Behöver feedback och lite bollplankeri.
Bor i nuläget 5 mil från min familj (mamma, bror), har ingen egen familj utöver sambo (och djur). Min sambo pendlar dessa 5 mil med bil varje dag, han kör förbi orten där min familj bor, på vägen till jobb, dvs 10 mil t/r dagligen.
Jag arbetar på vår bostadsort, har ej körkort pga medicinska orsaker, men orten är liten så det är gång-/cykelavstånd till jobb. Jag har inga planer på att byta jobb i nuläget, då jag i grund och botten trivs väldigt bra på min arbetsplats och troligtvis inte kommer kommer få det bättre någon annanstans.
Jag äger även sedan maj -25 lägenheten vi bor i, en typ av lägenhet som jag velat ha LÄNGE. Lägenheten är precis som jag vill ha den, trivs otroligt bra med både lägenhet, grannar och område. Min häst har även det toppen här och jag har cykelavstånd till honom. Bostadsorten är en av dom orter som ökar mest i popularitet i Skåne.
Men givetvis så skulle jag vilja bo närmre min familj också. Träffar min mamma max en gång i månaden. Mina syskon kan det ta flera månader innan jag träffar. Jag/vi har inte råd att köpa något på orten där min mamma och bror bor (också extremt begränsat utbud, även på hyresrätter). Står i kö hos bostadsbolaget men vi snackar åratal innan jag kommer få en lägenhet där. Min sambo vill givetvis också slippa pendla - men då blir det istället jag som får pendla och då med tåg + 1 km promenad.
Det finns andra orter i närheten (ca 5 min bilfärd?) av min familj, det vore inte omöjligt att få en hyresrätt där. Hur ska man egentligen resonera? Sälja BR för att sätta sig i hyresrätt igen? Köpa en ny BR med lägre standard än nuvarande (har ej råd med nyproducerat på dom orterna)? Bo kvar och bara se till att ses oftare? Flytta och börja pendla till jobb (tar ca 40 min med tåg + promenad)?
Känns som att den enda fördelen för mig med en flytt är att vara närmre familjen men att allt annat blir sämre. Missar jag något?
Tacksam för feedback!