Invandraren som var ovetande om att hon var fet

Här kommer min berättelse. Den är av personlig karaktär och är en röst bland alla dom som har varit med om ekonomisk framgång men som inte hörs eller syns. Du har inte sett oss i kvällstidningarna eller läst vår blogg, och vi kör inte den dyra bilen på din gata. Vi kanske är invandraren du skojar med, eller om.

När jag var liten flyttade jag och föräldrarna till Sverige. Mina föräldrar hade lidit i hemlandet och sökte sig ett tryggare liv. Dom läste SFI och började jobba så fort det gick. Stadsdelen i södra Sverige vi bosatt oss i visade sig inte vara trygg. Under min uppväxt fanns brottsligheten nära och jag fick både knivar och pistoler riktade mot mig innan första klass. Det gick till en början inte bra i skolan, exempelvis behövde jag språkstöd ända upp i mellanstadiet. Under den tiden hade vi det inte bra ekonomiskt. Jag växte inte upp fattig men vi var sena med att skaffa det mina svenska vänner haft länge. Sakta fick vi det bättre, dock på bekostnad av hårt arbetande och frånvarande föräldrar. Världen kändes orättvis.

Ungefär när jag blev myndig insåg jag att tiden mina föräldrar investerat i hade betalat sig monetärt. Då det blev dags att flytta hemifrån betalade dom lägenheten som kostade några miljoner. Min pojkvän blev väldigt överraskad. Pengarna satt dock i väggarna och inte i plånboken -där dom behöver finnas för vardagsutgifterna. Vardagsekonomiskt upplevde inte vi det då som någon större skillnad jämfört med hyresrätt. Vi såg båda till att skaffa oss bra utbildning, jobb, barn och gifte oss.

När vi 30+ skulle sälja lägenheten visade det sig att den nästan dubblerat i värde. När sedan den andra bostaden såldes hade vi tjänat 2800 kr per dag på att bo -netto. Tur att pengarna hade suttit i väggarna och inte på börsen, annars hade vi kanske lagt tid på läsa aktieanalyser (etc som blir meningslöst över tid) istället för böcker. Eller kanske försökt time:a marknaden från tid till annan. Det blev senare en till lyckosam bostadsaffär.

Ny bostad har vi alltid köpt kontant, billigare och större än föregående. Vi har köpt för att bo, inte spekulera och aldrig tyckt att priset varit lågt. Det visade sig vara så i efterhand. Strategin har varit enkel: bostaden ska köpas kontant och vara lättsåld. Vi har bara haft tur.

Vårat senaste boende köpte vi mycket billigare än det vi sålde vilket gav en del pengar över. Dessa ville vi sätta i arbete och under sökandet efter investeringsalternativ upptäckte jag Rika Tillsammans och FIRE. Insikten om 4 %-tumregeln gjorde att det för första gången blev relevant att summera alla våra tillgångar. Jag insåg att vi var dollarmiljonärer och kunde göra en “fat-fire” en bra bit innan 40. Insikten har lett till långa samtal med mycket känslor, både positiva och tuffa (ett exempel på att vägen till ekonomiskt oberoende är framförallt en inre resa).

Epilog
Mina föräldrar är akademiker med matematiskt intresse och det gav mig redan i tonåren en relativt bra ekonomisk insikt. Till skillnad från mina vänner som la pengar på DVD-bibliotek investerade jag tidigt på börsen, kvittade vinster mot förluster, öppnade IPS- och ISK-konto, började månadsspara, löneväxla och flyttade tjänstepensioner från giriga bolag etc. Det var tur att jag hann vara med om ett antal börskrascher innan löropengarna blev stora.

Som jag nämnde letade vi efter något att investera senaste bostadsvinsten och det blev för första gången en större summa på börsen. Det mesta hamnade i globala fonder (efter tips på RT) med en horisont på 10+ år. Vi pratade om vad vi skulle göra vid börskrasch och övade mentalt: -20 % följt av -20 %, följt av -20 %. Detta var en månad innan Corona. Vi sålde inte utan investerade mer och red ut stormen, trots minus på över en halv miljon när det var som värst.

Har vi fat-fire:at? Nej. För det skulle vi behöva köpa ett mycket billigare boende eller bo i hyresrätt. Någon drastisk ändring är inte planerad på 5-10 års sikt. Mest för att barnen ska få en normal uppväxt men även för att vi ännu inte hittat någon ny väg att gå i livet. Vi är hyfsat nöjda där vi är men håller ögonen öppna. Under tiden sparar vi 30-50 % av nettolönen till pension och klarar av att leva gott på resten. Det räcker även till ett gott bostadsspar åt barnen. Pengarna kanske inte räcker till egen lägenhet, men det gör vår tid med barnen.

Tack Sverige!

65 gillningar

Jag kan bara :clap::clap::clap::clap:
Tack för att du delade med dig av din historia :pray:t5::grinning:
Hoppas det inspirerar fler att tänka långsiktigt.

2 gillningar

Tack för att du bevisar min tes om att det är en stor och viktig gåva att hjälpa sina barn med sin första bostad, det handlar om omtanke, inte att skämma bort någon!

Varför är FIRE viktigt, varför inte hitta ett jobb man trivs med? Jag tror många överskattar hur kul det är att inte ha något att göra.

2 gillningar

Jag tror mina föräldrar är mycket nöjda med den insatsen. Jag skriver “tror” då vi inte har den bästa kontakten. En god kontakt med sina barn är bättre att ge.

Varför inte både och, jobb man trivs med och en Fire-plan? De gånger man har en dålig dag på det annars trivsamma jobbet känns snabbt bättre om man påminner sig om Fire. Verkar fungera så för min man i alla fall.

Det är som är viktigare än att hitta “ett jobb man trivs med” är att ordna sig “ett liv man trivs med”. Det är detta som våra långa och tuffa samtal kretsat kring sedan vi insåg att vi kan fire:a.

4 gillningar

Vilken härlig historia!

Fast hur övar man mentalt inför börskrash?

2 gillningar

Bra jobbat! Tack för att du delar med dig av din historia! Fler behöver ta plats och visa att det går att förändra. Det inspirerar och det är kul att höra hur er resa har sett ut. :clap: :clap: :star_struck:

1 gillning

Jag har för mig att det nämnts i något RT-avsnitt: att blunda och gradvis känna in den värsta krasch som inträffat. När skulle du sälja allt? -20 %? -50? -85? Här måste man som par synka och dela med sig av erfarenheter.

I vårat fall (med nästan allt i aktiefonder) är svaret “aldrig”. Skulle -85 % komma imorgon skulle jag inte bry mig nämnvärt. Vårt liv bygger inte på en förhoppning om avkastning på börsen, men vi är exponerade mot en sådan fördel.
Min tumregel: förhoppning om avkastning är ett varningstecken för stort risktagande och fel livsprioritering.

Vi sitter idag obelånade och skulle snarare ha en stor fördel vid stor krasch (exempel på att vara “antifragile”). Alternativkostnaden (att missa potentiell börsavkastning mha lån) har jag lagt i den metala lådan för riskfyllda optimeringar. Får se om jag plockar upp den någon gång.

Ovanstående resonemang gör att jag tror mig vara mentalt förbered inför nästa börskrasch.

3 gillningar

Tack själv Monica för din historia.

Ja, det går att förändra och påverka pensionen. Vi gjorde en rad förändringar på kostnadssidan och köper nu det mesta begagnat. Skillnaden överraskade oss båda, det rör sig säkert om >50 kkr per år i lägre utgifter. Även barnen är med och säljer vidare sina saker vi inte skänker.

2 gillningar

Desto mer det faller, ju sämre är det ju att sälja.

1 gillning

Precis.

Men mer att undvika missförstånd förtydligar jag:
När vi gjorde övningen tillsammans, där vi fejkade en fallande börs och beskrev hur det kändes, brast det för min man vid -50 % och hann ville sälja allt på den nivån. Hans förklaring var att han ville rädda det som räddas kan. Vi kom till slut överens om att inte sälja om det skulle hända i verkligheten.

Jag antar att de flesta har en egen mental gräns för när man säljer för att inte förlora mer. Man hör återkommande att “småsparare säljer på botten…”.

3 gillningar

Grattis! :slight_smile:

En fin kick-off från dina föräldrar. Jag hoppas ni kan lappa ihop relationen till något bättre. Det verkar de och du värda.

Dollarmiljonärer låter bra, men eftersom du nämner bostadsförsäljning för att nå fat FIRE så antar jag att du räknar in boendet i kapitalet. Korrekt? Det är ju inte orimligt såklart, men samtidigt måste man ju bo.

Hursomhelst, tack för en fin berättelse och jag är säker på att barnen också uppskattar tiden mer än pengarna, även om dessa också hjälper och säkert mottages tacksamt.

p.s. Med tanke på hur knixigt du hade det med språket i barndomen måste jag ge en eloge till det idag. Det är långt ifrån majoriteten av Sverigefödda som skriver så bra. Hoppas nästa generation får även detta med sig.

3 gillningar

Den enda lösning är att ha ett ytterligare parallelt sparande som är riktigt säkert, som grundplåt även om värdet av aktierna raderas. Om ni har en obelånad villa är det ju en utmärkt grundplåt, behöver ni pengar till aktier eller annat kan ni bara låna 10% på huset.

Kanske är det bästa att ni har var sitt sparande i aktier, och så kan ni jämföra vem det går bäst med på sikt? Då kan han även fatta sina säljbeslut själv, och ni slipper konflikter kring det.

1 gillning

Som barn är man av erfarenhet en hopplöst obotlig optimist gällande förbättrad föräldrarelation. Dom är dock lite upptagna med att förverkliga sig själva efter att dom Fire:at (gör detta mig till “andra generationens Fire:are”?). En lärdom jag har med mig på min resa.

Ja, vi räknar med boendet i summan. Vi kan i praktiken flytta imorgon till ett billigare, men har medvetet valt ett boende som både vi och barnen uppskattar. Samtidigt är det en galen ekonomisk risk med ett större boende (inte minst jämfört med global index-fonder), speciellt med stora lån. Genom att inte ha några lån kan vi till fullo leva upp till påståendet “man säljer och köper i samma marknad”.

Tack för komplimangen om språket. Min utmaning är att öka skrivhastigheten, den är bedrövlig.

2 gillningar

Fantastisk historia, tack för att du delar med dig. Ett stort GRATTIS också, hoppas att du har firat. :clinking_glasses:

(om du kan tänka dig vara med i ett poddavsnitt och inspirera flera, hojta till via ett PM). :heart:

5 gillningar

För och främst grattis!

Men lite osäker på vad ni inspireras av i denna historien? De fick hjälp med första bostaden för flera miljoner, och har sedan lyckats tajma bostadsrushen uppåt senaste åren. Eller är det något jag missat, ber om ursäkt om jag låter misunssam.

Eller har sparandet varit en större del än bostadskarriären? Jag kanske missförstått något. TS skriver ju själv ”Vi har bara haft tur”.

1 gillning

Legitim fråga och tack för att du ställer den.

Min berättelse innehåller två delar “bostaden” och den “egna ansträngningen”. Av anonymitetsskäl utelämnar jag en hel del (roligt). Det framkommer inte hur dessa två egentligen är sammanflätade. Hur vi sett potentialen i ett ruckel andra valde bort, fått lära oss att bl.a. bygga och göra det till ett drömboende som blev en drömförsäljning. Sålt bostad på ett lustigt okonventionellt sätt, ökat bosparpoäng på ett sätt andra inte kunnat, övertalat mäklare att sälja till oss istället (snällt och utan muta) etc etc. Tillräckligt många känner till berättelserna för att vi ska kunna förbli anonyma.

Vi har gjort en stor insats på bostadsdelen men jag vill tro att dess påverkan är relativt mindre än vad den heta marknaden i sig bidragit med. Därför är det egentligen fel att säga att vi “bara har haft tur” i bostadsdelen. Det är lätt att övervärderar den egna insatsen och jag försöker bara ödmjukt att undvika det.

2 gillningar

Jag är såklart glad för er skull, grattis! :blush:

Men kan för egen del inte glädjas nämnvärt, känner snarare att jag blir frustrerad och lite små arg… Jag har inte fått hjälp av mina föräldrar till bostadsköp och jag står fortfarande utanför marknaden. Jag sliter så hårt jag kan med 80% sparkvot men verkligheten är ju den att när jag ska köpa bostad eller annat här i vårt samhälle så är det människor med en fantastisk bostadskarriär i bagaget jag budar mot. Och mina surt förvärvade slantar som tagit år att spara ihop går rakt ner i fickan på någon som bara behövt bo i en lägenhet större än mig… Fyyyyfan :joy::rage::face_vomiting::joy:

Fortsätter marknaden uppåt så som den gjort de senaste två decennierna så har jag väll ingen rätt att klaga men någonting säger mig att så inte blir fallet… :expressionless:

5 gillningar

En intressant berättelse. En nyckelpunkt som inte ges något svar är denna mening. Vad exakt vad det dina föräldrar hade investerat i som gjorde att de kunde betala din bostad för “några miljoner”? Gissningsvis kom de till Sverige utan några större förmögenheter på fickan. Entreprenöranda?

Är bara nyfiken, för i de flesta framgångsberättelser sitter ofta mycket kunskap i detaljerna. Det var ju tack vare denna investering som resten av framgångarna byggdes på om jag fattade saken rätt.

Vänligen
H

3 gillningar

Tack för att du delar med dig, det finns många som har det som dig, och känner som dig!

Finns det något parti som du tycker kanaliserar det du känner?

Socialdemokraterna har ju kört lite ISK-kritik, att beskattningen skall öka.

Men jag hör inget parti våga säga något om alla enorma vinster på bostadsmarknaden. Möjligtvis med undantag för V?

Personligen ser jag lösningen på ditt problem i att vi inför hård beskattning på bostäder, fastighetsskatt, samtidigt som vi kraftigt sänker skatten på arbete. Vad tror du om det? Kan vi få något parti att jobba för detta?

Fin historia, grattis!

Låter nästan som du säger att man inte måste bli placerad i ett getto, leva fattigt och bli kriminell bara för att man är invandrare.

Någon borde informera Löfvén!

2 gillningar