Svenska Dagbladet sa det, så det måste vara sant. 
14 gillningar
Jag förklarar också gärna sparkvot om jag får massage under tiden. 
11 gillningar
“Fattigast på kyrkogården“ skulle jag vilja veta mer om hur folk tänker. Säg att man får ihop 20 miljoner och går i pension vid 55 år. Ska man spendera allt det då? Man kan ju ha utdelningsportfölj så att den fortsätter växa och ändå leva gott. Hur mycket mer behöver man göra av med, lyxvillor och sportbilar? Min tanke har alltid varit att leva gott men att portföljen alltid ska fortsätta växa. Jag vill gärna ge mina barn så mycket som möjligt. Tänker att vi lever i en på många sätt spännande tid men också en med mycket frågetecken. Kommer AI ta jobben t.ex. ska alla leva på medborgarlöner. Jag lägger ett stort värde i att kunna överlämna så mycket som möjligt till dem och uppfostra dem till att fortsätta investera och lämna ifrån sig ännu mer till sina egna barn. Pengarna kommer vara enskild egendom till barnen så inga skilsmässor kan förstöra arvet. Är väldigt nyfiken på hur andra tänker kring detta?
4 gillningar
Självklart är detta en viktig fråga för varje individ och ska bedömas efter situationen.
Men tänk på detta, om en person går bort vid 85-90 års ålder så är kanske barnen redan över 60 år gamla. Kanske inte bästa tiden att ärva någon. Då kanske man bör se efter ifall förskott på arv är aktuellt och sedan kan man när tiden är inne kanske dö fattigast på kyrkogården?
5 gillningar
Haha, vi har hittat RT-forumets framtida strategi - släng kalkylarken, här ska vi ena stugornas ekonomi en massage i taget! 
6 gillningar
Det är sant och viktig poäng. Har dock hört andra säga att allt ska spenderas innan man dör. Folk som har barn.
1 gillning
Nu kommer jag inte att ha barn, men fenomenet arv tycker jag är superkonstigt i sig.
Jag vill ge någon något, men en förutsättning är att jag först måste dö; för så har vi alltid gjort. Vad tusan, liksom! Är inte det en morbid touch som vi klarar oss utan?
2 gillningar
Jag anser att man ska ge bort om man har sitt på det torra. Men att det blir ett arv är inget konstigt då människor vill ha säkerhet. I Sverige har vi ett bra skyddsnät, men i många länder finns inte detta och skulle man ge bort sina pengar till barnen är risken att man hamnar på gatan om barnen inte vill ta hand om sina föräldrar
4 gillningar
Jag tänker precis som du 
Jag kommer aldrig att spendera för spenderandets skull. Den sortens livsstil har aldrig legat för mig och med all sannolikhet kommer den inte att uppstå den dag jag går i pension heller.
2 gillningar
Intressant i sammanhanget är Pikettys förslag att alla ska få ett ordentligt “arv” när man fyller 25 år:
“The simplest solution is a redistribution of inheritance allowing the whole population to receive a minimal inheritance, which, to fix ideas, could be of the order of 120,000 Euros (i.e. 60% of the average wealth per adult). Paid to all at 25 years of age, it would be financed by a mix of progressive wealth and inheritance taxes yielding 5% of national income (a significant amount but one that could be considered in the long term)” (From basic income to inheritance for all – Thomas Piketty).
När jag inte längre vill eller orkar jobba längre ser jag fram emot att ändå kunna verka på olika sätt genom min förmögenhet. Jag gillar inte tanken på att “inte vara att räkna med” bara för att jag har blivit lite till åren kommen. Så jag ser ett stort värde i att ha en ordentlig portfölj på äldre dar (sedan planerar jag också att hjälpa barnen på traven lite, men de behöver inte några mångmiljonbelopp).
1 gillning
Jag med, av min närvaro. Pengar över en viss nivå är inte det största jag kan ge dem.
Och själv hade jag mkt hellre sett att mina föräldrar köpte sig ökad livskvalitet än skänkte mig sina pengar. Jag utgår från att mina barn känner detsamma då jag uppfostrar dem väl.
4 gillningar
Jag vet många som det skulle aktivt skada att få en sådan summa på det sättet. Och därmed även skada samhället.
3 gillningar
Vilka tänker du på som det skulle aktivt skada att få en sådan summa på det sättet?
Uppskattningsvis 1-2 % i den åldern som är fast i ett substansmissbruk.
Kanske 4-5 % som har ett aktivt spelmissbruk.
En hel del med psykiatrisk problematik (tvång, social fobi, bipolär sjukdom, psykossjukdom mm).
För samtliga ovan finns det hög risk att tillgång till en större summa pengar antingen direkt förstärker problematiken (ex: mer pengar till knark) eller fördröjer att den tas tag i då problemen kan maskeras av tillgång till likvida medel.
Sedan är det lätt att tänka sig att en sådan “lösning” också blir högst tillfällig. Låt det gå 5-10 år och ett gäng har köpt bostad och investerat i fonder. Ett annat gäng har satt sprätt på pengarna på resor, fest, investeringsbedrägerier eller allmosor till familj/släktingar.
Något säger mig att det första gänget i högre grad har föräldrar som är välutbildade och själva har det gott ställt. Inte omöjligt att hela manövern totalt sett skulle öka klyftorna i stället för att minska dem.
2 gillningar
Har man t ex spelbekymmer eller hävdelsebehov är de pengarna snabbt slut.
3 gillningar
Personligen ser jag stora arv som ett tecken på ett felprioriterat liv. Man hade kanske kunnat haft mer fritid, eller upplevt mer roliga saker, anlitat mer service, gett bort mer, osv.
Sen kan alla dö innan man hunnit bränna stålarna, det är en risk för alla.
Mitt mål är att täcka kostnaden för begravning och en fin gravsten och gravvård i 20 år. Sen hoppas jag det blir så lite över som möjligt.
1 gillning
Jag förstår tanken och håller med om att det kan vara så, men tycker inte det måste vara så.
Bara en sån sak som att man kanske vill ta höjd för att man själv eller en nära anhörig blir långvarigt sjuk eller arbetslös. Om det sedan aldrig sker blir ju de pengarna över.
Sedan är det inte givet att mer fritid på bekostnad av arbete är eftersträvansvärt om man gillar sitt jobb och inte känner att man jobbar för mycket. Detsamma gäller fler resor om man gillar att vara hemma och pyssla, osv. I slutändan kommer det alltid att finnas en hel del människor som över sin livstid producerar mer värde än vad de har lust att konsumera.
4 gillningar
Jag är den ständigt sjuke och arbetslöse i min familj och är själv barnfri. Så stöttar gärna med tips, råd och myndighetslogistik. Men alla i min familj vet att jag behöver mina pensionspengar själv. Så de räknar varken med arv eller pengar.
Men det går att stötta på andra sätt, som faktiskt kan hjälpa mer än en pengapåse.
Du kan inte komma på några rimliga anledningar till att någon dör med stora tillgångar?
2 gillningar