Hur mycket pengar man behöver till sin pension är ett svårlöst problem. Hur mycket pengar man behöver spara verkar i hög grad bero på omständigheter utanför ens egen kontroll. Bland annat beror det på faktorer som: Är vi ett par som delar på kostnaderna? När dör jag? När dör min fru eller partner?
Jag har de senaste åren fått uppleva två äldre manliga släktingar som varit gifta men där deras fru avlidit. Den ekonomiska smockan av detta har varit dryg. Det förefaller vara så att om ett par har haft två heltidslöner klarar man sig rätt bra som pensionärer. Men när en pension försvinner vid ett dödsfall blir ekonomin genast mycket sämre.
Det fick mig att fundera. Kanske är det så att att målnivån på det privata pensionssparandet bör vara så tilltaget att man kan ersätta en pension. En normal pension är efter skatt ca 15000-20000 kronor. Låt oss därför kalkylera på det lägre beloppet. 15000 gånger 12=180000 kronor per år. Med 4%-regeln gäller att 180000 gånger 25 = 4,5 miljoner kronor. Om vi kalkylerar på det högre beloppet gäller 240000 gånger 25 = 6 miljoner kronor.
Eftersom det är ett problem som härrör sig till att vara ensamstående pensionär gäller ju att singlar bör spara denna summa fast på egen hand. Ett gift par kan däremot komma undan med att var och en sparar hälften så mycket eftersom ett gift par ärver varandra.
En risk som uppkommer med pensionssparande är att man dör för tidigt och aldrig får njuta av frukterna av ens sparande. Här tror jag det är viktigt att man tidigt funderar över vad pengarna ska gå till när man dör. Det är enkelt om man är gift med barn. Då finns i de flesta fall en given plan B, barnen får ärva pengarna. Men för de som inte har några barn kan det bli ett motivationsproblem med sparandet. I värsta fall blir inget sparat och livet blir långt varefter de sista åren blir ett liv med väldigt lite pengar. Det kan vara motiverande att skaffa sig en plan B för sparandet. Kanske har du någon släkting du vill ge pengar till när du dör? Kanske finns någon viktig verksamhet du vill bidra till när du har gått bort?
Den samlade rekommendationen av ovanstående resonemang:
Man behöver kanske inte ersätta en hel pension, då vissa kostnader också försvinner, samt även pensionärer stadgar ju om sig ibland.
Min plan är att ha 1 miljon, och så kan man ta 100k om året i utdelning plus tugga på kapitalet i 10-15 år. Sen bedömmer jag att lever jag så länge så är mitt ekonomiska behov lägre och pension räcker till.
Ser inte riktigt varför man ska skrapa så mycket att man kan köra 4% regeln som pensionär, iom att man har ju en pension i grunden som inkomst.
Men man bör nog absolut ha en plan som inte bygger 100% på att man är 2 st hur länge som helst.
Jag är förvisso ganska billig i drift, men som singelhushåll har jag utgifter just utifrån ett singelhushåll. Pensionen blir lägre än lönen, men jag ser inget behov av att spara ihop som en extra pension för att kunna klara mig. Däremot drömmer/fantiserar jag om FIRE, ca 10-12 år innan eg pension och då är 6 miljoner en rimlig siffra för mig, tänker jag.
Och Fire är fullgod vision för att jag ska känna motivation att spara
Intressanta tankar, men sex miljoner i sparande känna minst sagt högt.
Om jag går till mig själv. 75 år med en fru som är lika gammal. Vi har i bästa fall 10 aktiva år framför oss, och sedan några passiva år i väntan på döden. När någon dör lär förmodligen villan på över 200 kvm bytas mot en hyreslägenhet på 3 rum och kök.
Mina beräkningar är betydligt mer modesta än dina. Dör min fru först lär 1 till 1,5 miljon räcka väldigt långt. Blir frugan kvar har hon en sämre pension men 1,5 till 2 miljoner lär räcka.
Nu råkar vi ha mer än två miljoner, men mindre än sex miljoner. Jag har inga som helst ambitioner till att nå upp till den högre summan. Tvärtom nu gäller det att njuta av livet, de aktiva år man har kvar.
Det här har vi noterat på flera håll i släkten och nu som lite äldre även i bekantskapskretsen. Det är lätt att bara tänka på hur bra man har det eller kommer att få det i en parrelation med två inkomster/pensioner.
Vi räknade lite på hur mycket mer vi skulle få i pension om vi skippade efterlevandeskyddet men valde ändå att ha det kvar eftersom vi tycker vi har tillräckligt bra marginaler utan dessa extra pengar. Speciellt om vi jämför med vad det skulle innebära att bara leva på en pension!
Det där med minskade kostnader för 1 person jmf. med 2 och generellt med stigande ålder stämmer säkert i många fall men om man har möjligheten att minska eller utesluta den risken så varför inte? Med så stora förändringar i livet som det borde innebära är min tanke att det tom kan innebära högre kostnader om man inte bara kan tänka sig att sätta sig ner och inget göra åt sin situation.
Som parentes kan nämnas att vi efter att nyligen ha tagit ner jobbskylten strax efter 60 konstaterat att vi nästan fördubblat våra månadskostnader. Vi har helt enkelt mer tid för nya mål och intressen i livet och det känns bra att ha tagit höjd för det långt tidigare genom förnuftigt långsiktigt sparande till oss själva. Och framför allt att vara skuldfria och slippa behöva prioritera eller ens tänka på stigande räntor…
Det tråden missat att ta upp är att vi lever allt längre.
Idag är medianåldern för den som dör 87 år, mer än 10 år längre än på 70-talet.
Men är man under 50 år idag, tar hand om sin hälsa och vetenskapen fortsätter göra framsteg, då är helt rimligt att anta att medianåldern när man dör kommer vara över 100 års ålder.
Jag är 54 och kan nog leva 50 år till, men jag tror inte jag vill det.
Det viktigaste är att hela livet ha ett sparande och att man låter ränta på ränta effekten ha sin verkan.
Men det beror ju även på intressen och hur mycket kostnader man har kopplat till att jobba.
Mitt mål är som sagt att minska de fasta kostnader så mycket så möjligt och ha ett bra kapital undanlagt. Att gå i pension långt före sin andra hälft hjälper också mycket…
