Tänk om det är lite dumt att ha ett privat pensionssparande?

Mitt inlägg på Instagram idag där jag varje dag försöker sammanfatta något viktigt om ekonomi. :slight_smile:










Låt oss ta det från början. Jag tycker alltid att det är viktigt att spara. Men ibland kan man ha otur när man tänker. Det har hänt mig en och annan gång. :grin::see_no_evil:

Det är nämligen lätt att vara orolig för pensionen och spara för mycket. Nästan varannan person tror att det privata pensionssparandet påverkar pensionen mest och att det är mer eller mindre tvunget om man inte ska bli en fattigpensionär. :scream:

Men, låt oss stanna upp och räkna på det. @pensionsmyndigheten själva har gjort en beräkning att ett års extra arbete ger mellan 1.600 kr och 2.200 kr mer i pension per månad resten av livet.

För att få samma summa utifrån ett eget privat pensionssparande, behöver man spara:

▸ 500 - 800 kr/mån i 30(!) år
▸ 700 - 1.100 kr/mån i 20 år
▸ 1.900 - 2.600 kr/mån i 10 år

Då är min fundering; bör man inte prioritera annat som ung än pensionssparandet? Att spara till buffert, bostad och upplevelser / minnen som man kan bli nostalgisk över på gamla dar?

På samma sätt ger det för en ung person mer effekt att jobba ett år extra än att börja jobba ett år tidigare. Tänk om det är mer värt att göra den där långresan, året utomlands och skapa minne för livet än att stressa in i arbetslivet?

De flesta som sparar har nämligen redan som mest pengar när man dör. Dessutom tenderar värdet på pengar minska med åldern.

Hur frisk man än är som 70-åring så gör man inte lika många skidåk eller håller samma tempo som en 30-åring. Ju yngre man är, desto fler saker kan man använda pengarna till.

Att då flytta pengar från sitt behövande jag i 30-års åldern till sitt rika jag i 70-års åldern, kanske inte är det som behövs eller ger mest effekt per krona idag.

I grunden handlar det om: vad ger mig mest värde och rikedom i livet? 300.000 kr utspritt över livet eller ev. 1 års extra jobb?

Min poäng är: tänk om det handlar om att spara, men inte spara mer än det som behövs och använda pengarna till det som är viktigt medan man kan och när det behövs.

Så tänker jag, hur tänker du?
//jan

PS. Tack för att jag får ge #tankespjärn och utmana lite.
Källa: Pensionsmyndigheten: “Överskattad effekt av privat pensionssparande” samt “Tumregler för pensionen, 2019

31 gillningar

Verkligen tänkvärt! Gäller att hitta balansen men det kan vara svårt om man inte lyfter blicken ibland. När får man mest pang för pengarna?

Beroende på vad man har för jobb är det nog också olika värt att sluta jobba ett år tidigare. Har man ett fysiskt eller psykiskt slitsamt jobb när man är 60 kan jag tänka mig att pengarna gör stor nytta i den åldern om det innebär att man kan sluta jobba ett år tidigare. Har man ett jobb man trivs med eller iaf tycker är helt ok kanske pengarna gör större nytta i 30 års åldern.

Jag inbillar mig också att man kanske trivs bättre på sitt jobb närmare pensionen. Man har ett socialt sammanhang som man kanske börjar inse att man kommer gå miste om ifall man slutar och då kanske det känns lättare att fortsätta ett år till.

Att spara långsiktigt är ju lite som att betta pengar. Man bettar på att man kommer leva och kunna använda pengarna senare i livet och att man inte kommer få ett piano i huvudet och dö nästa vecka.

5 gillningar

Jag tror att för de som jobbat heltid hela livet, placerat TJP och PPM ”rätt” och ”brett” och låtit ränta på ränta göra jobbet, är det överflödigt.

För de som jobbat halvtid, studerat länge, varit föräldralediga, arbetslösa, sjukskrivna så kan det nog vara bra att gardera sig. Likaså för de som inte har någon tjänstepension, eller legat i traditionella försäkringar.

Det som jag ser som mest akut dock, det är ju att människor ofta har väldigt dålig koll på pensionsbiten, så de, som av någon anledning skulle behövt byta/rädda upp pensionen vet inte om det förrän sent i livet.

Ett långsiktigt sparande däremot, råder jag alla att ha, att investera det de kan avvara, för det kan ju bli en obehaglig överraskning senare i livet.

Så jag säger- Det beror på omständigheterna.

2 gillningar

Håller inte med. Pensionsåldern flyttas framåt snabbare än jag hinner åldras. Likt en hägring i öknen, när man tror man är framme vid oasen har den flyttats hundra sanddyner bort igen.

Med egna pengar sparade kan jag gå vid 64-65 och fullständigt skita i vad Pensionsmyndigheten tycker om saken. Det kommer inte vara roligt på mitt jobb att vara nästan 70 och försöka hänga med i ungdomarnas tempo.

33 gillningar

Dessutom, tro inte att livet är slut vid 65, jag har gott om uppslag på roliga saker att göra som 54 åring och ser inte att det kommer ändras i närtid.

3 gillningar

Jag känner samma sak: Pensionsmålet flyttas fram så jag kommer aldrig dit, eller så hittar staten på något annat skit när jag ska gå i pension för det är rent för få som jobbar idag för att det ska bli pension i morgon.

Med egna pengar har jag friheten att göra det som känns bäst. Och det är säkert så, att när jag har friheten att göra ett val, känns det kanske mer ok att välja att jobba kvar några år till för att få ta del av de positiva sakerna som ett arbetsliv ger.

7 gillningar

Jag är ett av de udda fallen, där det kan vara rimligt att spara till pensionen. Men då är min situation inte som en medelsvensson och jag kommer ha varit sjukskriven mer än jag har jobbat när jag når pensionsåldern. Garantipensionen känns inte som någon garanti för att få en ok ålderdom.

Men jag börjar fundera på att kanske anlita rådgivning just kring min pension, för ju mer jag lär mig desto rörigare blir det. Men har också lärt mig genom åren att då många politiska faktorer styr privatekonomin för oss som är i behov av bidrag, så kan läget snabbt förvärras beroende på vem som styr.

Tror att ha ett större sparande kan vara bra för de flesta, men vet också att det är viktigt att göra det man tycker om idag, för livet kommer utan garantier. Så att försaka allt man tycker om för en morgondag som kanske inte kommer, är synd.

15 gillningar

Stämmer inte helt. Har du läst rapporten om riktålder?

Jag jämförde skillnaden i riktålder för mig (född 1981) och för min dotter (född 2018). Det skiljde 3 år i riktålder på 40 år…

Kolla här:

Född 1981:

Det här gäller för dig enligt den senaste prognosen för riktåldern:

  • Du kan tidigast ta ut allmän pension från 65 år
  • Du kan tidigast ha rätt till garantipension, bostadstillägg, inkomstpensionstillägg från 69 år
  • Sjuk- och arbetslöshetsersättning betalas ut till 69 års ålder.

Född 2018:

Det här gäller för dig enligt den senaste prognosen för riktåldern:

  • Du kan tidigast ta ut allmän pension från 68 år
  • Du kan tidigast ha rätt till garantipension, bostadstillägg, inkomstpensionstillägg från 71 år
  • Sjuk- och arbetslöshetsersättning betalas ut till 71 års ålder.

Det är en myt om att pensionsåldern flyttas… Sedan är det väl fullt rimligt att om man lever längre - dvs att pensionen ska räcka längre - att man också jobbar längre?

5 gillningar

Åh, 1-2 år extra att spara! Trodde det var 67-68. :raising_hands::rofl:

2 gillningar

Jag själv jobbar och sparar till pensionen för att kunna gå vid absolut senast 60. Har en sjukdom där medeldödligheten är 13-17 år tidigare än snittet vilket gör att jag med största sannolikhet inte tar mig till Statlig pensionsålder, eller snudd på iallafall. Så jag behöver spara privat för att ha en chans att inte jobba mig in i graven. Jag kombinerar det med att även leva redan nu och tycker mig funnit en fin balans på leva och spara :smiley: .
För en frisk och vanlig tjänsteman kan man säkert jobba ett år extra, eller två för att få ihop en högre pension jämfört med att spara ihop den extra lappen, men jobbade som målare ett tag och där var det inte många som tog sig till 65 pigga och glada.

20 gillningar

I mitt fall är höjningen två år på nio år.

Den som är född 1960 kan ta ut allmän pension vid 62. Jag som är född 1969 kan enligt prognosen ta ut den vid 64. Vad det verkliga utfallet blir får vi se.

Min poäng är att jag vill gå när jag själv tycker det är dags. När mitt eget högst individuella tillstånd tycker att det är lämpligt.

Jag tänker inte låta mig styras av när de ekonomiska omständigheterna för svenskar som kollektiv kan tillåta mig trappa ned.

För mig är frihet allt. Frihet att stå över politikers och tjänstemäns beslut. Jag vill bestämma själv.

Jag ångrar de pengar jag brände på BMW bilar och annat som ung. Dom skulle jag sparat till att korta ned arbetslivet ett par år.

9 gillningar

@janbolmeson det låter som om du tagit rejäl inspiration av boken Die With Zero. Den har dykt upp mer än en gång på sistone i de engelskspråkiga entreprenörspodcasts som jag följer.

1 gillning

Spännande. Ja, jag gillade verkligen det… Sedan lyssnar jag tyvärr inte på andra poddar. :see_no_evil:

Vad säger de om den där?

1 gillning

Har du kontrollräknat Pensionsmyndighetens siffror Jan? Eftersom det är ett långsiktigt månadssparande är det rimligaste 100% aktier. Med en avkastning efter inflation på 7% och om man börjar spara vid 30 års ålder får man (enligt rikatillsammanskalkylatorn):

650 kr/mån i 30 år = 760 000 kr, enligt 4% regeln 2500 kr/mån. Med ytterligare 10 år med utan insättningar innan uttag (utifrån förväntad pensionsålder 70 år) stiger slutsumman till 1 500 000 kr eller ca 5000 kr/månaden.
Det är mer än 1600-2200 kr/mån före skatt.

Motsvarande siffror blir för 900 kr/mån i 20 år + 20 års avkastning utan insättning = ca 5900 kr/mån vid pension. 2250 kr/mån i 10 år + 30 års avkastning utan insättning = ca 9800 kr/mån vid pension.

3 gillningar

Jag tror PM räknar på sina 1.9% över inflation i alla scenarion (typ som minpension gör). Stämmer det inte med det?

1 gillning

Kanske, men hur sannolikt är det att börsen kommer avkasta 1,9% per år (efter inflation) under en period på 40 år?

2 gillningar

Det får vi hoppas inte händer… :scream: :smiley:

2 gillningar

Ja, räknar vi på dessa siffror kan vi lägga ner rikatillsammans (eftersom det blir svårt att argumentera för att man ska investera på börsen).

Att de räknar så lågt som 1,9% tänker jag beror på att största delen av inkomstpension inte investeras utan betalas ut direkt till dagens pensionärer, så att de istället får ta hänsyn till löneutvecklingstakten snarare än börsavkastningen när de beräknar avkastningen på inkomstpensionen.

1 gillning

Den jag hörde idag var från Intentional Growth.

Som jag tolkade den intervjuade personen:

Boken fick personen att lägga rätt energi i rätt tid i livet. I detta fall en entreprenör som sålde sitt framgångsrika företag innan han blev för gammal trots att det fanns mycket värde kvar att ta hem i firman. Han ville - inspirerad av den boken - byta bana och göra lite annat. “Det går alltid tjäna mer pengar och starta nya företag.”

Kan ju tänka tvärtom. Ifall jag sparar typ 2000 kr/mån i 10 år då jag är 50-60 år och också har jobbat upp en bra lön som jag ändå klarar mig gott på - då slipper jag jobba det där extra året🥳

9 gillningar