Istället för att skriva en novell kör jag det här i 4Chan-format. Känner att det är lämpligast. Jag är inte ute efter medlidande utan mera att få skrika av mig i etern och höra andras reflektioner om svensk bostadsmarknad.
Var mig, nyexad på första jobbet 2018
Några tusenlappar på kontot och en studieskuld var min nettoförmögenhet.
Surfa runt i överprissatt nyproduktion i universitetsstad hos privata hyresvärdar pga inga nämnvärda köpoäng, medans jag sparar till en kontantinsats. Muttra över hyresregleringen.
Lev som Günther Mårder
Corona slår till!
Gå på visningar strax därpå och tänk att äntligen kanske bostadspriserna korrigerar sig till rimliga nivåer
Ingves kör igång sedelpressen
Bevittna helt vilda budgivningar under 1 års tid. Går på dussintals visningar och tror knappt mina ögon.
Bit i det sura och äpplet och tänk “Fuck my life, staten räddar alltid bostadsmarknaden antar jag.” Köp bostad på nära ATH i superb förening rent ekonomiskt.
Bli gratulerad till bostadsköpet av vänner och bekanta. Är helt paralyserad av köpeskillingen och kan inte riktigt njuta av bostaden på flera månader.
Inflationen tar fart. Ukrainakriget startar. Boräntor ökar inte mindre än 300% på 1 år.
Baserat på de senaste försäljningarna på min gata är nettoförmögenheten nu tillbaka på 2018 års nivå om jag skulle sälja.
5 år av “Günthrande” ner i ett svart hål.
Läs och hör kommentarer om att unga äntligen kan komma in på marknaden, att det här är sunt och att bolånetorskarna äntligen får vad de förtjänar.
Skrik in i närmaste kudde
Nu är det ju så att jag trots allt:
- Valde ekonomiskt stark förening
- Lånade långt under vad jag hade kunnat
- Inte köpte energislukande hus
- Band räntan i 3 år
- Kan bo kvar här väldigt länge om så krävs.
Men det jag stör mig så jäkla mycket på är att sådan här volatilitet ens “får” finnas på svensk bostadsmarknad, och hur jäkla lurade flera andra blivit på bostadsmarknaden som köpte för högre belopp eller under andra omständigheter.
Egentligen kan man ju säga att Riksbanken nekade mig ett marknadspris 2020 när de köpte de där förbannade bostadsobligationerna och inte lät naturen ha sin gång när pandemin inträffade. Till skillnad från hur de absolut låter naturen ha sin gång nu när inflationen tagit fart av någon anledning
Jag stör mig bara något så djävulskt på att centralbank och hyresreglering rövkörde början på mitt vuxenliv på det här sättet… Jag kunde lika gärna ha spenderat alla mina inkomster under 5 års tid i en hyresreglerad hyresrätt och befunnit mig på samma position ekonomiskt.
Men återigen; Mig går det egentligen ingen nöd på. Men det gör det säkert med många andra köpare under samma tid och inte minst har jag svårt att se någon rättvisa i det hela. Är det såhär vi ska ha det på svensk bostadsmarknad? Att året man kliver in på bostadsmarknad ska avgöra en ung vuxens privatekonomi för flera år framöver? Både på upp- och nedsidan.
Ordet är fritt…