Funderar mycket på DWZ och hur man kan planera för att INTE dö med massor av pengar på kontot (bortslösad livsenergi), men INTE heller riskera att vara luspank på ålderns höst.
Jag landar ofta i ett resonemang som påminner om Coast FIRE, dvs räkna ut vid vilken tidpunkt jag kan sluta investera för att kunna gå i pension vid ålder X med uttag Y kr/mån. I Coast FIRE-kalkylen ingår ju dock att kapitalet kommer att räcka livet ut (jmf. 4%-regeln), eller tänker jag fel här? Om det stämmer, borde jag ju kunna gå i pension/börja spendera mitt kapital INNAN jag når Coast FIRE, om mitt mål nu är att Die with zero.
Ja ni hör ju, jag går vilse bland olika modeller/räknesätt. Skulle önska tips och tankar på hur man kan lägga upp sin ekonomiska livsplan, för att kunna jobba mindre/spendera mer så tidigt som möjligt, utan att dö rikast på kyrkogården (alt behöva söka socialbidrag de 10 sista åren av livet för att pengarna tog slut).
I min mening är det enda rimliga sättet att köra DwZ att lägga in hela förmögenheten i en livränta, eller, som det brukar kallas i Sverige, en pensionsförsäkring med livsvarig utbetalning. Alla andra alternativ har väl risk att man dör för tidigt eller för sent.
Det finns ju flera osäkerhetsfaktorer här, varav en är att du inte vet hur länge du lever, och en annan att du inte vet hur börsen och inflationen kommer att utveckla sig. Men om du har tjänat in till allmän pension så har du ju den som en grundtrygghet. Så ett förslag är att leva på egna besparingar så länge som behövs för att din allmänna och eventuella tjänstepension blir tillräckligt höga för din framtida lägstanivå, och så spenderar du ditt privata kapital som du har lust med fram tills det tar slut.
Kommer du inte, om du rent teoretiskt lyckas räkna ut en modell/prognos på hur du mer eller mindre kommer ha slut på pengarna när du dör, känna dig otroligt låst till den modellen i ditt liv? Är det verkligen bättre att inte behöva jobba men vara låst vid en uttagsmodell utan möjlighet till förändring än att jobba fast med möjligheten att både byta jobb och förhandla upp sin lön?
Lite off tonic kanske men delar ändå denna tanke Samhället har väl till viss del redan gjort den här uträkningen och planen för oss? Vi växer upp och utbildar oss till ca 20-25 års ålder. Sedan arbetar vi full tid tills vi är ca 65 år med undantag för föräldraledighet. Sedan plockar vi ut vår pension samt lever på ett ev arv från ens föräldrar. Sedan börjar det om på nytt igen med ens egna barn. Finns det någon anledning till varför denna cykel måste vara noll när personer dör?
Kommer du att få en pension du kan leva av? I så fall borde det inte vara så svårt att räkna hur du ska brygga åren utan inkomst så du landar runt nollan. Behöver du täcka pensionsåren blir det svårare eftersom du inte vet hur länge du lever.
Vill minnas att någon försökte snickra ihop en kalkylator som finns i en tråd, om du söker i forumet?
Finns lika många som det finns människor. Man kanske inte har barn eller annan/annat att lämna över till eller vill lämna över till. Och varför ska man leva efter just samhällets normer. Finns lika många sätt att leva på som det finns människor. Vi är bara ganska marinerade i från det att vi föds hur vi bör leva våra liv.
Själv så är jag ej så skraj för att dö pank jag är mer rädd.för att dö med vetskapen att jag ej levde mitt liv fullt ut.
Tror om jac får leva till hög ålder så kommer jag nog ej vara så bitter för att jag är “fattig” om jag vet att jag passade på att i ung ålder ta mycket ledigt för att umgås med mina vänner/föräldrar etc samt utforskat världen.
Sitter då gärna på en gungstol och bara njuter av mina minnen dom sista åren än att försakat mitt unga vuxna liv för att få en guldtillaro på ålderns höst.
Blir lidandet allt för stort när kag är gammal så traskar jag in i skogen när jag blir gammal och resten får ni räkna ut själva.
Jag tänker att många som planerar för FIRE borde träffa/prata med folk från pensionsmyndigheten om man har frågor som die with bero eller bara helt allmänt funderar på hur man skall planera sin pension. Deras riktlinjer om ex pensionsålder lär ju bygga på många beräkningar och forskning och ser till hela samhället istället för individen. Jag tror personligen inte att vi är marinerade i ett system som egentligen inte bör följas utan det är skapat utifrån något som gör att det funkar i flera generationer framåt. Men men…det är kanske en helt annan tråd. Jag tror hur som helst att planera för Die with zero riktigt tidigt i livet är svårt. Kanske enklare när man närmar sig 60-70.
Tror också att de där åren innan pension (men efter arbete) kan vara en bra utgångspunkt när man tänker kring dwz eller ekonomi i senare delen av livet i allmänhet.
Att först fråga sig om pensionen är tillräcklig och om så är fallet göra en mer lättöverskådlig plan för de där åren mellan jobb och pension.
Jag har en oro över att begrepp som garantipension inte kommer att finnas kvar när det är så dags för mig (är i 30-årsåldern nu)… Känns läskigt att “räkna” med att jag MINST kommer att få 10-11.000.
Samhället har väl till viss del redan gjort den här uträkningen och planen för oss? Vi växer upp och utbildar oss till ca 20-25 års ålder. Sedan arbetar vi full tid tills vi är ca 65 år med undantag för föräldraledighet. Sedan plockar vi ut vår pension samt lever på ett ev arv från ens föräldrar. Sedan börjar det om på nytt igen med ens egna barn. Finns det någon anledning till varför denna cykel måste vara noll när personer dör?