Mina föräldrar har downsizat sitt boende och har för första gången i sina liv ett placeringsbart kapital, ett par miljoner. Banken har kontaktat dem och bjudit in till rådgivning, men de ville prata med mig först för att inte bli inlurade i nåt
Jag vill läsa in mig på hur man bör tänka kring de sista ljuva åren, som jag inte funderat över så mycket själv. Finns det avsnitt/inlägg här/på småspararguiden/annanstans om grunderna i förnuftig förvaltning av guldkant och buffert om “målet” är att die with zero om 10-20 år?
Die with zero känns inte som ett bra mål. Det skapar bara stress! Jag ser ju själv, resorna till Asien har bytts ut mot Medelhavet, nya golfklubbor känns inte aktuellt, bilbytet blev ett steg “nedåt” i både storlek och prisklass, etc, ec. Dina föräldrar skall givetvis unna sig allt de kan av livets goda, men det finns absolut ingen anledning att pusha på.
Ett par 100 000 på banken samt en klassisk 60% aktier och 40% tror jag räcker långt för de flesta.
Inför rådgivningen: Absolut inga (!) strukturerade produkter och välj indexfonder med låga avgifter. Personlig åsikt, är man 75 + bör man nog välja en svensk fond också. Kronan kan ju gå åt vilket håll som helst.
Ska förtydliga att med die with zero menar jag helt enkelt att vi barn har bett dem att inte tänka på att bevara något arv. De är miljöengagerade och därför ganska konsumtions-ointresserade.
Så klokt av dem att downisza. Hur är deras pension och vardagsekonomi?
Tänker mer på vad pengarna ska användas till? Om de nu är miljömedvetna och inte kommer att konsumera - kommer de att använda pengarna under sin livstid? Eller är det mer en förvaltning tills det är dags att lämna över till er?
Tittar vi statistiskt så har de kanske +10 år kvar.
Det som de ska ha de närmaste åren (typ 5) hade jag satt på sparkonto. Resterande hade jag investerat med låg risk om jag skulle använda pengarna år 6-…
Vet de däremot med sig att de inte kommer att använda pengarna kan ett förtida arv göra bättre nytta nu än när de dör. Jag siktar själv på Die with Zero men inte genom att bränna allt mitt kapital utan med tiden lämna över det till sonen. Han har större behov av kapital de närmaste tio åren (mellan 30-40) än när han är 60.
Nu efter flytten blir vardagsekonomin rätt luftig och lugn. Vi pratade lite nu och det verkar som om det blir typ hälften på sparkonto för byggnadsvård/renovering under närmsta 2-3 åren, hälften i placering med låg risk för okända framtida behov. Och den halvan på Lysa troligen, men det tar vi nästa samtal
Har jag varit i den sitsen och 75+ med ambitionen att inte lämna ngt efter mig hade jag satt rubbet på räntekonto och sedan använt upp pengarna på det jag vill (resor, vin, jakt). Ingen idé att jaga avkastning när man närmar sig 80 år.
Jag har dock planen att både leva livet OCH lämna efter mig ett par miljoner till barnen. Skulle personligen kännas fel att bara leva upp allt och dö med noll när har barn. Men det är jag det
