Ja, att just som man tar sina första stapplande steg i vuxenlivet få en stor injektion med gratispengar som man gjort 0 för att förtjäna tror jag skulle lägga fälleben för många. Genom att skapa en känsla av rättighet. Det är mkt svårare att avvara något man haft än något man inte haft. Skuldsättning skulle gissningsvis skjuta I taket.
Ingen vettig människa kan väl på fullaste allvar föreslå något sådant.
Jag vet inte jag… tycker hela Die With Zero-filosofin är rätt konstig.
Att min generation ska maxxa ut sina egna konsumtions- och upplevelsebehov till ingens annan nytta än sin egen.
Det är inte lätt att vara ung idag, att växa upp i och leva i världen. Att lämna efter sig medel och tillgångar för att göra det lättare tycker jag är självklart. Så har människor gjort före oss, och förhoppningsvis även efter oss.
“Fattigast på kyrkogården” - intressant tema. Gäller det även om man dör med massiva skulder och ett leende på läpparna?
Svaret fanns i inlägget du citerade delar av…
Fast många har inga barn. Så inte så konstigt ändå.
För nyare följare är Die with Zero: samla upplevelser, inte pengar | Avsnitt 261 ett bra avsnitt. 
Jag tror, med betoning på tror, att det egentligen inte skulle vara till gagn för just någon som bara är 25. I mina ögon är det minimum 5 år för tidigt och ännu hellre minst 10 år för tidigt.
Sen behöver man kanske inte bli 55 eller 65 heller, men iaf jag tror att alla unga vuxna mår väl av att hitta sin väg in i vuxenlivet på egen hand. Studier, yrkesval, anställning, lön och sparande. Med sparande menar jag både en sorts livs/pensionspar, men även att spara till större inköp.
Det är dessutom en jäkligt nyttig erfarenhet att tvingas rätta munnen efter matsäcken i början av vuxenlivet.
Nja. Det är ett möjligt utfall. Men att kategoriskt klassa alla som lämnar arv efter sig som att de ”prioriterat dåligt” är ju rätt märkligt faktiskt. Det tyder på en bristande förståelse för hur det är att ha familj och barn.
Nja, beror väl på. Jag tycker alla ska sträva efter att leva ett bra liv, med eller utan barn. Jag har barn och är såklart färgad av det.
Men oavsett familjestatus så tycker jag att det är rimligt att fundera på hur mycket man behöver ha och göra. Det finns massor av välgörenhetsorganisationer som behöver pengar.
Tur att alla får tycka vad de vill.
Avsnittet på ämnet är toppen om man vill förstå varför Jan o co pratar om det i SVD artikeln. Gissar att artikeln är i liknande anda som avsnittet, blockas av betalvägg till aktuella artikeln, så har inte läst den.
Precis, därför jag stöttar dessa varje månad.
Bränna kosing innefattar mycket, gåvor, konsumtion, välgörenhet, förtida arv, osv, osv.
Tror det är det artikeln tar upp. Kanske någon vet?
Arbetare ser pengar som tid. Sälja timmar är kärnverksamheten.
Men för någon vars förmögenhet ligger i ett hus eller en gård man filat på, en egen värld i böcker, musik eller filmer med tillhörande fanbase. Tekniska produkter/ processer som löst problem för miljontals människor. Då är ju snarare arvet och pengar ett mått på det värde man bidragit med.
Större arv betyder då mer värdeskapande i livet. Och sannolikt en rätt tillfredsställande känsla i samband med det.
Jo, jag tolkar det mer som ett slags “surt sade räven”. Alltså en psykologisk bias eller skyddsmekanism. Är det arv som fenomen eller den som inte kan lämna arv som är dålig? Svaret är givet om man frågar någon som inte kan lämna ett.
Jag tycker personligen inte att det är vad som avgör om man levt ett bra liv. Man kan definitivt lämna arv och ha haft extremt bra och innehållsrikt liv. Och vice versa.
Varför det? Är fenoment gåva konstigt? Arv är ju bara att ens avkomma är den som default får som gåva det som är kvar från en själv när man dör.
Gåva och arv är mer eller mindre två sidor av samma mynt.
Jag med. Väldigt ogint på något vis.
Tack för ditt svar. Naturligtvis den biten också. Finns ingen motsättning att ge både sin närvaro och pengar. Vad önskar du att dina föräldrar köpte om de haft 20m? Överdriven lyxkonsumtion (lyxvillor, lyxresor och sportbilar) är det enda sättet jag kan komma på om man ska göra sig av med allt på sig själv, ingen välgörenhet. En livsstil som oftast inte leder till lycka tror jag, inte för mig iaf. Men jag kan se en stor poäng med att skaffa ett så stort hus att alla barn med familjer får plats och kan fira högtider ihop mm. Kanske med pool. Det är livskvalité men kostar.
Alltså bara på RT. En tråd som börjar med en kul J&C video och strax därefter spårar in på arv och död. WTF liksom 
Och nu har jag faktiskt tittat på videon och jag kan se att det finns undertexter så att även stockholmare kan förstå vad som sägs. Det enda jag inte riktigt förstår är varför det har blivit modernt att filma folk genom en halvöppen dörr?
Inte i teorin men eftersom tid är pengar finns det för de flesta en motsättning i praktiken.
Intressant. Förklara gärna mer om hur du ska ge dina barn din tid i praktiken? Detta är en ekvation jag inte får ihop. Tid är pengar? Måste man välja mellan arbete och investering och att ge sina barn sin tid? Är man född förmögen och inte behöver jobba alls går det såklart.
Gåva tycker jag inte är konstigt alls. Men att någon ska behövda dö för att gåvan ska komma till skott, är inte det lite konstigt ugglis? Känns som en onödig morbid detour jämfört med att bara ge gåvan när man lever - särskilt om man har marginalerna att göra det med pulsen intakt. 