Pratade nyss med en journalist på DN som skriver om longevity-rörelsen också känt som “leva länge”. Han hade sprungit på ett kul citat i sin research: “När de var unga ville de bli rika. Nu när de är rika vill de bli unga.'”
Vårt samtal gled in på Die with zero, ett fenomen som jag vet att Jan och Caroline lyft fram några gånger. Journalisten frågade mig om jag känner någon som lever efter Die with zero-devisen, eller åtminstone försöker. Och skulle denne någon vilja ställa upp på en intervju?
Känner du dig träffad får du gärna mejla niklas.laninge@opti.se så kan jag förmedla kontakt
Sen kanske jag kommer fråga dig om du vill dela dina erfarenheter i vår podd Tidlösa sanningar om pengar också
Vad innebär detta ens förutom att bränna allt innan man dör? Det är väl inte förrän man blir pensionär det börjar bli något som man kan börja planera för.
Grunden för MIG är att inte vara rikast i livet den dagen man dör, vilket många Svenskar är.
Utan att flytta den “peaken” till runt 55års ålder o sedan sakta minska “förmögenheten”
noll är ju svårt då man aldrig vet när man dör. . .men når jag 85år så skall jag max ha några hundra tusen kvar då.
Det är väl inte många som tänker att de ska vara som rikast när de dör. Däremot kanske det blir så om man inte aktivt försöker få det så. Det är ju dock som sagt ganska sent i livet man kan börja planera för att sätta sprätt på allt innan man dör och tills dess är det där med die with zero ganska irrelevant.
Sen blir det ju ganska naturligt så ifall man har som mål att sluta lönearbeta så tidigt som möjligt så för alla som strävar mot fire är die with zero ofta redan inbyggt i planen
Jo, men det är lite samma som att siffran över folk som jobbar längre än de behöver är extremt hög. De flesta kör ju bara på i den inslagna vägen utan att planera eller reflektera så mycket över alternativa vägar. Sen när man blir äldre har man en livsstil och inställning som är svår att förändra. Det är ju också så att dagens pensionärer haft sådant enorm ekonomisk gräddfil genom livet som gjort att deras ekonomi blivit enormt boostad på ett sätt dagens unga bara kan drömma om. När de är pensionär har de flera miljoner i lån snarare än tillgångar som dagens pensionärer har. Iaf de som som inte ärvt en massa från sina stenrika föräldrar.
Kommer nog inte vara några konst för dessa personer att die with zero. Kommer snarare bli die with sub zero
Tack Thomas! Hör som sagt mer än gärna av dig om du skulle vilja bli intervjuad. Känns kul att få ut detta perspektiv bredare. Uppskattade verkligen boken!
Nu har jag läst boken (genom att låta ai göra en sammanfattning)! Bra poänger med tidsfönster vilket faktiskt är något jag tänker på. I strävan mot fire är det hela tiden avvägningar hur mycket man ska använda nu på bekostnad av att skjuta fram fire-datumet. I takt med att sparandet vuxit till höger nivåer har jag dock börjat känna mig mer frikostig med att använda pengar nu för att tex uppleva saker med barnen när de är små.
Slänger in en fråga som dök upp när jag lyssnade på en intervju med författaren. Han pratade om alla de där aktiviteterna som människor tänker att de ska göra “en vacker dag”, men denna dag kom aldrig pga ålder och krämpor etc.
För egen del lär detta bli grundkurs i fallskärmshoppning, något jag drömt om i år och lär fortsätta att drömma om tills den dagen jag inser att jag är för gammal för en sådan aktivitet.
Har du något liknande? Inser att detta kräver en hel del självinsikt
Jag drömmer om massor och nästan allt är begränsat av för lite fritid så därför är målet fire. Slösar jag mycket pengar nu kommer tiden för fire att förskjutas så det blir ju moment 22. Har författaren reflekterat något över det dilemmat?
Jag tycker inte det är nåt att sträva efter. Det jag tycker är mest viktigt är att inte “live with zero”, dvs att inte få slut på pengar. Eftersom man inte vet hur framtiden kommer att se ut så behöver man då en ganska rejäl marginal i siffrorna fram till ganska sent i livet. Om man tittar i Monte Carlo-resultaten så blir det i praktiken så att i de flesta fallen blir man bara rikare och rikare tills man dör. Men i några av fallen, typ ett nytt 70-tal, så urholkas kapitalet sakta men säkert.
För svenskar som har en pension man kan leva på går det naturligtvis att vara mer aggressiv med att spendera övrigt sparkapital, men alla är inte så lyckliga.
Ja, uppsidan att lite extra är större än nedsidan det innebär att inte lyckats bränna allt. Det är väl så Jan brukar argumentera? Går också stick i stäv med die with zero.
Obs att Die with zero inte argumenterar för att nödvändigtvis konsumera alla pengarna själv. Det handlar också om:
Tidigare arv—ge pengarna tidigare, när arvtagarna verkligen behöver dem, inte senare när arvtagarnas ekonomi redan nått så långt att arvet inte längre behövs. Jan nämnde någonstans att arv timeas bäst till 30-årsåldern—mottagarna har koll på sin ekonomi och mest behov där.
Jo, men det är fortfarande det där lilla problemet med att man inte vet hur mycket pengar man kommer behöva i framtiden. Att skänka eller bränna pengar idag är för de flesta att gambla med sina pengar inför en oviss framtid.
