Jag känner mig rådvill gällande det här med boendesituation. Bor med sambo som i dagsläget pluggar men då hen är klar och vi snart har två inkomster igen är tanken att vi ska bosätta oss nånstans lite mer permanent. Men då till den stora frågan hur - och var?
Vi har båda bott i Sthlm i många år och gillar utbudet i stan + att de flesta av våra vänner finns där men har också en längtan efter lugn och natur. Sambon har stora delar av sin familj där också medan min familj bor i södra Sverige. Vi kan tänka oss att bo både i storstan och på landet, men jag har en liten oro om att det kommer kännas ensamt om vi flyttar till min familj då vi förutom dem inte känner några där och skulle behöva starta om livet. Vi har rest mkt den senaste tiden då det är vårt stora intresse men inom mig finns en känsla av rotlöshet och längtan över att hitta min plats. Jag har eget och jobbar på distans, så jag behöver inte bo där mina kunder finns. Vi är båda intresserade av ekonomi, sparar en del och har en dröm om att jobba mindre.
Så, hur ska man tänka? Jag har span på en tomt med två hus, pool och verkstad i mina hemtrakter för ca. 2 miljoner. Ena huset skulle gå att hyra ut och hyrs i dagsläget ut för ca 8000 kr. Boendekostnaden för oss skulle då bli omkring 4k/månad.
I Stockholm:
För att inte belåna oss upp över öronen skulle vi kunna köpa en 2-3:a i något område strax utanför tullarna, men då ändå ha en månadskostnad på ca. 15K. Risken med detta är att det inte kommer kännas som för ett “föralltid” hem pga kompromiss.
Ett mindre radhus ännu lite längre ut från stan skulle jag mkt väl kunna se som vårt “för alltid” hem med liten trädgård och möjlighet att hyra ut i perioder om vi vill resa etc. Tror dock att månadskostnaden skulle landa på runt 20-22K och då känns drömmen om deltid långt borta.
Om ni inte har någon tydlig anledning till att bo i Stockholm verkar väl det i någon mening “onödigt”. Jag kommer själv från Stockholm och att flytta någonstans ut i landet skulle kännas konstigt. Det skulle för min del förutsätta att jag skulle få någon typ av mer exklusivt jobb. Nu har jag istället flyttat utomlands och blivit expat.
Skulle jag har någon tydlig “egen logik” i att bo i typ Kalmar hade jag flyttat dit med detsamma.
Jag bor i radhus i norrort och prisnivån där jag bor är ca 5 mkr för ett radhus “i villastorlek”. Ett mindre radhus kostar mindre. Den månadskostnad du nämner låter väldigt brutal tycker jag men du kanske räknar in amortering där?
Den aspekt som andra lyft fram är att ett beslut att inte bo i Stockholm ofta är irreversibelt. I Stockholm blir allt med tiden dyrare på ett sätt som det inte blir på andra ställen. Du kan bo mycket finare men du får inte samma värdeutveckling på fastigheten.
Tack för att du tog dig tiden att svara! Det är exakt de här sakerna du nämner som gör att jag tror att jag kommer känna att något ändå fattas i en lägenhet i stan. Är uppvuxen i villa och det är verkligen en frihet att kunna gå ut i trädgården på sommaren mm. Behövde ni starta om livet med jobb/umgänge eller hade ni redan ett kontaktnät på orten ni flyttade till?
Tack för ditt svar, mycket kloka tankar och inspel. Spännande med expat-liv också, var levs det?
Jag förstår exakt vad du menar! Jag känner inte att jag har ett behov av att bo mitt i stan för att “bo på en fin adress” eller något sånt, det skulle ju isf bara vara av bekväma skäl - typ mindre pendling och närmare till vänner osv. När jag räknar på boendekostnad tänker jag amortering och dagens el och ränteläge, men kostnaderna går väl förhoppningsvis ner på något plan snart.
Jag har ju en koppling till en annan stad pga att mina föräldrar bor där/jag växte upp där, men har inte bott där länge och känner ingen längre. De flesta gamla vänner lever ett annat liv med barn osv. så det skulle ju bli en betydligt större omställning att flytta dit, om än billigare.
Mitt tips är att ni testar att hyra ett hus på landet en period och inte köper direkt. Min upplevelse är att efter 5-6 veckor på landet blir jag rastlös, även om det känns väldigt nice i början. Jag saknar energin och att det är folk i rörelse runt mig. Det blir för såsigt för min del.
Jag skulle kunna tänka mig att bo på Ekerö för att få både landet och stan. Så fort förbifart Stockholm blir klar kommer det dessutom vara bättre pendling dit.
Tycker det beror på vart i livet ni är. Uppskattar ni restauranger/krogutbud, shopping och folkmyller så är stan rätt ställe att vara på. Samt massa vänner i samma sits. Troligtvis utan barn (men det går också).
Vill ni istället vara hemma mycket i lugnare tempo, testa radhus i förorten. Eller villa i om ni hittar i rätt prisklass.
Men testa! Det går att sälja. Stan först är mer troligt än att ni vill ha villa nu och storstadspuls om åtta år.
Mitt råd (men jag är subjektiv, eftersom jag själv bor i radhus i norrort) är att köpa ett radhus eller brf i bottenplan med lite gräsplätt utanför. Dina kunder finns fn utanför sthlm men vad händer om du mister kunderna. det är svårare att få nya kunder på mindre orter (pga det oftare hänger på att folk känner till vem man är o vad man går för). Om Du bor i änden av ett radhus kan Du nog dra på lite på stereon iaf på fred o lörd kvällar. En del radhusområden har egna lek-platser, nära till skog o egna gångvägar (bl a mitt egna). Utan att veta vad Din sambo jobbar med, så har hon troligen en bättre arbetsmarknad i sthlm, både just nu o på sikt (om hon inte är tandläkare, för de får bättre betalt utanför storstäderna). Dessutom tar ni en risk för hennes del om ni flyttar till landet, för vad händer om hon blir arbetslös. Oftast svårare för kvinnor att få kvalificerade jobb på mindre orter
Bor 15 min utanför gbg bor i ett villaområde nära till både landet och staden, så det ena behöver inte utesluta det andra, och det finns många fina städer i hela landet, måste inte vara Stockholm Göteborg eller Malmö,
Det är ju egentligen en helt subjektiv fråga. Alltså var ni trivs bäst. Så svårt att säga hur ni ska tänka. Men håller med om att det finns en motsättning i att ni vill bo nära era vänner och (halva) familjen i stockholm, gärna bo i hus och samtidigt jobba mindre. Den ekvationen blir nog svår att få ihop utan att kompromissa någonstans.
Radhus i en inte alltför långt ut belägen förort kan ju vara den gyllene medelvägen, eller så känns det som att ni fick varken eller. Svårt att säga på förhand tror jag.
Men jag tror ni låser er lite i att det måste vara ett “för alltid” hem. Behoven är olika i olika skeden i livet helt enkelt.
Alltid svårt att råda andra. Men provbo som någon föreslog kan ju vara en bit på beslutsvägen. Ingen av er som kan så utlandstjänst ett eller två år? Bra skäl för andrahandsuthyrning och man få till viss del prova på att bo långt från nuvarande vänner.
Vi var ambivalenta efter studier och ett par år i stan när en del vänner började titta efter villor i närförort. Två år i Cambridge i en helt ok villa en bit från centrum gjorde mig klar på att jag vill bo i stan. Jag trivs när det är liv och rörelse omkring, jag trivs med mycket folk. Så vi flyttade hem till Stockholm och bodde vi kvar i stan när vi fick barn och min tro är att där föräldrarna trivs där trivs också barnen.
En viktig dimension är rimligen vilket liv du vill leva själv. Om det liv du tänkt dig är mer ”lokalt” med fokus på barn och familj kan det ju finnas betydande uppsidor med att bo i någon mindre stad.
Om du istället vill ha en annan prägel på livet kan även Stockholm kännas som en ankdamm men det är iallafall lättare att välja andra vägar än att ”leva enligt mall” där.
Ja exakt, radhus känns för mig som en rätt bra kompromiss när det gäller närhet till stan/pris och så en trädgård och kanske större upplevd frihetskänsla än lägenhet.
Kul att du bara antar att min sambo är en kvinna :)) Det stämmer inte. Sambon har utbildat sig inom ett yrke som går att utföra överallt i Sverige i princip, både inom privat sektor och inom kommun men klart att det säkert finns mer jobbutbud i närheten av större städer, men även högre konkurrens.
Tack för svar! Exakt sådär resonerar jag. Känner att jag väger in mycket ekonomiska aspekter i val av geografisk plats och att det är svårt (ur ett privatekonomiskt perspektiv) att motivera att bo i Stockholm. Ville väl mest med mitt inlägg få input och tankar kring hur mycket den ekonomiska biten spelar in i ett sånt livsval men det viktigaste är ju egentligen var man trivs bäst och får ut mest av livet.
Ja det klart, allt är ju subjektivt var en föredrar. Jag var nog mest nyfiken på hur ni andra tänker kring ekonomisk frihet vs. saker som närhet till vänner/familj, utbud, jobbmöjligheter etc. Vi har faktiskt span på ett hus vi kanske kan få hyra i närheten av Sthlm, så det kan ju verkligen funka som en provperiod och känna efter hur huslivet är. Bra input det där med barn också och vad härligt att ni hittat er plats!
Förlåt jag är fördomsfull +50-åring, men eftersom de flesta som hänger här är män så antog jag slarvigt att Din partner borde vara en kvinna. Får bättre mig till nästa gång. Jag är uppvuxen på landet o gjort karriär tom 40-års åldern i mellansveriges småstäder så jag har nog god kännedom att göra karriär o bo på både storstad o småstäder
Nu har det gått lite över ett år sedan jag startade denna tråd och tänkte dela vad vi har landat i, OM någon mot förmodan skulle läsa detta. Jag själv tycker det är väldigt givande att få en uppföljning på folks dilemman och tankegångar
Vi hyr sedan september - 23 ett hus utanför Stockholm av min sambos släkting och det känns som att vi har hittat hem! Huset är på 150 kvm så här finns gott om plats för hemmakontor och gästrum - känns superlyxigt att kunna erbjuda gäster, kanske framförallt min familj en sovplats när de kommer och hälsar på efter alla år i lägenhet. Vi bor lantligt med tomt och närhet till vatten, men med stan en 30 min bussresa bort. Jag har sålt lägenheten vi hade i Uppsala och det känns som en lättnad att inte äga ett boende just nu medan vi funderar på nästa steg. Förhoppningsvis får vi bo här lång tid framöver och just nu kan vi lägga pengar på börsen och våra intressen
men eftersom de flesta som hänger här är män så antog jag slarvigt att Din partner borde vara en kvinna. Får bättre mig till nästa gång. Jag är uppvuxen på landet o gjort karriär tom 40-års åldern i mellansveriges småstäder så jag har nog god kännedom att göra karriär o bo på både storstad o småstäder