SvD har publicerat en krönika som tar avstamp i Bill Perkins bok ”Die with zero” och Morgan Housel`s bok ”The art of spending money” Spara hela livet eller bränna allt nu?
Mycket är redan nämnt av Jan och Caroline, men jag uppskattar att risken att ackumuleringen av kapital blir ett mål i sig självt nämns tillsammans med rådet att experimentera mer med sina pengavanor och se vad det får för effekt 
Jag funderar ofta i dessa termer och jag läste samma krönika med intresse. Fick så långt att jag lyssnade på en timmes intervju med författaren till den nya boken där han gick igenom sina punkter (på amerikanskt vis). Jag vill inte läsa boken men skulle gärna få Jan och Carolines recension. Vi är ett par 70-plussare som älskat vårt yrkesliv i akademin och som bifynd fått god ekonomi med sparade pengar och bra pension. Nu är vi precis i det läget som det skrivs om att vår ålder och hälsa har kommit ikapp så att vi inte gör av med så mycket trots att vi har råd. Båtar och skidor och fritidshus har blivit för jobbigt och vi väljer bort det till förmån för hemmet och barnen och ett lugnt liv i närmiljön. Känns ändå som vi skulle kunna ställa om och ”unna oss” lite mer. Igår fick jag kämpa för att få maken att beställa tågbiljett på första klass med mat istället för någon budgetvariant med byten och dåliga tider.
Jag vill gärna diskutera vidare med alla och som sagt fint om Jan läser boken The art of spending snart.
Mer än hälften av grejen är att veta att man har så man klarar sig på så lång horisont man behöver för att känna sig trygg. Hur olika det känns vid 20, 50 eller 80 kan inte jag svara på, men i mitt fall är den känslan värd mer än vad några miljoner kan köpa. Die with zero lockar inte alls. Dessutom får ju mitt barn resten ändå.
För mig handlar det om att säkerheten ger mig ett avsevärt trevligare liv. Jag är en orolig person av mig och om jag hade kunna ha 50M bara liggandes på ett sparkonto så hade jag levt så otroligt mycket bättre även om jag aldrig rörde dessa pengar.
Jag behöver inte die with zero för vetskapen att jag lever någorlunda skyddad från omvärldens turbulens är så mycket mer värt något jag kan köpa.
Nu är jag inte där ännu, men så känner jag.