten tills dess.
Tack! Om jag förstått saken rätt så omprövas assistansen varannat år. Tydligen många som blev av med sin assistans när regeringen ändrade förutsättningar och ville spara pengar. Så vet inte om ett positivt beslut faktiskt skulle betyda något då det kan komma att ändras.
Har ni barnförsäkring? Det här låter som precis ett sådant fall när en stor barnförsäkring är relevant.
Jag bor själv i stort radhus i norrförort med närhet till t-banan. Husen här, även de av ”villastorlek” ryms helt klart inom er budget. Eftersom vi har fjärrvärme är elräkningen ingen stor fråga. Även om den ökar med några hundra procent är läget klart hanterbart.
Det kan vara en variant kortsiktigt att kanske anställa någon nyanländ från Ukraina som vårdare. Det är inget som är hållbart på lång sikt men som lösning ”här och nu” är det möjligt. Jag har själv sett ett sådant exempel och det verkade fungera hyggligt.
Absolut, men all ersättning hamnar på ett förvaltarspärrat konto tills hon är myndig och inget vi får använda utan medgivande om jag förstått saken rätt. Till saken hör att jag även tror att det kommer dröja innan vi får beslut från försäkringsbolaget kring eventuell ersättningsnivå. De vill göra en prövning av hennes förmågor om 5 år. Först därefter fastställs eventuell ersättning. Verkar även finnas en hel del finstilta undantag i villkoren som medför lägre ersättningsnivå än man kunnat tro.
Ja, känns som radhus är det billigaste vad gäller månatlig driftkostnad. Enda nackdelen är behoven. Behöver ha toalett, kök och ett sovrum med rätt mycket förvaring till henne på markplan. Mycket sjukhusutrustning hemma. Men går egentligen bygga om vardagsrum till sovrum, så bör inte vara några problem.
Intressant med vårdare från Ukraina. Inte ens tänkt den tanken. Ska prata med min fru om det, tack!
Låter kanon, vi har inte kommit över något sådant ännu, får hålla tummarna för att det dyker upp.
Hur hade du tänkt kring belåning? Jag funderar på om vi enbart ska ta lån som vi hade en inkomst. Nackdelen då blir att det kommer bli svårt att hitta något boende överhuvudtaget och att vi förmodligen behöver lämna länet. Vi har vridit på detta fram och tillbaka men kommer inte fram till något. Förstår att det är väldigt individuellt men vill ha lite perspektiv.
Jag ser inte själv belåning som någon stor fråga förutsatt att huset har låga driftkostnader och är av billigare typ. Vi kommer att ha relativt låga räntor även framöver.