Nån som verkligen pratat med pensionärer? | Lev livet nu!

Här på forumet är det mycket diskussioner om att spara till pensionen och nu menar jag den vanliga, inte FIRE. Jag vill lite ifrågasätta iden att man behöver enormt mycket pengar som pensionär. Det kanske beror på att jag är 40+ Men jag tänker följande:

  1. behöver man så där jädra mycket extra som pensionär? Jag är iofs höginkomsstagare nu men hade en väldigt låg lön fram till 30. Jag beräknas ändå få ut drygt 36 000 brutto i dagens penningvärde. Även om systemet skulle försämras något innan dess så kommer jag ju knappast få leva på kattmat. Jag förstår att jag är priviligerad men jag undrar om vi allmänt överdriver pensionssituationen påhejade av amerikanska bloggare i ett system som är väldigt olikt vårt…?
  1. Det är nu jag vill resa med familjen, fixa iordning hemma, leva. På något sätt känns det bakvänt att fokusera på att spara till pensionen när man är mitt uppe i livet. Tänker vi verkligen rätt här? Borde inte många fler klara sig på en liten bonus till pensionen som kanske ligger nånstans runt 2 miljoner. Med lite tur kan många dessutom få ut det bara genom att downsiza sitt boende.

Det är här jag undrar: känner nån några pensionärer som känner att de ångrar att de inte har ett antal miljoner sparade? Vad är det för liv de vill ha? Vad är det för liv ni ser framför er att ni vill ha när ni är pensionärer? Vad är det för kul att skaffa segelbåt när man är 65, varför inte leva livet NU??

13 gillningar

Behöver inte gå längre än till min mor och far, båda 77 år gamla. De bor i en hyresrätt och äger i princip inget av värde. Har ca 100000 kr på bankbok.

Morsan har väl en 7000 kr netto och farsan runt 12000 kr i pension. De får bostadsbidrag. Morsan fick inte ett öre extra i det senaste inkomstpensionstillägget, farsan fick maxbeloppet 600 kr.

Största utgiften är hyran på 8000 kr. Sen mat och annat från ICA ca 4000 kr.

De har inga direkta intressen, lägger endast pengar på barnbarn och tandvård, samt betala räkningarna och handla mat och annat på ICA. Deras gamla (skrot)bil kostar förvisso en del i underhåll, senast sönderrostad rattstång. De har inte velat köpa en ny eller begagnad bil då farsan inte har tänkt köra bil så länge till. Det är för riskfyllt med en ny bil eller leasingbil då han kör lite klumpigt och har kört emot ett antal cementstolpar och annat.

Hade de haft några miljoner hade de antagligen inte unnat sig själva ett öre, utan gett bort allt till mig eller barnbarnen. Morsans syster och bror är om möjligt ännu fattigare och hade säkert fått en slant till lite kläder och kanske en fin begravning. Morsans andre bror dog vid 75 helt utfattig, och socialen fick bekosta begravningen. Tillgångar saknades helt och hållet, så när som en katt och en sönderrostad bil.

Kanske finns det pensionärer som har lyckats bättre i livet och sitter på lite tillgångar, jag känner inga i alla fall…

/H

3 gillningar

FIRE är en sak, men om du är ung(ish) nu vet du aldrig vad regeringen kommer att förändra utifrån ekonomi och demografisk utveckling förrän du faktiskt kan gå in i pension. Kanske är det 75 då. Är det verkligen FIRE att se till att du faktiskt kan gå i pension med låt oss säga 60-65 åtminstone oavsett vad regeringen gör?

Det andra är de medicinska framstegen, kanske under de närmaste 20-40 åren kommer det att bli stora genombrott och plötsligt kommer du att få mycket mer energi och längre liv i äldre ålder.

Och om du har barn(barn) kan du ekonomiskt stödja dem i ålder och i slutändan kommer de att ärva något.

Självklart ska du inte bara spara allt i pension och också göra det du tycker om i livet under hela resan.

Som med allt i livet är det bästa (men också det svåraste att uppnå) BALANS.

5 gillningar

I deras fall kanske det hade räckt med 1-2 miljoner för att leva ett riktigt gott liv.

Lite detta jag menar. Man kanske inte behöver gå i mål med 5-10 miljoner?

5 gillningar

Jag håller med att saker kan ändras även om jag inte tror att såna radikala förändringar i åldrande kommer ske på 20-40 års sikt.

En parallell strategi är att planera vilken tjänst man bör satsa på i slutet av sitt arbetsliv. Att exempelvis kunna gå ner till halvtid eller kanske ännu mindre kan vara ett alternativ de sista åren. Kan inte tänka mig annat än att om pensionsåldern höjs till över 70, då kommer möjligheter att trappa ner de sista åren bli en tjänsteförmån på många arbetsplatser.

Jag ”översparar” säkert, men förhoppningen är att gå med ungefär samma pension som lönen om jag räknar in tjänstepension, löneväxling och privat sparande. Jag vill kunna leva ungefär samma liv som nu och kunna resa, men ju äldre man blir så kommer antagligen behovet av pengar att minska.

Det centrala som pensionär är ändå trygghet och ett visst mått av valfrihet. I början av pensionstiden kanske man vill göra vissa resor och roliga grejer. När man blir äldre får man mer acceptera att man har sin framtid bakom sig. Man kan leva ett enkelt och bekymmersfritt liv. Den stora frågan är att ha råd att (välja att) bo kvar om ens sambo skulle dö och att inte behöva leva ett otryggt liv. Då är det viktigt att ha ett kapital som komplement till pensionen.

1 gillning

1 – 2 miljoner är jättemycket pengar för de flesta och borde vara fullt tillräckligt för att dryga ut en knaper pension. Om man samlar på sig mer pengar bör man ha ett syfte med överskottet.

6 gillningar

Det här borde det säkert finnas statistik på. Men jag tänker mig att ens kostnader minskar på en rad olika sätt, man kanske kör mindre bil, mindre behov av kläder, äter inte lunch ute, ingen fackavgift, etc.

Redan när mina barn flyttar hemifrån kommer jag att ha betydligt mindre utgifter.:rofl:

3 gillningar

Allt sådant här är ju så olika. Tidigare hade nog de flesta pensionärer en enklare livsstil. Idag har många sommarhus, båt, bil och hyggligt dyra vanor. Saker kan förstås avvecklas när man blir äldre och får mer krämpor.

1 gillning

Ja. Men här vore det intressant med lite konkreta exempel. Tycker att det saknas i diskussionen. Målet blir så vagt.

Om jag utgår från mina föräldrar som är pensionärer så använder de pensionen till det löpande och till resor mm använder de pengar från sparat kapital efter de sålt av boendet (bor numera i hyresrätt). Jag vet inte exakt hur mycket de förbrukar utöver pensionen men ca 200 000 om året? De lever definitivt gott.

En gång i tiden levde man på csn lån och bidrag på 7 000 kr varav hälften gick till hyran. Det var inte så att man, eller jag, var olycklig för det. Nu var ju ens kompisar i samma situation så man var heller inte avundsjuk på någon eller jämförde sig rent materiellt sett. Under pandemin med hemarbete blev det tydligt för mig vad som är viktigast och vad som gör mig allra lyckligast. Att träffa folk, vänner och att vara frisk i kroppen och kunna träna. Har till skillnad från maken knappt saknat att kunna resa till något medelhavsland. Jag har sparat väldigt mycket varje månad och känner inte alls att jag egentligen försakat mig någonting, helt enkelt för att det knappt funnits något materiellt som jag vill köpa.

Mina föräldrar som är pensionärer har totalt pension på ca 100 000 kr brutto. När det inte är pandemi reser de kanske tre fyra gånger om året och är utomlands under vintern. En stor anledning till vinterresan är att min ena förälder blir deprimerad med lite solljus under vintern (men i själva verket tror jag det hade kunnat räcka med d-vitamin tabletter). Men de har ju råd, så då är det bra att de reser.

Mina svärföräldrar har totalt en pension på ca 30 000 brutto (bor i hus). De reser två gånger om året. De reser under lågsäsong när det är som billigast. De har alltid levt väldigt snålt då de under sitt yrkesliv haft låga inkomster och har en väldigt stram matbudget varje månad. Det som gör dem lyckliga och som de lever för är sina barn. De hade inte varit lyckligare med mer inkomst, kanske också för att de är vana. Men, de har också tryggheten i att ha sparat lite hela livet så att de har ca en miljon i fonder/bank. Skulle jag jämföra mina föräldrar med mina svärföräldrar så är mina svärföräldrar lyckliga. Sedan beror det nog på att svärföräldrarna som grund haft lyckligare barndom.

Det som är lite knepigt med sparande är att ingen vet hur länge man lever. Man kan dö imorgon och då vill man gärna ha hunnit ha ett lyckligt liv och inte skjutit upp för mycket till framtiden så att ens efterlevande kan minnas tiden man haft tillsammans med fina minnen och lyckliga stunder.

Är man medelinkomsttagare tror jag egentligen det räcker med två miljoner (fullt medveten om att det är mycket för vissa och inte så mycket för en del andra här) sparat per person för att man ska känna sig trygg. Har man dessutom hus med normal värdestegring så har man ju dessutom ytterligare back-up om det skulle krisa sig.

4 gillningar

Min mamma har väl runt 20 tkr i pension och min pappa har 36 tkr. De lever båda i ägda bostäder med låga driftskostnader och inga resp. marginella lån. Pappa har en del fasta kostnader för bil och sommarstuga. Mamma har ett kapital efter försäljning av bostad medan pappa har dyrare bostad kvar men inget större kapital.

Det finns förstås både de som har det materiellt bättre och de som har det väsentligt materiellt sämre. Under min uppväxt levde vi i relativ fattigdom men vi hade samtidigt i ägda bostäder i en av Stockholms dyrare villaförorter. Det var inkomsterna som saknades medan kapitalet i grunden var ganska stabilt.

Att ha haft ett ägt boende under många år är nog för många den avgörande faktorn mellan att ha en bättre eller sämre ekonomisk helhetssituation som äldre. Man kan ha haft högre eller lägre lön men det är boendet som är den verkliga vattendelaren.

3 gillningar

Vår plan är att hålla samma utgiftsnivå som vi har i nuläget (eller snarare pre-corona).
De största osäkerhetsfaktorerna är livslängd och framtida hälsa.
Det är mycket möjligt att utgiftsnivån blir lägre vid 80 och att det blir ett större kapital än beräknat krav till barnen att ärva.

Japp, min många år äldre bror. Jobbat hela livet inom kommunen, toppade ut på en lön på 22 kkr/mån, fick en pension på 10 kkr/mån netto varav knappt 60% går till boendet som ensamstående. Addera lite mat och andra nödvändiga kostnader så går det precis runt. Det lilla kapitalet används sparsamt på enstaka resor och äta ut. Hade han haft 1-2 Mkr till så hade såklart hans liv varit väldigt annorlunda.

För egen del tänker jag att jag vill ha ungefär samma levnadsstandard som pensionär som i slutet av karriären. Dvs har jag ingen segelbåt nu så ska jag inte heller ha det som pensionär :wink:

Det svåra men kapital till pension är

  1. Förväntad livslängd. Tyvärr inte ovanligt att folk ställer tofflorna redan vid 65-70 och samtidigt är det många som blir 90+. Man får försöka utgå från något vettigt och hoppas på det bästa.
  2. Hälsa, som både kan öka och sänka kostnaderna. Man kanske ska ta med i beräkningen att det inte finns en max taxa när vi är pensionärer.
  3. Förändrad livssituation. Är man ett par med dubbla pensioner går det nog bra. Är man singel så kan det bli kärvare.

Så det skadar inte att lassa på lite på kapitalet MEN såklart ska man också leva nu!

Den klassiska balansakten! :slight_smile:

4 gillningar

Jag vet inte exakt vilken inkomst mina föräldrar har (28-30000 tillsammans i månaden efter skatt eller däromkring), men det är inga höga pensioner. De bor i hus utan lån och varit nöjda med sin standard, men de är också väldigt vana att kunna allt praktiskt själva vilket de inte riktigt orkar med längre. Sånt som att elda med ved man själv sågar upp, gräva för dränering när det behövdes och byta någon hängränna har varit en självklarhet för honom att kunna göra. Nu tycker de att det kostar väldigt mycket när de behöver ta hjälp med något de inte riktigt kan göra längre, även om de har en ok buffert…Och kanske framförallt tråkigt att behöva ta av den för sådant istället för kunna lägga de pengarna på en ny bil eller något annat roligt.
Jag kan även märka på deras grannar och vänner i samma ålder som också bor i äldre villor att underhåll på huset kan bli en sån jobbig belastning när inkomsterna är för låga för att ta större lån.

3 gillningar

För något år sedan fick jag 100 000kr av min farfar. Han berättade då att det är ungefär det han får över per år från pensionen för att han inte kan/har lust/ork att göra av med pengarna. Har absolut ingen aning om han har något sparat kapital, men uppenbarligen har han heller inget behov av det.

Så visst är det så att som tidigare höginkomsttagare så behöver man nog inte oroa sig. 2 miljoner tror jag räcker gott. Speciellt om man äger sitt boende.

1 gillning

Har hört från säkra källor att barn aldrig slutar kosta pengar, oavsett hur gamla de är… :grin:

14 gillningar

Jag kan inte heller se något exempel på folk som plötsligt skiftar beteende. Når sitt FI-mål och plötsligt börjar spendera mycket. Eller pensionärer som plötsligt går banans. Tvärtom tror jag att sådana beteenden sitter så djupt.

En återkommande diskussion jag har med min mor är att hon ska använda pengarna nu, medan hon är vid god vigör (68 år) och inte ge bort dem till mig och min bror i arv. Men det är supersvårt. Hon har ju sparat hela sitt liv, levt snålt och inte unnat sig saker. Finns inte på världskartan att det ändras nu. :man_facepalming:

Så min tes är att man högst sannolikt lär behöva en hel del mindre pengar än man behöver i 40-års åldern med barn hemma. Dessutom tror jag att det minskar ännu mer i perioden, säg 75-85 när kroppen inte riktigt vill lika mycket som huvudet. Det vill säga att skulle jag rekommendera något, sås kulle jag nog försökt maxa utgifter under 65-75 och sedan dragit ner 75-85 istället för att räkna en rak summa 65-85…

7 gillningar

Jag har samma tankar. Jag räknar kallt med att jobba till 69, (jag är 39 idag), dels för att jag tror att pensionsåldern kommer vara minst 69 när det är dags för mig, och dels eftersom jag är rastlös och gillar att jobba.
Enligt Min Pension så kommer jag få 34 000 kronor i pension, min grundlön är idag 38 000.
Jag amorterar inte för tillfället utan sätter min amorteringsplan i fonder, detta kommer ändras när räntorna stiger, så när jag går i pension så kommer mitt boende vara betalt, och samtidigt kommer jag ha någonstans runt 5 000 000 på Avanza om jag fortsätter spara 2500 i månaden.
Min fundering är vad jag skall ha alla pengar till, för mina utgifter kommer ju inte öka när jag går i pension, tvärtom så får jag ju 5000 extra över som idag går till sparande och amortering.
Jag har ingen extravagant livsstil idag och det kommer inte ändras när jag går i pension.
Samtidigt så är jag en person som älskar att spara pengar, så för mig är det svårt att låta bli att mata in allt överskott från en månad in på Avanza, men jag har allt mer börjat fundera på varför jag skall spara överskottet, det kanske är bättre att använda överskottetspengarna nu och inte när jag är 70, jag menar vad har jag för glädje av att ha 10 000 000 på kontot när jag är 80?

7 gillningar