Jag har i går och i dag kollat på avsnitt 187 av podden om Paradox of skill. Det var ett bra avsnitt, men jag kunde inte låta bli att fundera på en sak.
Med risk för att jag kanske endast råkade missa när den punkten togs upp i podden så kommer här min fundering.
En stor del av argumenten som förs i avsnittet grundar sig i att tur är normalfödelat. Men är det verkligen så? (jag säger inte att det inte är så) Men finns det forskning på det som visar att tur jämnar ut sig i längden?
Eller kan vissa personer gå runt hela livet och bara ha mer tur än vissa andra som har otur i mycket större utsträckning? Och på så vis vara “bättre investerare” än andra…?
Jag uppfattar inte att tur måste vara normalfördelat för att argumentationen ska hålla.
Räcker det inte att tur är fördelat efter vilken fördelning som helst så länge medelvärdet konvergerar mot väntevärdet över tillräckligt lång tid?
Vilket återkopplar per automatik till den definitionen av tur som ges i avsnittet?
Intressant fråga! Tänker att livet är sjukt komplext så att göra någon sådan forskning i verkliga livet är troligtvis omöjligt. Var det tur att du inte blev träffad av blixten idag? Var det tur att jorden inte kastades in i solen idag?
I ett forskningsrum är väl klassiska exempel är ju att slå en tärning. Slår du en tärning 1m gånger kommer du få siffran 6 ungefär 166666 gånger.
Tänker också på det här med tur i investeringar kontra tur som egenföretagare. Som egenföretagare styr man ju skutan själv medans när du investerar i ett bolag så lägger du tilltron till en annan person som styr skutan. Drar man likhetstecken där så skulle det alltså vara tur att ditt företag går bra? Resonemanget var väl att om du prickar rätt på börsen så är det tur?
Exakt. Normalfördelningen vara bara ett exempel att illustrera det. Det fungerar med vilken fördelning som helst.
Njae. Du kan påverka ganska mycket för att ditt företag ska gå bra. Skulle säga att företag är mer åt färdighetshållet än tur - även om tur absolut spelar roll.
Poängen Michael gör i boken är att man kan se tur som en “fördelning med genomsnittet 0”. Det vill säga att över en lång tid och en stor population så kommer alla ungefär lika mycket / lika lite tur. Självklart kommer det ju att vara olika föra olika individer i populationen tänker jag.
Jag har funderat på en superhjälte vars enda superkraft är en enorm tur. Statistiskt sett borde det ju finnas individer som bara har tur livet igenom. Och tvärtom.
Domino is a mutant with the ability to subconsciously and psionically initiate random telekinetic acts that affect probability in her favor by making improbable (but not impossible) things occur within her line of sight, thus causing her to have “good luck” and her opponents to have “bad luck”.
Sen brukar man säga att “en bra målvakt ska ha tur”. Där det egentligen handlar om att en bra målvakts agerande gör att det ser ut som tur när denne preciiis lyckas nudda bollen och göra en räddning. (=Rätt placering några cm extra åt rätt håll, orkar försöka kasta sig varenda gång osv gör att fingerspetsarna preciiiiis nådde fram vid ett avgörande skott på mål osv.)
Så det som av många uppfattas som att “vissa människor har mer tur” kan alltså i vissa fall vara en mängd små detaljer som ger ett mer positivt utfall än förväntat. Där det alltså egentligen handlar aningens annat beteende/timing byggt på erfarenhet/skicklighet/analysförmåga.
Jag håller helt med. Hur tänker du då i förlängningen kring att investera i bolag utifrån det tankesättet? Tänker att duktiga bolag i regel leds av skickliga entreprenörer. Finns ju såklart massor med saker som är utanför deras kontroll också, men de styr ju bolaget i en specifik riktning på ett väldigt medvetet sätt.
En viktig poäng är vad “lång tid” betyder. Det kan ju vara mycket längre än en människas livstid, vilket betyder att det kommer finnas människor som har haft mycket tur och människor som har haft väldigt lite tur. Survivorship bias kommer alltså säga att det finns de som är mycket “bättre” investerare än alla andra, men de har bara haft mer tur än andra.
En annan lite relaterad sak som jag reagerade på är idén om att man kan påverka sin tur. Det kan man ju inte, men man kan påverka hur många chanser man har att vinna, vilket kan se ut som att man har tur.
Mitt stora problem med entreprenör är att det finns en enorm mur som många inte klarar. En entreprenör behöver ha en övertro på egen förmåga för att komma igång och driva upp bolaget. Problemet är att någonstans runt 10-20 Mkr i omsättning behöver man en del personal och entreprenörens bidrag har inte lika stor del av det direkta resultatet. Då behöver man skifta till att börja leda och utveckla genom andra.
Väldigt få entreprenörer klarar det skiftet tyvärr. Egot sätter stopp. Har tyvärr sett det i flera bolag. Så jag är tyvärr ganska skeptisk till entreprenörer att investera i. Därför brukar jag ibland tänka att de flesta har det som livsstil (typ jag) och det är fine men det är inte något att investera i.
Jag har inte lyssnat på avsnittet men det låter intressant. Med risk för att låta torr, hur definierar man tur? Det känns som mycket av svaret på frågan hänger på det.
De som väl lyckas har, av vad jag kan se, lyckats skapa duktiga team runt sig. Inte ovanligt att se ledningsgrupper med andra rutinerade personer. Ta fastighetsbolaget SBB som exempel. Ilja Batljan, en fantastiskt driven entreprenör och VD, men tittar man på hans kollegor så har de varit i branschen ännu längre. Tänker att det är ingen slump att de finns med där.
Läser man Tänka Snabbt och långsamt så argumenterar ju dock Kahneman för att det är en hel del tur i företagsamhet också. T.ex. okända faktorer som kan komma att stjälpa företaget såsom andra konkurrenter, sjukdom eller död av en nyckelspelare inom organisationen, osv osv. Dessutom kan man ju även inom företagsamhet dra samma argument om principen “the paradox of skill”.
Det är väl otaliga väldigt skickliga personer som varje år startar nya företag, men ändå går de allra flesta av dem under inom de första två åren.
Apropå tur inom företagande så finns det en intressant studie där man tittade på ledare för stora företag och hur de fattade beslut (har ej läst den själv dock). Det man kom fram till var att de ledare som inte bara baserade sina beslut på fakta utan även litade på sin intuition och tog risker utifrån ingivelser eller “ett sjätte sinne” hade betydligt framgångsrikare företag jämfört med en ledare som endast fattade logiska beslut baserade på fakta. 10 år lång studie så det är inget hastverk. (Dean och Mihalasky, Executive ESP 1974)
Det kan ju låta lite flummigt. Handlar det om “övernaturliga förmågor” hos dessa ledare? Handlar det om tur? Eller kan man se intuition som samlade erfarenheter och kunskaper?
Jag brukar säga att “Intuition” i vissa fall består av omedveten kunskap/erfarenhet. Dvs man anar att ett beslut är korrekt men kan inte riktigt motivera varför.
Inget konstigt egentligen då vi alla lägger in MÄNGDER av input/parametrar i våra beslut. Både omedvetet och medvetet.
Har själv hållit på mycket med bedömning/examinationer av mänskliga prestationer. Många gånger kan man snabbt “få en känsla” för hur det ligger till. Eftersom vi under dessa examinationer tittar på mängder av detaljer så förstår man efter ett tag att det är alla dessa små signaler/detaljer som i mångt och mycket skapar den övergripande “känslan”.
Du behöver inte skapa den superhjälten. Han finns redan (utan att vara superhjälte). Alexander Lucas i Kalle Ankas värld är ständigt lyckosam. Och ganska odräglig.
Edit…och nu ser jag att fler än jag tänkte på honom.
Problemet med såna studier är att dom är självskattade, till någon grad. Hur kan jag själv kunna avgöra om jag reagerar på inlärd instinkt (typ mönsterigenkänning pga erfarenhet) eller bara har tur när jag tar beslut som jag inte BORDE ta (utifrån tillgänglig data)?
