Jag är 24 år och jag känner att man kan bli väldigt dömd i Sverige när man pratar ekonomi och pengar. Jag personligen känner inte att pengar definierar mig och jag vill gärna diskutera ämnet för att få andras insikter och dela med mig av min resa Känner därför mig mer bekväm att göra ett anonymt inlägg här.
Jag investerar ungefär 23k per månad och planerar på att gå ner till under 50% arbete runt 35 år gammal. Jag har en snittinkomst per månad på strax över 50k brutto under 2023 och jag jobbar med försäljning. Mitt totala investerade kapital är runt 600k i dagsläget. Jag äger mestadels LYSA och Indexfonder, samt lite krypto och aktier. Jag äger ingen bostad i dagsläget utan hyr med min sambo som pluggar.
Har du några tips till mig?
Har du några frågor till mig?
Vad hade du gjort i min situation?
Borde jag köpa en bostad istället för att investera så hårt?
Ser fram emot givande dialog och hade självklart varit kul att få höra @janbolmeson tankar
Jag äger ju LF Global vilket ger mig spridning mot i stort sett alla valutor Äger också lite amerikanska aktier. Hur diversifierar du dig mot valutarisker?
Jag hyr i andrahand med min sambo, vi letar ett förstahandsavtal i dagsläget
Mitt tips är att jobba hårt och mycket och spara så mycket du bara kan i 10-15år framåt och göra en utvärdering då.
Tänk oxå på att du går in i en ganska dyr period i livet nu med kanske ägt boende och bildande av familj.
Som sagt jobba och spara men glöm inte leva, det är med värt pengar. FIRE finns kvar även om du inte kan bli det vid 35. 45-50 är oxå bra
Tack för svar Du tycker alltså inte att FIRE så snart som möjligt är den rätta vägen att gå?
Jag har räknat med potentiellt höjda utgifter under de kommande 10 åren. Jag står dock för mer av våra fasta utgifter i dagsläget då min sambo studerar, när hon sedan börjar jobba kommer jag ha lägre månatliga utgifter.
Hur balanserar du investeringsmål vs spendera för att leva just nu?
Vad som är rätt för dig är jag inte rätt man att bedöma, tänker mest på att sätta upp mål som är så långt fram i tiden kan kännas tröstlöst ibland. En mer layback inställning till det skulle kännas lättare för mig åtminstone.
Som jag sa det kommer kostnader på vägen som måste hanteras.
Och när du utvärderar din situation om 10-15år så visar det kanske sig att du nått fram till din dröm att gå ner i tid och framöver kan leva helt på ditt kapital.
Just nu är det jobb och spara som vore fokus.
Obs. Detta är min inställning, ingen livssanning.
Lycka till
Ps. Jag har alltid balanserat genom att jobba mer
Ta inte i så du spricker. Jag är 100% förespråkare av att jobba och spara stenhårt när man är yngre och man har ork/möjlighet med tanke på ränta-på-ränta-effekten, men du vill inte heller tröttna.
Skydda till kapital från din partner. Nej, du känner inte denne som bra som du tror och hon/han kommer inte vara samma person om det skär sig. Var inte naiv.
Ignorera alla ”glöm inte att leva nu”-tips du kommer få i tråden. Absolut, självklart ska man leva, men det har nästan inget med ökad konsumtion att göra och FOMO är den största glädjedödaren. Njut av det enkla i livet när du är ung, ex. att du har en asfräsch sambo jämfört med hur det kommer vara senare. Du har tid till gubbnjutningen när du har blivit gubbe och FIRE.
Jag saknar lite en beskrivning av vad du vill i livet.
Hur VILL du bo?
Hur VILL du att ditt liv ska se ut närmaste åren - familj?
Vad VILL du göra istället för att jobba 50 % efter 35? Jag är själv 38 och hade absolut kunnat gå ner i tid och fylla den med intressen (om jag haft råd) eftersom jag har intressen jag skulle kunna ägna mig åt på heltid. Hade jag inte haft dessa intressen hade jag definitivt inte velat gå ner i tid, då jag har ett så roligt och stimulerande jobb.
Jag hade m a o funderat över vad jag egentligen vill uppnå och funderat på hur jag ska nå dit. Jag hade också passat mig för att stänga för många dörrar. Livet tar en på vägar man inte kunnat förutse och ens preferenser kan ändras. Se till att skapa dig en flexibilitet som tillåter att du tar ut svängarna när du känner för det.
Som jag tänker borde ditt fokus idag vara att ”etablera dig” i första hand. Då borde fokus ligga på boende. Om du har möjlighet att få en ”billig hyresrätt” som passar att bilda familj i så är det förstås en privilegierad situation. Är det inte så borde du titta bredare på boende.
Om ni redan nu vet om att ni inte vill ha barn så gör det i teorin saker enklare. Samtidigt uppfattar jag att du är för ung för att göra tvärsäkra bedömningar av det. Du befinner dig i en fas av livet när tvåsamhet eller att vara singel för de flesta är ”helt ok” och barn något udda.
Även utan barn med i bilden så borde ditt fokus vara ditt och din partners gemensamma liv, inte fokus på egna mål. Med stort fokus på egna mål så blir du sannolikt singel. Så länge din partner också är ung kanske sådana saker inte är så noga men livet har fler faser och ”ego-fokus” är inget bra ingångsvärde för ett lyckigt liv.
Jag uppfattar det överlag som en felaktig modell att ”ekonomisera” livet. Det är bra att kunna spara mycket men sparandet är inget centralt mål i livet. Att spara mycket är vettigt att ha som mål när allt annat som är viktigare är avklarat. Det brukar normalt vara efter att du fyllt 40 år.
Så snabbt som möjligt utan att det tar från ditt liv i övrigt är väl något att sikta på.
Personligen så kan jag säga att jag fastnade lite i “tävlingen” att maximera mitt sparande under ett par år. Känslan av att jag borde sparat mer tidigare fanns, och jag tänkte väldigt mycket på “om 10 år har jag de här möjligheterna…”
Men här och nu är viktigare, visst tar det längre tid att nå fire om man går från 23k till 15k, men vad skapar man (på årsbasis)
-En månads roadtrip i USA för dig och din partner.
-Fria och bjuda in släkten till bröllop
-Avbetalning på ett lån till en fritidsfastighet.
–10 besök på Michelin restauranger
-(fyll på med egna exempel)
I grund och botten, jag la om mitt sätt att tänka, från att ha en rädsla om att ta ifrån framtidens optimering till att skapa något här och nu. De flesta exempel jag lyfter fram är skapade minnen och upplevelser, men man kan lätt hitta saker som gör både det och diversifiera dig, tillexempel köp av bostadsrätt/skogsfastighet/fritidshus/bilar med samlarvärde etc
Vad kostar ett hus där ni vill bo och kan det komma att bli aktuellt med husköp inom de närmaste 5-10 åren för er?
Trots ambitiöst sparande tror jag mycket av det kan komma att behövas till boendet. I synnerhet om sambon pluggar för närvarande och inte kommer ha möjlighet att gå in med lika stort belopp som dig.
Jag tycker vi börjar med ett stort GRATTIS till bra lön och bra insikt tidigt i livet.
När jag var i din ålder hade jag ett stort studielån och hade precis börjat jobba, visserligen med hög lön, men fokus var helt och hållet på att jobba ihop pengar till en bostad.
I din sits hade jag tänkt på:
hur långsiktigt hållbar är din inkomst och hur skulle det kännas att tugga på i ditt yrke längre än du kanske tänkt?
ska du bo i hyresrätt hela livet? Annars är det läge att börja fundera på vad, var och hur en bostad ska köpas.
har du en öppen dialog med din sambo om planerna? Är ni två ett team och ska ni gifta er inom en överskådlig framtid? Fundera på hur du skyddar ditt kapital om du inte är bekväm med risken att dela det på två.
Du är på en riktigt god plats! Glöm inte att ha kul. Livet är långt. Arbeta in i kaklet men du har tid och råd att göra riktigt häftiga grejer, saker som man kan göra bara när man är ung och inte hunnit bli bekväm! Spendera inte i onödan, men sätt kanske inte FIRE som ett mål innan du vet 100 % varför du ska sluta jobba. Varför inte hitta något arbete som du brinner för?
Jag satt i ungefär samma sits som du som 24-åring. Jag tjänade bra men levde också gott, reste löjligt mycket, bodde utomlands, hade svinkul, och kunde ändå lägga undan 10-15 KSEK i månaden. Hade kunnat spara mycket mer om jag bott i en trist hyresrätt i en förort, men mitt liv skulle varit mycket fattigare idag
Nu är jag 33 och har jag ingen lust att resa överhuvudtaget, så gör av med mindre pengar och tjänar så mycket mer så det var inga konstigheter att ”spara ikapp” och kommer kunna gå FI inom några år
Men lyssna inte på mig
Det bästa rådet jag kan ge till dig är att läsa: How to die with Zero och 4000 weeks; time management for mortals
Större delen av livet ligger ganska säkert FRAMFÖR er! Håll fokus på FI-delen och låt RE-växa fram genom åren är mitt förslag med tanke på din ålder.
När det eventuellt blir familjebildning med barn, större bostad och ev karriär i framtiden så kommer säkerligen mycket att ändras på olika sätt. Så ett annat sätt är då också att försök bygg in “alternativ-möjligheter” som inte är låsta till tid eller rum. Dvs t ex kanske bättre att placera i ett gripbart ISK-sparande än t ex stora tjänstepensionsavsättningar/löneväxling osv.
Skulle mina 19/22-åriga döttrar vara i din sits och satt i en bra/vettig hyresrätt skulle jag inte se någon brådska att de byter ut det mot ett ägt boende så snabbt det går.
Du skriver att du jobbar med “Försäljning”. Jag har jobbat närmare 20 år med utbildning av bilsäljare. Här är mitt tips att inte haka på den dyrbara “statusjargongen/jakten” som finns på många ställen om du inte själv är intresserad av de. Är många som köper dyra bilar, kläder, klockor, resor, prylar mest för att “de andra säljarna gör så”. De jag träffat som sålde/tjänade allra bäst var ofta väldigt ödmjuka, lågmälda, noggranna och flashade inte med Rolexklockor och andra attribut i tid och otid
Jag skulle vilja bo i ett hus strax utanför Göteborg, tänker mig ofta områden som Partille, Lerum, Mölnlycke, Kungsbacka, Torslanda.
Jag vill nog ha barn inom ca 6 år
Jag har väldigt mycket intressen och vill egentligen gå ner i tid för att jag hellre ägnar mig åt djur, idrott, renovering, resande och familj. Jag känner väldigt starkt att ge bort sitt liv till en arbetsgivare inte är vad jag vill göra med mitt liv och det ger mig en del ångest att inte kunna spendera mina dagar fritt. Jag blev därför väldigt dedikerad till FIRE för några år sedan.
Jag vet att hus runt Göteborg är dyrt (Får säkert vara beredd på 5 - 8 miljoner). Har lite svårt att bestämma mig om det är värt att lägga mycket av mitt kapital på ett hus innan jag är 30 och då inte kunna gå ner i arbetstid innan 40. Äger du själv ett hus?
Som flera har skrivit. GRATTIS till en fin ekonomisk situation i så tidig ålder. Hoppas att ni har firat!
Jag har inget att skicka med på den ekonomiska sidan, det har du / ni redan listat ut. Farhågan är väl egentligen att bara lämna vägen med breda indexfonder när sirenernas sång kommer med andra investeringar.
Däremot skulle jag vilja skicka med ett par saker kring den personliga resan:
Fundera på vilket liv ni önskar. Det är lätt att ni kommer träna upp muskler i att spara, ha mycket pengar och min upplevelse är att många klarar inte av bytet senare i livet att använda pengarna. Dvs. gå från en ackumulationsfas till en decumulationsfas (finns det ordet på svenska?)
Fundera även på konceptet tidsfönster som vi har pratat om i några avsnitt - dvs. att vissa saker är bara möjliga i vissa perioder. T.ex. vissa resor kan man tänka sig som 25 åring, som blir väldigt mycket svårare som 40+ åring med 2 barn. Utnyttja tidsfönstrerna här och nu.
Skapa möjligheten för FI-delen men var hälsosamt skeptiska till RE-delen som tenderar ta allt syre i rummet. Jobb ger många fler fördelar än bara lön - såsom struktur, sociala relationer, signifikans, bidrag till andra också vidare.
Tänk på att livet förändras med barn. Barn är magiska, men de tar tid och kostar en del pengar som gör att det är svårt att ha samma ekonomiska liv med barn som innan barn. Missförstå mig rätt, det är fantastiskt med barn, men barn kvalar in på topp-3 kostnadsdrivare i livet jämte boende och transport.
Återkommer om jag kommer på mer. Grattis än en gång och läs gärna de andras tips i tråden, de är väldigt kloka.
Har i ärlighetens namn mycket svårt med konsumtion överlag. Gillar inte att spendera pengar och får mer glädje av att inte använda de, vilket känns lite skevt. Jag har alltid varit ok med att spara mycket, men tanken av att köpa bostad är första gången jag övervägt att spendera en del av min portfölj. Jag vill inte riskera FI-delen, men samtidigt kan det vara ett smart långsiktigt beslut. Hur gjorde du/ni när ni bestämde er för att köpa bostad?
Det är egentligen bara 3 saker som man behöver spara till i livet 1) buffert, 2) boende och 3) komplettera pensionen om man inte är nöjd med att leva på 60-70%. Således frågade jag mig - vad kommer ge oss ett rikast liv - att ha massa pengar på kontot som inte bidrar till vår vardagsrikedom eller ett hus i ett område som kommer kapa massa pendling, kapa tiden för hämtning/lämning, kapa tiden för att ta oss till en studio för att spela in avsnitt etc.
Det andra var att köp av en bostad är ju egentligen bara att man flyttar pengarna från en tillgång till en annan. Jag tänker på boendet som värdebevarare över lång tid, inte en en investering men inte heller något som ska förlora sitt värde.
Problemet - som jag ser risken för dig/er - är att vissa ser pengar som ett mål snarare som ett verktyg eller en resurs. Problemet med att se pengar som ett mål är att det aldrig kommer bli tillräckligt, man kan alltid spara mer, man kan alltid använda mindre och så vidare. Det blir sjukt mycket fokus på pengarna snarare än att leva det liv man älskar och älska det liv man lever.
Dessutom kommer ju svart-svan-scenariona - vad händer om man bli sjuk, påkörd eller liknande. Man tänker att man ska använda pengarna där framme, men plötsligt så händer något som gör att man inte kan använda det och plötsligt har man lagt massor av tid / energi på att samla ihop en resurs man inte har användning av. Dvs. suboptimal användning av sina egna resurser.
Återigen - se det inte som kritik eller en avrådan - snarare som att jag “överdriver” den andra sidan eftersom ni redan har sparmuskeln och det kommer gå bra för er ekonomiskt hur som helst.
Känner därför mig mer bekväm att göra ett anonymt inlägg här.
