Här kommer min berättelse. Den är av personlig karaktär och är en röst bland alla dom som har varit med om ekonomisk framgång men som inte hörs eller syns. Du har inte sett oss i kvällstidningarna eller läst vår blogg, och vi kör inte den dyra bilen på din gata. Vi kanske är invandraren du skojar med, eller om.
När jag var liten flyttade jag och föräldrarna till Sverige. Mina föräldrar hade lidit i hemlandet och sökte sig ett tryggare liv. Dom läste SFI och började jobba så fort det gick. Stadsdelen i södra Sverige vi bosatt oss i visade sig inte vara trygg. Under min uppväxt fanns brottsligheten nära och jag fick både knivar och pistoler riktade mot mig innan första klass. Det gick till en början inte bra i skolan, exempelvis behövde jag språkstöd ända upp i mellanstadiet. Under den tiden hade vi det inte bra ekonomiskt. Jag växte inte upp fattig men vi var sena med att skaffa det mina svenska vänner haft länge. Sakta fick vi det bättre, dock på bekostnad av hårt arbetande och frånvarande föräldrar. Världen kändes orättvis.
Ungefär när jag blev myndig insåg jag att tiden mina föräldrar investerat i hade betalat sig monetärt. Då det blev dags att flytta hemifrån betalade dom lägenheten som kostade några miljoner. Min pojkvän blev väldigt överraskad. Pengarna satt dock i väggarna och inte i plånboken -där dom behöver finnas för vardagsutgifterna. Vardagsekonomiskt upplevde inte vi det då som någon större skillnad jämfört med hyresrätt. Vi såg båda till att skaffa oss bra utbildning, jobb, barn och gifte oss.
När vi 30+ skulle sälja lägenheten visade det sig att den nästan dubblerat i värde. När sedan den andra bostaden såldes hade vi tjänat 2800 kr per dag på att bo -netto. Tur att pengarna hade suttit i väggarna och inte på börsen, annars hade vi kanske lagt tid på läsa aktieanalyser (etc som blir meningslöst över tid) istället för böcker. Eller kanske försökt time:a marknaden från tid till annan. Det blev senare en till lyckosam bostadsaffär.
Ny bostad har vi alltid köpt kontant, billigare och större än föregående. Vi har köpt för att bo, inte spekulera och aldrig tyckt att priset varit lågt. Det visade sig vara så i efterhand. Strategin har varit enkel: bostaden ska köpas kontant och vara lättsåld. Vi har bara haft tur.
Vårat senaste boende köpte vi mycket billigare än det vi sålde vilket gav en del pengar över. Dessa ville vi sätta i arbete och under sökandet efter investeringsalternativ upptäckte jag Rika Tillsammans och FIRE. Insikten om 4 %-tumregeln gjorde att det för första gången blev relevant att summera alla våra tillgångar. Jag insåg att vi var dollarmiljonärer och kunde göra en “fat-fire” en bra bit innan 40. Insikten har lett till långa samtal med mycket känslor, både positiva och tuffa (ett exempel på att vägen till ekonomiskt oberoende är framförallt en inre resa).
Epilog
Mina föräldrar är akademiker med matematiskt intresse och det gav mig redan i tonåren en relativt bra ekonomisk insikt. Till skillnad från mina vänner som la pengar på DVD-bibliotek investerade jag tidigt på börsen, kvittade vinster mot förluster, öppnade IPS- och ISK-konto, började månadsspara, löneväxla och flyttade tjänstepensioner från giriga bolag etc. Det var tur att jag hann vara med om ett antal börskrascher innan löropengarna blev stora.
Som jag nämnde letade vi efter något att investera senaste bostadsvinsten och det blev för första gången en större summa på börsen. Det mesta hamnade i globala fonder (efter tips på RT) med en horisont på 10+ år. Vi pratade om vad vi skulle göra vid börskrasch och övade mentalt: -20 % följt av -20 %, följt av -20 %. Detta var en månad innan Corona. Vi sålde inte utan investerade mer och red ut stormen, trots minus på över en halv miljon när det var som värst.
Har vi fat-fire:at? Nej. För det skulle vi behöva köpa ett mycket billigare boende eller bo i hyresrätt. Någon drastisk ändring är inte planerad på 5-10 års sikt. Mest för att barnen ska få en normal uppväxt men även för att vi ännu inte hittat någon ny väg att gå i livet. Vi är hyfsat nöjda där vi är men håller ögonen öppna. Under tiden sparar vi 30-50 % av nettolönen till pension och klarar av att leva gott på resten. Det räcker även till ett gott bostadsspar åt barnen. Pengarna kanske inte räcker till egen lägenhet, men det gör vår tid med barnen.
Tack Sverige!