Hej,
Jag är nyfiken på en sak.
Har någon ev er funderat på vad som händer med alla ens digitala konton (epost, facebook, instagram, RikaTillsammans etc.) när man går bort?
Vill ni att allt ska tas bort eller förbli som det är?
Har ni koll på detta, med tydliga instruktioner till era efterlevande, eller är det något som får lösa sig efteråt?
Allt kommer bara att försvinna i mängden så småningom så jag bryr mig inte.
Många av dom stora tjänsterna har inbyggda funktioner för detta. Hos Google, Apple och Facebook kan man ange en ”Legacy Contact” eller en ”Inactive Account Manager” vilken får tillgång till kontot eller delar av det.
Jag försöker vara så anonym på internet som möjligt. Det enda publika jag har i mitt namn är en tom Facebookprofil utan bild.
Lösenordet till lösenordshanteraren har jag gömt undan väl, så det kommer nog kastas av efterlevande.
Skulle jag dö i en olycka imorgon så är det ju som det är.
Vid någon månads framförhållning tar jag bort det som går.
Sambon vill nog inte krångla med sånt efter att jag har gått bort.
Vad har du att dölja?
Varför skall man visa allt för alla?
Återstår att se, har väl minst 60 år kvar att leva om man har tur. Tror nog inte internet kommer se ut eller användas på samma sätt som det görs idag. Redan nu har nästan alla mina digitala fotspår sedan tidigt 2000-tal suddats ut och anonymiserats med tiden. Mycket finns fortfarande kvar men det finns liksom ingen röd tråd i det hela.
Vem visar allt? Känner du någon som gör det?
Jag har inget att dölja, men till vilken nytta ska man blotta sig för hela världen?
Många verkar inte vara med på att mycket av det dom gör online finns för världen att skåda.
Innan sociala medier kom hade nog folk tyckt att det var helt orimligt att sätta upp sina fotoalbum, vykort och konversationer på anslagstavlor runt om i stan. Men nu gör man det frivilligt, inför hela världen och dessutom sökbart.
Flera i min närhet har blivit chockade över att man kan söka fram ditten och datten.
“Men det var ju bara en kommentar under en bild”
“Men det var ju bara i en grupp på facebook”
“Men den bilden finns ju bara på min sida”
“Men det var ju bara en kommentar under ett youtubeklipp”
Spelar ingen roll vad som händer med det. Allt vi vill spara är lagrat och säkrat. Det gäller allt från olika konton, lösenord, bilder, filmer m.m.
Tänker att själva ”informationen” är oviktig MEN att all lagring av information tar ju energi/datakraft någonstans.
Eftersom vi i världen varje sekund tillverkar en galen mängd information/foton/filmer sammalagt och ALLT, även det gamla, ska fortsätta lagras i all oändlighet lär ju energibehovet till världens datalagringscenter öka.
Blir lite som miljötänket för 60 år sedan. Det här lilla skräpet/utsläppet/plastbiten gör ju inget, det är så litet. Som i den här filmen från 1964 hur man skull hantera avfall i skärgården…Reklamfilm utsläpp -Sjövett 1964
Det handlar mindre om att dölja, mer om att jag inte vill bli kartlagd.
Om mina åsikter, mina inköp, min geografiska position, mina kontaktytor etc är tillgängligt hela tiden är det bara en tidsfråga innan skräddarsydd propaganda, bedrägerier och annan smuts kommer min väg.
//Kroken
Tycker att Peter Englunds svar i Allvarligt Talat är tankeväckande:
Jag tycker man delvis missar poängen med kommentarer som “spelar mindre roll för mig”.
Arv handlar inte primärt om dig själv. Du är ju död. Det handlar i mitt tycke istället primärt om dina ev. efterlevande.
Vill din ev änka/änkling/barn/släkt t ex att din profil finns kvar på LinkedIn, med folk som grattar dig på 10 årsdagen på jobbet, när du vart död i 2 år? Kanske inte.