Sedan kan man tänka att tid är minst lika viktigt som pengar när det gäller investering i relationer.
2 gillningar
Där tror jag nog narare att det är tid man bör investera för att eventuellt få tillbaka något. Att investera pengar i andra i tron om att få något tillbaka tror jag är ett stort feltänk. Det man får tillbaka är på sin höjd kortvarig behaglig känsla över att man varit snäll.
2 gillningar
Samtidigt gillar jag tanken på att hjälpa ungarna när det timear som bäst:
jag är egentligen emot die with zero, bara för att man kan spendera pengar så är det inte nödvändigt… tro det eller ej man kan vara lycklig att va helt medioker också.
3 gillningar
Det där är ju snarare Die with zero, att man har bara så mycket pengar som man faktiskt har användning för. Die with zero är ju en lagom-filosofi.
1 gillning
Vilken ålder, ungefär, tänker du är ganska sent i livet?
Om man är tjugo är det svårt att planera för det men efter femtio kan man väl som svensk börja planera för det när man börjar få viss koll på hur mycket pension man kommer att få. Om pensionen räcker kan man tänka att man ska göra slut på pengarna tills man börjar få pension, kanske med några års säkerhetsmarginal.
“Zero at 70” kan kanske vara en rimlig svensk tanke.
Ja, det är väl eventuellt där när man med stor säkerhet vet vad ens pension kommer bli och vad man kommer ha för kostnader och livsstil som pensionär. Då kan man börja räkna på hur mycket man behöver till pensionen och börja planera för att landa rätt. Detta är i slutet av arbetslivet och därmed en bit över 50 år för de flesta.
Barnen ska vara utflugna, man ska hitta det liv man vill ha (även som pensionär), man ska vara säker på att om jag blir sjuk och slutar jobba idag så kommer pensionen räcka gott och väl.
Någon mer som drömmer om att bygga upp en summa pengar vars avkastning överstiger ens utgifter så att överflödet kan återinvesteras och därmed öka förmögenheten över tid?
1 gillning
Faktiskt inte, jag drömmer om vad jag kan GÖRA med pengarna. . . att bara öka förmögenheten utan mål ser jag som meningslöst…
Om jag har 10:- på kontot eller 10Miljoner är rätt orelevant om jag inte har en plan för dom. . …att spara hela livet bara för att dö som “förmögen” , nja ser inte charmen
4 gillningar
Till slut blir detta meningslöst utan barn eller annan arvinge.
Vad ska du eller någon annan göra med pengarna? Syftet med sparande, anser jag, är att göra något med pengarna eller möjligen ha en buffert.
Barn har jag, så till viss del sett jag det som en gåva till dem. Men för mig är det också en känsla av hållbarhet, att man uppnått ett självspelande piano.
FIRE handlar väl om att ta ut exakt så mycket avkastning som förmögenheten genererar, så att den aldrig tar slut medan die with zero innebär ju just att spendera pengarna.
Vet inte om det finns ett namn för det jag nämner ovan?
FIRE är väl att du tar ut så mycket per år så du minimerar chansen att pengarna skall ta slut. . men dom kan göra det . . dvs tar du ut 4% per år o börsen bara går 2% plus dom åren kommer ju kapitalet minska. . .går börsen mer än 4% plus kommer det öka.
Die with Zero är bara ett lite mer aggressivt uttag där man vill få ner summan till nära noll tills +85års ålder
1 gillning
Namnet är väl just financial independence. Det jag hänger upp mig på är att det är bortkastade pengar om man inte bryr sig om vad som händer med dem när man till slut dör.
Sitter det 10 miljoner på kontot så är det 10 miljoner du i slutet hade kunnat slösa bort medan du fortfarande kunde njuta av dem. Om det är privat hemtjänst i slutet. Någon som kör runt dig i rullstolen eller ett aningen bättre restaurangbesök än du unnar dig till vardags är egentligen mindre viktigt.
Kan också se att man kan unna sig mer tidigare för att faktiskt njuta av det man har.
Skrämmer mig lite att dö med pengar som inte kommer “till användning”. Jag är alltså inte på väg att dö mer än andra arbetsföra människor. Skrämmer mig också att vara för snål och spara till ett “sedan” som man skjuter upp tills man knappt kan eller orkar göra något kul.
6 gillningar
Det där är det svåra…som 53år idag är jag pigg o kan göra saker o har massa intressen jag KAN göra.
Men jag sparar hårt för att kunna göra saker “sen” . . .men om det inte blir nått “sen” eller om jag blir sjuk o inte kan göra det…ja DÅ kommer jag förbanna mig själv att jag va så korkad att snåla o spara under mina “starka år” - -
O andra sidan OM jag blir +80år o brände allt man hade för tidigt så sitter man där i äldre dar o kan inte ta den där städtjänsten, taxin eller hemhjälp, hantverkare mm. .
Det ÄR en svår balans detta om man inte är VÄLDIGT förmögen o egentligen inte kan göra slut på pengarna på normalt sätt
3 gillningar
finns boken översatt till svenska?
1 gillning
De absolut flesta måste väl vara rikast på pensionsdagen eller åren efter i fall av väldigt bra börsutveckling.
Om jag får gissa så kommer nog den siffran från att många av dagens äldre har hus dom betalat av och då kan leva på pensionen…dvs dom har högt låst kapital som dom inte kommer åt–
Eller säljer då dessa i +70års ålder huset o då är det svårt att hinna göra slut på pengarna sista åren.
Men jag hade två dödsfall i närhet o dom va INTE rika vid dödsfallet men där va det mer att ge bort när dom kunde…
Vet inte men gissar att dagens +70åringar har stor del av sitt kapital i boende…väldigt stor del
1 gillning
Boendet är en störfaktor, men samtidigt kanske inte samma utveckling som 1997-2020 kan förväntas igen.
Det är en separat fråga om nån slags omvänd amortering borde tillåtas.
Jag framhärdar de allra flesta har störst inkomster innan pension och störst kapital på pensionsdagen eller nåt år efter.
Jag är runt 50 och har gjort bedömningen att jag vill gå en medelväg. Jag vill inte försaka ett gott liv för att göra saker sen. Jag vill heller inte jobba ända in i kaklet för att gå i pension i halvskröppligt skick.
Det jag upplever är svårt i en svensk kontext är att hitta exempel/förebilder på hur man bäst planerar för sin framtid. FIRE har sina influensers men vad ska vi som vill hitta andra vägar hitta inspiration? Det finns reportage om folk som mer drastiskt seglar jorden runt eller tar en lång thaim out, men inget för oss som vill vara lite halväventyrliga…?
Upplever att svenskar är väldigt normbundna och följer den gängse inslagna livsvägen utan några direkta äventyr. Känns ibland som om vi i min familj är de mest subversiva i bekantskapskretsen som sålt villan, lever utan bil och har hus utomlands.
2 gillningar
Jättesvårt att hitta förebilder som gått en liknande väg man själv planerar…man har liksom ingen att bolla med.
Sen pratar man med folk så är dom ofta väldigt oförstående om detta med FIRE. …
Det blir ofta…“men vad skall du leva på?”
o sen när man förklarar…“jaha du har kunnat spara, det kan inte jag”
Upplever överlag en ganska negativ syn bland unga här på jobbet. . .“jag får jobba tills jag dör” är inställningen.
Jag är mer…“hur förhindrar jag att jag behöver jobba tills jag dör?”
2 gillningar