Till er som har ekonomiskt utrymme för FIRE, hur försvarar ni valet av FIRE istället för att jobba på, och använda ert ekonomiska utrymme till att på sikt bygga en familjedynasti?
Nu menar jag inte att alla kan skapa t.ex. ett nytt IKEA, men jag tror att många skulle kunna bygga sina egna minivarianter av dessa familjedynastier.
Är valet av FIRE ett “västerländskt” påfund?
Gäller vårt ansvar inför kommande generationer enbart miljön, eller även andra faktorer, tex förmögenhetsuppbyggnad?
En bredare diskussion kan även handla om följande:
Antaget att Sverige är en mångkultur, hur kommer det på sikt att gå för de etniciteter som prioriterar FIRE och andra sätt att förverkliga sig själv?
Kommer på sikt de etniciteter som tänker annorlunda, på att istället ge nästa generation bästa möjliga förutsättningar, att bli ledande, i t.ex. Sverige?
En väldigt bra fråga som kan uppfattas som lite lätt provocerande!
Har man lyckats komma upp i 5+ miljoner i en relativt ung ålder så finns det goda potential att göra sina nästkommande generationer ekonomiskt oberoende.
Man kan hoppas att om man är i de beloppen och kan leva på avkastningen att det kapitalet man har mer eller mindre kvarstår till nästa generation (om man har någon), problematiken (jämfört med en dynasti) är väl bara det att man lämnar efter sig en Fire maskin snarare än en dynasti- detta gör en inte snor rik men bra förmögen.
Ett icke problem kanske?
Dynasti? Ja, vi behöver åtminstone inte bli fler på den här planeten.
FIRE - ett västerländskt påfund? Ja, det tror jag. Det är här karriärshets och konsumtionshysteri slagit klorna i oss, samtidigt som vår genomsnittsålder också gett oss möjligheten att blicka framåt mot en ålderdom som är relativt frisk och användbar. Har man en snittålder på 45-50 år i ett land tänker man garanterat annorlunda.
När det handlar om nå’n sorts “ansvar” att möta statistiken gällande barnkullar hos Sverigefödda och invandrare så tycker jag det snart luktar rasbiologiska institutet och 1920-talet. Men vill man ändå fundera kring detta så tyder all forskning jag mött på att kommande generationer som växer upp i trygghet inte skaffar lika många barn. Det gäller inte bara stabila ekonomier i utvecklingsländer utan också invandrarfamiljer i Sverige.
Personligen tror jag inte att en “familjedynasti” automatiskt ger oss goda ledare i ett land. Och självklart kommer vårt “ledande skikt” bestå av fler med utländsk bakgrund efterhand som åren går. Det vore konstigt annars, speciellt om vi vill att våra politiker representerar folket, mer än bara i åsikter. Vi har ju åtminstone två partiledare idag med utländsk bakgrund (kanske fler?).
Beroende på hur Magda och company agerar framöver så får det väl visa sig om FIRE ens är möjligt och om mina kids får ärva nå’n pengamaskin.
Även om man absolut kan diskutera antalet barn per kvinna hos olika etniciteter i Sverige, och hur det kommer att påverka vår framtida demografi och ekonomi, så var det inte det jag tog upp i mitt inlägg ovan. Då läste du nog lite för snabbt, läs det gärna en gång till. Men grattis till att ha bekräftat Godwins Lag i trådens andra svar. Godwin's law - Wikipedia
Mitt inlägg handlade om hur olika etniciteter ser på att hjälpa sina barn ekonomiskt, och att därmed bygga upp familjedynastier, dvs prioritera sina barn och framtida generationer framför sig själv. Vilket jag ser som trådens huvudämne.
Ja, och det kommer dessutom göra väldigt stor skillnad på arvet och dynastiuppbyggnaden om man därefter väljer att jobba eller inte fram till pensionen.
En möjlig utveckling är motsatsen, dvs att dessa grupper slutar att prioritera att spara till nästa generation pga att Sverige har bättre allmänna resurser. Man får komma ihåg att många som har det tänket kommer från länder där pensionen inte går att leva på, sjukvård, barnomsorg och utbildning mm är svindyr. Här i Sverige kan man ju klara sig utmärkt utan tidigare generationers kapital.
I Kina har du Tang ping (“lägga sig platt”). Ett fenomen som fick sitt namn i våras, men tankarna har säkert funnits länge innan dess. En önskan om att lämna ekorrhjulet. Att strunta i det sociala trycket att jobba häcken av sig. Påminner om lean FIRE.
Du kommer med intressanta åsikter. Jag skulle dock vilja ändra din sista mening till:
Här i Sverige klarade man sig bra utan tidigare generationers kapital fram till mitten av 00-talet, men någon gång på 10-talet hade de ständigt stigande bostadspriserna skapat en tydlig skiljelinje mellan de som får och inte får hjälp av sina föräldrar med att köpa sin första bostad. Klassamhället var delvis tillbaka och meritokratin rumphuggen.
Han som inspirerade till rörelsen hade inte jobbat på två år. Sa upp sig och cyklade till Tibet. Levde på under 300kr/mån.
Men Kina har ju en stor befolkning och de är människor med blandade personligheter och förutsättningar precis som oss västerlänningar. Där lär finnas allt från lean FIRE till den fetaste FIRE du kan tänka.
Svårigheten med Kina är att FIRE går emot partiets vision om ett högpresterande land. Så partiet gör så gott de kan för att hindra FIRE-liknande tankar att spridas i samhället.
Vilket då anses vara väldigt fult enligt socialister/kommunister. Att ärva pengar, så att samhället går miste om stora delar av andras pengar till skatt. Orättvisa. “Relativ fattigdom”. Rent moraliskt skulle samhället reagera mindre eller inte alls om alla pengarna bränns på meningslös konsumtion/lyx, snarare än att de syns och är oåtkomliga för det allmänna via någon form av skatt för att komma åt dessa. För att “jämna ut klyftor”, “minska den relativa fattigdomen”, “motverka socioekonomiska faktorer” etc.
Vilket parti innehade statsministerposten vid följande förändringar:
avskaffandet av gåvoskatt
avskaffandet av förmögenhetsskatt
avskaffandet av värnskatt
Det enda som är viktigt för sossarna är att ha makten.
Låt dig inte luras att de tror på det de säger, de säger det bara för att få just makten.
Notera gärna det totalt sjuka i hur förmögenhetsskatten avskaffades i steg. De första som slapp var:
Till slut segrar Stefan Persson över Göran Perssons regering. Skatteförslaget ändras och Stefan Persson får en i det närmaste skräddarsydd lag om förmögenhetsskatt, där han helt slipper beskattning.
Lagen gäller den lilla grupp aktieägare som äger mer än 25 procent av rösterna i ett bolag som före 1 januari 1992 var noterat på börsens A-lista. Dagens Industri kallar dem för ”skattefrälset”. Antalet företag som berörs kan räknas på ena handens fingrar – och ett av dem är Hennes & Mauritz. Inte nog med det : samtliga i familjen Persson omfattas av lagen, oavsett om aktierna ägs direkt eller via helägda bolag.
Ja så är det absolut, att ärva eller ens “äga” pengar anses inte som något bra utan snarare som något man kan se ner på av någon konstig anledning.
När vi lever i ett socialistiskt samhälle så är det inte önskvärt att klyftorna ökar- vilket de faktiskt gör även om befolkningen som helhet har det bättre (rik har mer och fattig har mer).
Att det skulle anses som ofint att ärva pengar är en rätt konstig sak egentligen, en sak är om ens föräldrar råkar vara knarkbaroner eller människosmugglare men om pengarna är förvärvade på ett lagligt sett så tycker jag det bara är konstigt med en sådan åsikt.
Ledsen om jag drog förhastade slutsatser. Jag ville inte heller applicera nå’n politisk färg på inlägget. Det var det här med dynasti som triggade misstänker jag. Dynasti för mig är inte bara förmögenhet och inflytande utan också antal.
Oavsett vilket är frågan intressant, men jag lutar nog åt…
Intressant om Tang ping är intressant också. Jag sällar mig till de som tolkar det som en reaktion på konsumtionshets och jobbstress.
Otroligt intressant titel på inlägg, och ovan citat begriper jag inte mycket av faktiskt. Generellt sett verkar det i allmänhet vara väldigt svårt att få fram statistik från SCB baserat på etnicitet, så det är svårt att dra några allmänna slutsatser. Kanske TS vill redogöra mer för vad denne menar?
Ser vi till oss själva vet jag inte hur vi ska bygga en “Dynasti” med kanske 8 mille, som kanske har förökat sig till 20 den dagen min fru och jag lämnar jordelivet. Visst ser man en önskar att våra barn fortsätter förvalta pengamaskinen, och inte säljer av och åker till Ibiza och festar upp pengarna, men detta har man små möjligheter att kontrollera från andevärlden, om man nu inte inrättar en stiftelse eller liknande, men det låter väldigt krångligt för så små belopp det handlar om. Det är väl inte helt enkelt att ärva värdepapper utan att tvångssälja dessa? Hade gärna sett ett avsnitt kring allt detta man ska tänka på vid livets slut, om man nu vill att ens barn ska “ta över”…
Jag tror överlämnandet blir enklare om man äger verksamheter, som man en period driver tillsammans, eller om man lyckas dela med sig en kultur, tänkande och strategi kring pengar.
Själv planerar jag att inte lämna efter mig en krona. Tänker leva upp varenda slant och göra roliga saker för dom så länge jag är frisk. Finns det pengar över sedan när jag är så pass gammal och dålig att jag inte kan använda dom så tänker jag skänka till någon bra organisation eller liknande.
Barnen får klara sig på det som jag sparar åt dom i form av halva barnbidraget som vi investerar i sparande till barnen. Sedan får de jobba ihop sina egna pengar
Självklart är du fri att göra som du vill! Tänk dock på att dina barn kommer efter jämfört med många av sina jämnåriga, och att dina gener därför långsiktigt tappar konkurrenskraft.
Med ditt sätt att resonera, hur ser du på att själv ta emot arv etc? Om det inte är aktuellt för dig i praktiken, svara på det i teorin.
