Ja, precis. Det där fick han till att man har mer nytta av pengar som ung. Det är inte självklart för mig. Han menar att man kan göra mer med 10.000 kr när man är 35 än när man är 85 för att man kan åka på långa fjällvandringar, skaffa barn eller flyga jorden runt vilket blir nästan omöjligt vid 85.
Men å andra sidan krävs det extremt lite pengar för att åstadkomma samma sak när man är ung om man jämför lika mot lika. Så behöver man verkligen pengarna mer när man är ung? När man är gammal kan det krävas tusenlappar bara för att gå, stå och andas obehindrat. Det är saker som är gratis som ung. Så på ett sätt är det ju tvärtom; man behöver pengar mer som gammal när kroppen inte orkar arbeta för uppehället. Och det är ju det hela pensionskonceptet bygger på, så bevisligen är det så det funkar.
Detta håller jag med om mellan 18-25 så drog jag på en massa resor med mina vänner som vi skapat riktigt fina minnen ifrån där vi sov på sunkiga hotell utomlands eller tälta på festivaler krävde ej en stor slant för dessa resor men jäklar vad kul vi hade dessa resor blickar jag ofta tillbaks på med ett leende på läpparna ofta ör det dom mest “sunkiga” resorna vi har mest goda minnen ifrån
Idag så kostar mina resor något mer även om jag är långt ifrån kräsen så kräver jag ändå idag en något högre standard på boende/mat än då
Mycket tveksamt att det är bra idee som den framfördes…
Man brukar ibland säga att första generationen bygger upp,
Den andra förvaltar hyfsat pga viss fostran avseende pengar värde och arbetets värde etc.
Och (lite överdrivet förstås) den tredje generationen, ofta otrevlig och dryg och “förmer” och ekonomiskt bortskämd avkomma gör inte ett smack av värde och super/knarkar/vaskar/spelar/ger bort/reser/blir lurad på stor del av pengarna dom inte har gjort ett dugg för att få ihop…
Många ser nog ett stort egenvärde i att låta sin avkomma (och släktingar) jobba ihop sin egen framtid om dom är kapabla.
Att bidra med en mindre startplåt till barn, En bra utbildning om den kostar pengar kan vara vettigt tycker nog dom flesta men sen får dom i stort svettas ihop till sin egen karriär och sina pengar om dom är kapabla att göra det.
Att välja att vara en väl fungerande ATM för sina fullt kapabla barn brukar sällan sluta bra för någon tror jag. Det hörs säkert att jag inte fick en spänn av mina föräldrar. Faktiskt klart mindre bidrag där än mina föräldrar fick av sina faktiskt!.
Dom tyckte det var karaktärsdanande att jag delade ut DN kl 03.30 på natten mot söndagar och tog Industrijobb 6 veckor på somrarna från 16 års ålder. Det var det säkert. Mycket studiemotiverande var det i alla fall. Värdefull hjälp med att få tag i bra sommarjobb fick jag vid behov!.
Helt klart ett rimligt mål ur ett moraliskt perspektiv.
“A society grows great when old men plant trees in whose shade they shall never sit.”
Om alla körde “die with zero” skulle förstås samhället gå bakåt. Nu kommer säkert många träffade att bli sura, men det är ju en i grunden självisk “livsfilosofi”. Den startade ju med boomers. Innan dessa fanns det inte i någons föreställningsvärld att man skulle leva upp sin förmögenhet så att barnen och barnbarnen fick tränga ihop sig i en 2:a i Tensta och äta nudlar och frysmat.
Rent praktiskt så går det nog aldrig att försäkra sig mot att arvingarna fördärvar. Försök ge barnen sunda värderingar, fokusera i den änden istället. Lätt? Nej. Men det som är värt att sträva efter är ju sällan “lätt”.
Jag ser själv inte alls poängen med att ”die with zero”. Det går helt emot det ekonomiska tänkande jag har fått med mig hemifrån. Samtidigt kan jag förstå varför idén är populär.
När man som jag (och de flesta på forumet) har ett bra jobb, hyggligt väl betalt och det mesta i livet ekonomiskt välordnat ser jag ingen poäng med ”die with zero”. Jag kommer utan problem ha råd BÅDE med att göra vad jag vill i livet och att lämna efter mig ett rejält arv till barnen. För den som har mer begränsade förutsättningar kan ”die with zero” vara förutsättningen för att kunna leva ett gott liv som äldre.
För ganska många är ”die with zero” sannolikt relevant som en sorts inspiration för att man ska våga göra av med pengar. Om man efter ett långt yrkesliv i ett höglöneyrke har 2, 3 eller 5 mkr på kontot finns det inget egenvärde i att fortsätta lägga pengar på hög. Istället är det helt i sin ordning att bränna av en miljon på att förverkliga drömmar, skapa minnen tillsammans med barnbarnen eller liknande saker. Jag tänker nu att 1 mkr skulle räcka till för en generös livsstil under en följd av år, inte att nödvändigtvis välja det dyraste alternativet hela tiden.
Precis. Ska man ändå ge pengar till några “slumpmässiga personer” så är det väl bättre att skänka dom till välgörenhet?
Nobelpriset är väl ett bra exempel.
Samtidigt, ska man ändå ge till välgörenhet, varför ska denna gåva portionernas ut om 50 år? De behöver pengarna idag.
Lite OT:
Det finns en baksida med ränta-på-ränta ur ett rättviseperspektiv då de som inte har möjlighet att spara/investera blir relativt fattigare än de som kan. Samt, bara för att jag kan få pengar att femdubblas på 30 år så betyder det inte att de kommer göra fem gånger mer nytta om 30 år. Den som svälter, svälter ju idag…
Jag kan hålla med om att resor och upplevelser i ungdomen som varit av enklare typ ofta har varit minnesvärda. Just ordet sunkigt känns lite konstigt bara.
Under sent 1990-tal åkte jag och en kompis på tågluff i Östeuropa. Vi bodde på enklare och billigare ställen. I staden Kosice i Slovakien bodde vi på ett studenthem som över sommaren gjorts om till vandrarhem. Jämfört med något tjusigt hotell var standarden verkligen enkel. Att efter en lång dag till fots med tunga ryggsäckar var det dock verkligen fint att kunna ta ett varmt bad i det ”sovjetiska” badrummet med badkar. Det var inte sunkigt.
Jag kan komma på många fler liknande upplevelser av liknande typ som ovanstående. Att bada ”svart bastu” i sovjetisk by är rent faktiskt mycket roligare än motsvarande på något hotell med en massa stjärnor. Jag har provat båda.
Sedan har jag varit med om saker som har varit sunkiga. Ofta har de haft koppling till extrem alkoholism eller andra avarter. Att besöka någons hem i något land med enklare standard är däremot inte sunkigt. Hur någon kan få för sig att det skulle vara värt att betala för hotell med en massa stjärnor när det finns riktiga genuina upplevelser som är nästan gratis kan vara lite svårt att förstå bara.
Att man ska maximera sin glädje här i livet. Lyckas jag så är det optimala att jag lyckats ge bort det jag samlat på mig till mina barn medan jag fortfarande lever så jag får ta del av hur det gynnar deras liv. Att dö med en stor hög pengar som mina barn ärver har jag ganska så exakt NOLL och INTET glädje av (om vi nu inte blir spöken som vandrar runt på jorden och kan betrakta våra levande släktingar, men det tror jag personligen inte)
Tur vi är så olika
Den resan jag har mest härliga minnen ifrån var när vi alla hade slutat gymnasiet knappt börjat jobba utan tog våra studiebidrag/sommarjobbspengar drog på.festresa till grekland aldrig rest så billigt men jäklar vad kul det var
Drog faktiskt till samma ställe ganska nyligen med min tjej och resan såg helt annorlunda ut vi bodde på.ett “fint” ställe och visst vi hade riktigt mysigt men den där resan jag gjorde som 18 åring med boysen den är svårslagen vi hade inte mycket men det var vi mot världen
Poängen var väl mer att om du skulle göra en resa eller vad som helst, så skulle det bli mer komplicerat och dyrt om du är gammal och sjuk. Jag tror inte det är ett kontroversiellt påstående.
Men kan man uppleva mer för samma peng som ung, så är väl det bara ytterligare ett skäl att spara tills man är gammal, tänker jag.
Som ung har du alla möjligheter att bli kompis med lite vem som helst och tillsammans dra iväg på kompisens motorcykel (typ) eller hitta på andra galna saker. Tittar vi tillbaka lite så var världen tidigare mer öppen och tillgänglig. Det fanns risker då också men de är fler idag.
Som äldre sitter du mer fast i lösningar som handlar om att ”betala sig fram”. Du hittar inte en massa andra västerländska typer med rollator i varje by som du kan spontanhänga med.
Poängen med die with zero är väl inte att man ska slösa bort pengarna och göra sina barn arvslösa utan att man ska reglera arvet tidigare. Om man lever ett normallångt liv får ju annars barnen ärva i 55-60-årsåldern, när behovet av pengar sannolikt inte är så stort.
Att sen arbeta länge och spara pengar för att framtida generationer ska slippa arbeta är ju bakvänt och tror knappast det borgar för att ens efterkommande får ett harmoniskt liv. Att bygga en pengamaskin med indexfonder är ju inte alls jämförbart med ett familjeföretag där själva företaget blir som ett “imperiebygge”.
Du riskerar problem med 9 kap. 2 § Ärvdabalken. Det finns ett svar på Lawline som tycka påstå att man skulle kunna kringgå detta, men jag känner inte till något sådant fall och gissar att det inte prövats rättsligt. Att bilda stiftelsen i Sverige är därmed förenat med osäkerhet, men kanske går den bilda i ett land där fideikommiss är tillåtet.
