Hej!
Jag är ny till forumet och bara lyssnat på några fantastiska avsnitt av rika tillsammans!
När jag lyssnade på avsnittet die with zero fick jag en idé.
Tänk om man gick of road med denna tankeställning och gjorde precis tvärt om.
Alltså, fortsätta spara tills man dör. Sedan föreställde jag mig att mina framtida barn tog över denna index.
Föreställ dig att du börjar så ett frö(index). Som växer till ett träd, men att sedan ge detta träd till sina barn som vattnar och sköter om detta träd som går i generationer med deras barn osv.
Någon som också tänkt på detta vis? Eller det kanske redan har tagits upp?
Skulle det ens vara möjligt? Hur stark skulle ränta på ränta effekten vara i kontrast med att släkt trädet blir större och större? Hur skulle det kunna organiseras så ingen av generationen förstör trädet?
Bara en väldigt gäckande intressant idé jag hade.
Ha det bäst!
Dock är många motståndare till detta då de känner sig ”styrda” från graven istället för att vara tacksamma över att deras farfars far ger dem en skjuts i livet istället för att ha supit/spelat bort allt.
Har inge egna barn men skulle jag ha det så ser jag det som en självklarhet att de ska få något i arv känns lite som modernt påhitt att man ej ska lämna kvar något utan bränna allt för att sedan låta nästa generation börja från noll…
Även om jag för syskonbarn så kommer jag tidigt köpa aktifonder åt barnet och lära den i tidig ålder allt jag vet om ekonomi.
Skulle jsg dock ej få några egna barn eller syskonbarn så är det en annan femma då blir det (die with zero) för drt sista jag vill är att staten ska få sätta sina klor i mina pengar.
Det med stiftelse verkar vara vanligt i usa där kan man sätta upp en stiftelse där man styr att pengarna i fonden enbart får användas till studier eller liknande som exempel, så man ej för ett gäng lata ungar som ej rör ett finger i sina liv
Så tänker jag. Det känns tillfredsställande att kunna vara en närande länk i en lång kedja in i framtiden. Arv som tillfaller mig är inte min privata egendom att spendera bort utan jag känner att jag har ett ansvar att föra det vidare, precis som de före mig förde det vidare till mig. Kan jag öka på det är det bra, men det viktiga är att jag inte slösar bort det. Hamnar jag i knipa och behöver förbruka allt är det att betrakta som en gåva av generationen före mig.
På liknande sätt har ju familjeförmögenheter historiskt förts vidare från generation till generation. Ofta i form av företag, fastigheter och kanske stiftelser. Problemet med stiftelser är att det är den som står som ägare så att familjen inte kan sälja och sko sig. Det är ju en fördel om det handlar om väldigt mycket pengar men för vanliga människor blir nog en stiftelse allför betungande och administrativt.
Att någon i släktledet flippar ut och bränner allt på oväsentligheter kan hända och är svårt att helt undvika. Det är nog en risk man får leva med.
En svårighet med arv är att det späds ut på fler händer i varje led. Därför borde varje generation ha ambitionen att öka på sin del.
Jag gillar mer tanken av att lämna till mina barn så mycket som möjligt medans jag lever och när dem behöver det mest. Hjälpa dem så att dem kan ha en bra start i livet istället för en bra slut.
Så gjorde mina föräldrar och jag är så otroligt tacksam. Dem kommer verkligen att die with zero och jag kommer inte få något i arv. Däremot så kommer jag från ett land där det kostar att plugga på universitetet, finns ingen CSN och en arbetslöshet på nästan 30% vid den tiden, så mina föräldrar betalade helt för min utbildning och försörjde mig under tiden jag studerade. Dem hjälpte mig också med min flytt utomlands, betalade för min körkort och såg till att jag lärde mig bra engelska (inget som man lär sig i skolan där) genom att skicka mig på privata lektioner och språkresor på sommaren. Hade dem lagt pengarna på sparkonto eller köpt aktier som jag skulle få när dem dör så ja, jag hade säkert fått betydligt mycket mer pengar men vilken nytta skulle dem göra då?
Hej, hej! Jag tror man får vara lite flexibel och se hur livet utvecklar sig. Mycket kan hända på vägen som gör att man är tvungen att ändra en initial strategi, på kort eller lång sikt.
Visst kan det vara en lockande tanke och vill en bli ihågkommen som den där hedersknyffeln som gjorde att efterföljande generationer hade ekonomin tryggad så är det väl inte fel.
Själv är jag dock mer inne på att (om det kommer behövas/uppskattas) hjälpa mina barn när de behöver det som mest, inte när de potentiellt är 50+ och jag trillar av pinnen.
Men det är ju inget som motsäger vart annat, man får ju göra lite av varje om man vill.
Sen kan det ju vara så att dina barn hellre skulle se dig unna dig mer saker än att du sparar in i döden eller ger till dem.
Precis så. Det jag säger till mina föräldrar är att när dem dör vill jag inte hitta en enda krona på kontot och att dem ska använda pengarna medans dem lever, är friska och kan njuta av dem. Jag har så att jag klarar mig bra så det vore synd att inse, den dag dem är borta, att dem inte spenderade pengarna för att dem ville lämna dem till mig.
Hade jag haft behov av ekonomisk hjälp nu så hade jag inte heller velat vänta 30 år för att kunna få tillgång till dem pengarna, jag hade uppskattat mer om mina föräldrar hade hjälpt mig nu.
Så jag verkligen har svårt att se poängen med arv helt och hållet.
Mina föräldrar fick arv av sina föräldrar, som förmodligen fick av sina. Om möjligt kommer jag lägga mitt framtida arv orört i en fond för att 30-40 år senare ge till mina barn. Jag hoppas jag lyckats inympa vikten av långsiktighet så att de låter pengarna växa innan de ger vidare till sina barn.
Jag tror inte att det är antingen eller. Alla vill väl stötta sina barn hela tiden. Men jag tycker att det är en bra ambition att låta sina barn klara sig själv så mycket som möjligt. Bra för mig som förälder men framför allt för barnen själva. Det finns ett värde i att kunna klara sig helt på egen hand.
Men det utesluter ju inte att vi stöttar och hjälper till ändå. Fast jag skulle t.ex inte avstå från att betala av hela mitt huslån för att kunna skänka pengar till barnen nu. Men allt är förstås inte svart eller vitt.
Det jag inte tror på här är att en släkt kommer alltid ha sina bättre och sina sämre medlemmar.
De bättre blir bromsade av detta upplägg, och de sämre kommer vilja ha ut sina pengar som i jämförelse med deras egen förmåga att skapa värde förmodligen är astronomiskt stort.
Jag sparar till mina barn, och kommer förhoppningsvis kunna ge en bra grundplåt också direkt till mina barnbarn. Hade gärna velat lämna efter mig att mina barnbarn har kunnat köpa bostäder för att morfar har gett dem ekonomi till det.
Är det bara jag som inte förstår syftet (och får en lite dålig smak i munnen) av idén att säkra en förmögenhet till just min kommande släkt?
Om jag får barn kommer jag givetvis vilja ge dem bästa förutsättningar i livet, så långt är jag med.
Men varför skulle det vara viktigare att deras barn om tex fem generationer har bättre förutsättningar än barn i allmänhet?
Jag tänker att vi har gott om problem kopplade till klassklyftor redan som det är.
Skapa hellre en stiftelse som tex stöttar ungas utbildning i allmänhet i så fall.
Man värnar väl om sina egna barn och barnbarn etc. än barn i allmänhet?
Det där med klassklyftor är hittepå-problem. Andra barn drabbas väl inte negativt i sig av klyftor, de drabbas i så fall av att deras föräldrar har en låg standard. Relativ fattigdom är hittepå.
Vi behöver inte ge oss in på sidospåret om klassklyftor är ett problem eller inte, jag kan omformulera det som allmänt låg standard i samhället om det för diskussionen framåt.
Jag kan förstå att vilja skapa bra förutsättningar för sina barn och barnbarn, men gillar inte tanken på att hitta ett system för att skapa en dynasti. Då har man nog lite väl höga tankar om sina egna geners förträfflighet.
Det handlar nog inte om det utan mer om att man månar om sin familj. Jag skulle tro att alla gör eller vill göra det. Du kan vara solidarisk mot din familj och, i förekommande fall klan, men jag tror inte att man på ett känslomässigt plan kan vara solidarisk mot ett helt samhälle.
Tänker nog ingedera. Mitt stöd till barn och eventuella barnbarn ska ju helst vara i skeden där de får nytta av det. T.ex. körkort eller hjälp med handpenning på bostad och sådant. Lär ju inte dö med 0 men behöver inte lämna en förmögenhet. Tänker att jag ger goda förutsättningar tidigare i livet och lär ut hållbar ekonomi. Tror att stora ekonomiska arv till och med kan vara onyttiga. Har jag för mycket över gör jag kanske något kul för hela familjen men som inte är en silversked.
När man är ung har man mycket tid och energi, men lite pengar och erfarenhet.
När man är gammal har man mycket pengar och erfarenhet, men lite tid och energi.
Jag lyssnade på boken idag. Visst, han bemöter kritiken att man “inte tänker på barnen” om man dör med noll. Att man ska sätta av pengar till barnen först och spendera sina egna pengar sedan. Men jag fick en lite sorglig känsla av att han ändå utgår från ett ganska individualistiskt, andefattigt, cyniskt och lite meningslöst perspektiv. Visst, man kan skänka till barnen. Men ett arbetsliv är ju uppbyggt kring att vara en stöttepelare för både sig själv, sin närmsta familj, sitt lokalsamhälle och sin nation, sitt företag och företagets kunder internationellt. I med och motgångar. Man är ju en del i ett väldigt stort meningsmaskineri när man arbetar eller förvaltar pengar. Den där individualistiska logiken kan implicit bygga på vissa antaganden som inte nödvändigtvis representerar hela verkligheten.
Ex.1 Att man arbetar eller förvaltar kapital enbart för pengarna i sig. Går man tillbaka till stenåldern eller tänker sig en ekonomi på en öde ö så handlar inte arbete och förvaltning om pengar, utan om att först och främst överleva. Och efter det göra tillvaron bättre. Inte bara för sig själv, utan för stammen man tillhör. Det är inget vi styr över, utan är fundamentalt för vilka vi är. Vi är sociala varelser som vill samarbeta och vara delaktiga. Pengar är bara ett transaktionsmedel. Han berör inte vad man ska göra när man slutat bidra till stammen. Han verkar bara utgå från att det är något man vill sluta med.
Ex. 2 Att pengar är till för att spenderas. Pengar är bara en representation av saker som skapar välstånd och gör nytta. När man beräknar någons nettoförmögenhet så inkluderar man saker som varumärken, byggnader, maskiner och organisationer man äger. Det är pengar. Varför skulle man vilja spendera en byggnad, ett företag ett varumärke eller en organisation? Man vill ju snarare skapa mer av detta. Oavsett om man kommer dö långt fram eller imorgon.
